(Bilden föreställer inte Milton, men NÄSTAN! Den är LIK honom).
Igår, när jag var ute och gick med mina två hundar, lät jag Milton (blandning mellanpudel+yorkshireterrier) gå lös, fast vi inte gick i skogen, för han är så lydig. Det var mörkt, inga bilar på den lilla vägen bredvid, och det snöade lätt.
Plötsligt sprang Milton över gatan och fram till en bil som står parkerad. Där klev just ett ungt par ur en bil, och ut hoppade också en stor hund. Milton sprang rätt fram till hunden, varvid det ”hände något”.
Jag vet fortfarande inte vad som hände, för allt gick så fort, men mannen slängde sej över sin hund och skrek ”NEJ! FY!!!NEJ!!!”. Milton skrek i högan sky (men det gör han jämt när han blir lite rädd…) och sprang iväg… Jag ropade på Milton, men han bara sprang.
-”STANNA DÄR!” ropade jag med bestämd röst. Och Milton stannade. Jag kände igenom hans kropp men han verkade oskadd.
Tjejen till den stora hunden kom efter oss och var jätteupprörd över vad som hänt, och berättade om hur deras hund beter sej mot andra hundar och undrade hur min hund mådde osv. Jag sa att det var mitt fel, och att jag inte hann med osv. Jag brukar ju inte ha Milton lös där.
När vi kom hem började Milton skaka på huvudet: Skaka, skaka, skaka. Jag kände igenom hans huvud med händerna, och sen öronen. Såg inget, märkte inget. Milton fortsatte skaka på huvudet.
Idag har vi märkt att Milton piper till när man rör på ett speciellt ställe vid höger öra, men det syns inget där, men han har så mycket hår i öronen och runt, så det är svårt att se om det är någon liten skada där.
Något jag märkt med mej själv, är att jag bli helt KO-LUGN när det händer såna här saker. Saklig, lugn och väldigt fokuserad. OM jag reagerar så gör jag det efteråt, ofta långt efteråt, och då kan jag bli skakig eller arg eller ledsen. Men precis när det händer är jag Superfokuserad. Det är bra att veta, faktiskt.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag är nog lika dan, reagerar efteråt, men i stridens hetta blir jag lugn, kolugn! Något som jag verkligen haft stor nytta av inom mitt jobb inom vården!Fast jag är inte lika lugn när det handlar om mina hundar! Jo, den stora, henne litar jag på till hundra procent, vet precis var jag har henne! Men den lilla rackaren ställer till bekymmer! Han är speciell, är en terrier o anfall är bästa försvar för honom! Där hinner jag inte alltid med, tyvärr! Han är alltid kopplad, jag är alltid ”beredd” när vi möter andra hundar eller männsikor, för vissa personer verkar han definitivt inte gilla! Han har ställt till det för mig ett par gånger! Nu har vi fullständigt ”byggt” in vår tomt så han ska kunna få springa lös,men det gäller att vara på sin vakt när det dyker upp främmande o vara snabb! Har satt upp varningsskyltar för säkerhets skull! Vill ju inte att han ska skada någon!Där kan man prata om en ”stor” hund i en liten kropp! Han är ”speciell” på alla sätt!Så när det gäller hundarna blir jag lite avis, där måste jag bli betydligt duktigare på att hålla mig lugn!Kram/ gumman
GillaGilla