Vill inte vara här! Måste sitta med en klump i bröstet hela tiden…Vill bara FLY – bort! Långt! Låtsas att det regnar…
Panikattacken knackar väl snart på dörren när man så mycket går emot Allt man känner är rätt och riktigt…
När allt blir ett Spel för galleriet…istället för Äkta och Rätt!
Orkar inte!
Jag minns för mååååååååångar år sedan, att jag såg ett TV-program om ett litet ”underbarn” som hette Tiger. Minns att jag tänkte ”konstigt namn”…men minns också att jag fick ont i magen av att se denna lilla Tiger, bara några år gammal, superdrillas i golf. Han spelade golf dygnet runt, bara några år gammal.
Pappan menade att Tiger skulle bli en Stor Golfspelare (vilket han ju också blev), men jag tänkte på allt han missade: Lekkamrater, att vara barn, att vara liten, att få slappa, allt som det handlar om att få växa upp och utvecklas i lugn och ro, med kärlek omkring sig. Han fick inte det: Han skulle spela golf och såsmåningom bli en stor golfspelare och Tjäna Mycket Pengar.
Det gör han nu…men det tycks som om det gör ont i Tigers hjärta…Något fattas…
Har han någonsin fått vara ”Ung och dum”, leka av sej som alla andra? Jag tror inte det… Barn behöver få vara barn – annars blir det svårt att vara vuxen….
Lilla Tiger…
Nu ÄR han vuxen och ”borde kunna” och allt det där, och det ÄR synd om Elin och barnen osv, men jag kan inte låta bli att förstå Tiger…och jämför litegrann med Michael Jackson, och att han heller aldrig fick vara barn…på det sätt som barn behöver få vara barn…
Jag kan nu fira en vecka med konstant huvudvärk, med inslag av migrän, och ett Riktigt Migränanfall i förrgår…
Värken tar Musten ur mej fullkomligt! Tappar Lusten till ALLT och vill bara vara Ifred.
Orkar ingenting!
Orkar inte städa, tvätta, tänka, svara i telefonen, gå eller stå…Nästan!
Det enda jag orkar/måste är att gå ut med hundarna! Tur att jag har dom annars skulle jag bli fullkomligt isolerad och sängliggande/soffliggande…
Det är såååååååå Energikrävande att ha ONT ONT ONT ONT i huvudet hela tiden… Det värker ut i nacken, fortsätter ut i axlarna, ner i ryggen, ut i armarna…Jag tror det slutar vid knävecken någonstans…om ens där!
Suck!
”Never ending story”, känns det som……
Bläh!
Jag går en långpromenad i skogen med mina två Livskamrater…och Funderar…som jag så ofta gör på promenader…Ibland kommer jag på jättebra saker, och skriver hela böcker i huvudet…och ibland kommer jag på Lösningar till ”mina” Problemfamiljers trassel…
…men ibland blir det bara sorgligt och, som idag, Melankoliskt.
Jag tänker Sorgliga tankar….
Jag gifte mej två gånger. Och två gånger med Fel Man. Min pappa var Frånvarande Närvarande…vilket ledde till Konstiga Kärlekar i framtiden, så en hälsning till alla Pappor: SE era döttrar, Uppmuntra era döttrar och ge dom en massa kärlek, så att dom i Framtiden väljer såna män!
Min pappa såg mej aldrig. Han fanns där i vårt hem, men jag vet inte ens om han visste från år till år hur gammal jag var…eller i vilken klass jag gick…eller vad jag tyckte och tänkte…och jag tror faktiskt inte han brydde sej…fast efter hans död sa mamma ATT han gjorde det, men jag vet inte…Jag märkte det aldrig…Och sen blev det För Sent för att ”fronta” honom…Han var inte elak, inte arg, inte Något – bara en ”icke-varelse” i mitt liv. Han Fanns Där. Men inte för mej.
Så jag gifte mej, som 20-åring, med Den Man som var Svårast att Fånga! Min kärlek kunde liknas vid Besatthet och vi gifte oss i jeans och träskor, en sommardag, fort fort, ”innan han ångrar sej” (tänkte jag – vad han tänkte vet jag inte). Sen fick jag fortsätta Kämpa för att bli Älskad…Men man orkar inte hur länge som helst…Åsså blev jag gravid, och födde Någon som verkligen VILLE ha min kärlek, och jag la ner Kampen att bli älskad av hans pappa….och fokuserade på Min Första Son – Ett Underverk.
Så gick det 10 år. Så kom Man nr 2 in i mitt liv, på ett dansgolv. Han var förskollärare, och vad kunde vara bättre när man vill ha fler barn?!? Vi klev snabbt in i varandras liv och inom 2 månader var vi både sambo, förlovade och jag väntade vårt första barn. Vad jag inte visste då var att han hade ett Sjuhelvetes Humör. Hade jag lugnat mej lite och avvaktat…men sån är jag ju inte! ”Vänta” ingår inte i mitt ordförråd…
Så ”plupp, plupp, plupp”…NÄSTAN! Och tre barn senare och ”förton” utbrott senare, struma och depression….så blev det skilsmässa.
Så går jag då i skogen och Summerar: Jag lovade mej själv för fleeera år sedan att ”Leva Livet” och att jag inte skulle sitta i gungstolen när jag är 70 år och ångra vad jag INTE gjorde….Men tänk om jag istället ångrar det jag GJORDE!
…och hur man är gör så har man rumpan bak….
Jag bara måste läsa en stund innan jag ska somna. Sen sover jag som en gris. Nästan.
Men ikväll har jag ingen bok att läsa. Jag läste ut den senaste i förrgår och glömde fixa en ny igår, så igårkväll fick jag somna utan bok…Det gick trögt…
Skicka mej en pocketbok, snälla! Ingen deckare eller kriminalare…Men allt annat går bra… Gärna lite ”elände”….(fattar inte att jag inte blir nöjd av elände på mitt jobb….)…
Tack på förhand!
😉
Varför tycker jag att det är så SVÅRT att be om hjälp?
Varför drar jag mej in i det sista för att fråga om Någon kan hjälpa mej med Något? För att sedan strunta i det helt, och göra SJÄLV…
Varför utsätter jag mej för Svåra Situationer hellre än att jag säger ”Kan du hjälpa mej?”.
Varför har jag så svårt att vara ”liten och svag”? Men är så duktig på att Hjälpa och var Duktig.
Varför är jag så rädd för att vara till besvär?
Varför är jag så rädd för ett ynka litet ”nej”?
Varför?
Aftonbladets inloggning VILL INTE komma ihåg mej! Jag klickar i rutan ”kom ihåg mig” varje gång! Men Aftonbladet har bestämt sej: Vill inte komma ihåg!!!! Basta! 😦
Nu gör det ONT igen. Det värker i hela huvet, och går i banor ner i nacken, ut i axlarna och rinner ut i armarna…Ont ont ont!
Plötsligt sitter det bara på ENA sidan av huvudet och det har blivit MIGRÄN!!! Och då gör det För Jävligt Ont!!! Det gör så ONT så att kudden känns som en sten…Jag kan inte ligga still för jag måste röra mej i konvulsioner för att slippa känna smärtan, men den känns ändå… Jag kan inte titta – det är för ljust överallt! Jag kan inte blunda, för då SER jag Smärtan – nästan!
Och så illamåendet, som mooolar och rör sej och drar runt och sitter i halsen och i magen…Samtidigt som en otroooligt sug efter Godis kommer! Viill ha sött sött sött! NU!!! Vräker i mej, men blir inte nöjd…
VEM kan massera mina onda axlar???
Ingen….
AJAJAJAJ!!!
Jag letar efter garagenycklarna – Ö V E R A L L T ! ! !
”Jag måste ha dom NU!!! Det är VIKTIGT!!!”
Jag letar i väskor, i jackfickor, i kappfickor, i lådor och hyllor….
Jag har en sån där svag känsla att jag satt/lagt dom på ett ”Superbra och Logiskt” ställe…Men VAR kan det vara???
*tänker*
Det fungerar inte att tänka heller….
Det går en dag, två dagar: ”Var faan har jag lagt dom???!”
MÅSTE jag gå till bostadsrättsföreningens ordförande och be om nya? Redan?? Jag draaar mej för det….
Det går en dag till… Jag kör bil till och från jobbet varje dag, både en och två gånger eftersom jag åker hem och går ut med, och matar hundar, också….
Åsså en dag: ”VAD är det för nycklar på bilnyckelknippan????!”
DAH!!!!!! Grrrrrrrrrrrrr! Och Jippi!? Eller?
Han vill vara sjuk, sonen, och gör just nu ALLT för att jag ska riktigt HÖRA hur sjuk han är. Tyvärr är febertermometern och han inte riktigt överrens…
Han var hur lycklig som helst i fredags när jag kom hem från jobbet, och tog tempen på honom, och den visade på 39,5! Mitt i feberyran och dom rosiga kinderna, spred sej ett lyckligt smile över hans ansikte: ”SJUK = vara hemma = vara med MAMMA = LYCKA!”.
På natten kräktes han, mellan hostattacker och ont i halsen och ont i lederna…Men jag tror han ändå var rätt NÖJD…Han var Riktigt sjuk! INGEN kunde säga: ”Du är inte alls sjuk!” som store-bröderna brukar säga.
Nu har det gått några dagar, och han blir piggare och friskare för varje dag, till hans stora sorg.
”I morgon får du gå till skolan”, meddelar jag ikväll innan nattningen. Då får han Väldigt Ont i Magen! Väldigt ONT! Och oj vad han hostar: ”host host host!!” och ”AAAAJ, vad det gör ont i halsen!”….Uj uj uj…
Det är Svårt när ens barn VILL vara sjuka och klagar på magont och huvudvärk osv och Riktigt Känner Efter hur dom mår…. för OM man Riktigt Känner efter så får man lite ont… både lite här och där….
erviluca #mammatillfyrakillar 