Dagsarkiv: 23 december, 2009

10-åringen är så Förväntansfull! Det spritter i hela honom och han pratar oavbrutet, och skämtar och skojar och ställer frågor i ett i ett…

Nu ska han sova:

-”Räkna till 100 så sover jag sen!” säger han glatt…

———————————————————————

-”Mamma! LOVA att inte köpa kläder till mej i julklapp!” säger han när han ringer min mobil under dagen då jag rusar runt och köper julklappar…

-”Mamma! TÄNK OM jag inte kan somna ikväll!” säger han…

-”Mamma! TÄNK OM jag vaknar i morgon bitti tidigt och inte kan somna om…Vad ska jag göra då?!”

-”Mamma! Jag har ingen present till dej! Får jag rita något NU?” (klockan är 23.30…)

-”Mamma! Kan vi inte fira engelsk jul?”

-”Vad menar du?”

-”Ja, en sån när man får paketen på morgonen….”

-”Men då måste du ju vänta en hel dag till, för dom får paketen Dagen Efter julafton…”

-”Jaha…Men kan vi inte fira på den svenska julaftonen fast på engelskt vis?”

-”Nu fick du till det va?!” *skrattar*

Han är värsta ”Speedy Gonzalez” ikväll….

För ANDRA gången i mitt liv har jag griljerat en skinka. Jag hoppas den blir god. Den ser okey ut.

Jag trodde förut att det var JÄTTESVÅRT att griljera en skinka…men hade egentligen ingen aaaning…

Mina första 35 år åt jag mammas skinka…

Resterande år åt jag min mans griljerade skinka…för han var den som KUNDE ALLT vad gäller matlagning, så jag överlät LÄTT allt sånt till honom…

…så skilde vi oss och så skulle jag plötsligt se till att det fanns skinka hos oss! Shit ba!

 Men det står ju på skinkan hur man ska göra och det är ju SKITENKELT!

 Ha haaaaaaaa!

Mina killar växer verkligen upp på ett annat sätt än vad jag gjorde:

 Jag växte upp i en HEL familj med mamma, pappa och två systrar och tre hundar.

 Dom växer upp i två halva familjer, med skilda föräldrar och boende varannan vecka.

 Min mamma var det Ordning och Reda på. Att det var rent och fint och städat var A och O= Viktigt.

Deras mamma (=jag) är rörig och impulsiv, och tycker att städning inte är så viktigt. Kläder på golvet är vardag för dom, och städar gör vi när jag känner för det…och orkar.

 Min pappa var en Närvarande frånvarande pappa, som knappt visste vilken klass jag gick i.

 Deras pappa är engagerad och går på föräldrarmöten och tycker och tänker om det mesta.

I min ursprungsfamilj bråkade vi inte. Inte högljudda bråk iallafall. Jag minns inte heller att vi diskuterade heller…Vi bara VAR/existerade.

 I vår familj idag, skriker vi ibland, tjaffsar, och pratar och är rätt högljudda ibland. Vi kramas och pratar känslor och allt möjligt. Ingenting är ”heligt” – vi kan prata om allt! Nästan.

Det ska bli spännande att se vad det blir för vuxna män av dessa pojkar…