Dagsarkiv: 8 december, 2009

Han vill vara sjuk, sonen, och gör just nu ALLT för att jag ska riktigt HÖRA hur sjuk han är. Tyvärr är febertermometern och han inte riktigt överrens…

Han var hur lycklig som helst i fredags när jag kom hem från jobbet, och tog tempen på honom, och den visade på 39,5! Mitt i feberyran och dom rosiga kinderna, spred sej ett lyckligt smile över hans ansikte: ”SJUK = vara hemma = vara med MAMMA = LYCKA!”.

 På natten kräktes han, mellan hostattacker och ont i halsen och ont i lederna…Men jag tror han ändå var rätt NÖJD…Han var Riktigt sjuk! INGEN kunde säga: ”Du är inte alls sjuk!” som store-bröderna brukar säga.

Nu har det gått några dagar, och han blir piggare och friskare för varje dag, till hans stora sorg.

 ”I morgon får du gå till skolan”, meddelar jag ikväll innan nattningen. Då får han Väldigt Ont i Magen! Väldigt ONT! Och oj vad han hostar: ”host host host!!” och ”AAAAJ, vad det gör ont i halsen!”….Uj uj uj…

Det är Svårt när ens barn VILL vara sjuka och klagar på magont och huvudvärk osv och Riktigt Känner Efter hur dom mår…. för OM man Riktigt Känner efter så får man lite ont… både lite här och där….

Jag har nu känt ett tag att det är dags att göra Något Nytt!

 Byta jobb, byta liv, flytta bort, göra Nytt! Jag får såna känslor ibland, och när jag var yngre följde jag Känslan nästan Direkt! Jag bodde ca 1 år på varje ställe och tyckte det var lääänge…Nu tycker jag att man knappt hinner ”landa” på 1 år… Nåja.

Jag har bott i min nya lägenhet i snart 1 år nu, och det är väl inte DEN jag EGENTLIGEN vill flytta ifrån…Jo, lite…Det är en del av Flytt-viljan-känslan…Men jag vill göra Något Nytt i Hela mitt liv!

Jag vill öppna en butik, men var?? Jag är skitdålig på ekonomi, men tänker mej att Någon kan hjälpa mej…

Tankar:

Först tänkte jag att jag skulle flytta till Gotland och starta kennel…och skriva böcker…och ta emot människor i terapier… Sen tänkte jag att det kanske blir Ensamt på Gotland…ute på vischan…och vad ska jag göra när mitt lilla Gotlandshus behöver renovering, eller går sönder?

 Sen tänkte jag att jag skulle bor kvar, för jag har ju ändå ett socialt nätverk här, om än litet, och hyra/köpa en affär någonstans i närheten, och sälja saker jag gillar…som tex hundprylar, kattprylar…eller varför inte bijouterier…kanske göra själv…

Nu ska en kompis åka till Thailand och då sa jag till henne, att vi kunde väl starta affär ihop, och att hon skulle rekognosera läget där och se om det var någon liten butik man kunde hyra och starta något DÄR (fast jag har aldrig varit där!)… men ”alla” säger ju att det är så härligt… och hon blev ”eld och lågor” och sa ”Jaaa, det gör vi!!!”….

…men så tänkte jag att hon är kanske inte lika ”galen” och spontan som jag, men hon sa att hon menade allvar och att hon skulle kolla läget där… …men jag känner INGEN som är så ”galen/modig” som jag, som slänger sej in i nya saker och gör Försök…för varje gång jag gjort det säger ”alla”: -Du är inte klok! SÅ kan man inte göra!!!

Och jag verkligen ”HATAR” människor som säger till mej vad jag INTE kan/får/ska göra! Då gör jag det bara fortare!

Jag vill bort/iväg/starta om/starta nytt/göra annat NU!!! Inte ”imorgon”.

Har du några goda råd eller ideer? Eller vet du människor som gjort flyttat utomlands?

Jag är singel med tre barn och två hundar, så jag tar hela mitt ”paket” med mej, men ”Man lever bara en gång”….kanske… och man dör inte av att Pröva!!

När man är mamma till en son som är ihop med en tjej, som man verkligen gillar (!), och det tar slut, så är det bara att säga ”tack och goodbye” och gilla läget.

 Själv avverkade jag kille efter kille under en period – inte för att jag liksom VILLE det, utan mer för att jag ”behövde” det…gå igenom ett ”lager” innan jag hittade rätt, typ – och presenterade i princip alla för mamma och pappa och var lika ”käääär” varje gång….och ”Den HÄR gången är det HELT ANNORLUNDA!” eller ”HAN är HELT ANNORLUNDA!”. Så mina killar klev in, och klev ur, mammas och pappas liv, utan att jag ägnade en tanke åt att det kunde ta känslomässigt på DOM. Jag tror nu inte att det gjorde det så förskräckligt mycket, eftersom dom inte sa något, men ändå!

 Nu befinner jag mej på Andra Sidan Staketet s a s och har tagit till mej äldsta sonens flickvän, som om hon vore min dotter (nästan)… men nu är det slut!

Och hon är ensam ute på Stora Havet i en liten båt, utan sin ”Nya Mamma” (=jag)… Lämnad åt sitt öde…

 Fast jag står på sonens sida och håller med om att det är rätt att göra slut om känslorna inte räcker till. Han hade en massa praktiska förklaringar om att de inte tajmade i Tid osv, men det ÄR ju faktiskt så att ÄR man tillräckligt kär, så gör man inte slut av Praktiska skäl. Då fixar man det Praktiska med kompromisser osv.

Men vad ska jag göra av mina känslor för min ex ”svärdotter”, som jag tycker är en Underbar liten person?

 Och hon har ingen mamma. Så jag tog glatt den rollen…lite grann, iallafall…

 Sonen sa: ”Du får gärna ringa exet om du vill! Jag tar inte illa upp.” Så det ska jag nog göra.