Igår kom 10-åringen hem storgråtandes!
-”Dom retade mej!!! Uhääääää!”
-”Vilka? Vilka retade dej?”
-”Dom andra killarna i klassen.”
-”Kom vi sätter oss och pratar….*sätter oss i soffan*…”Berätta vad som hänt!”
-”Killarna retade mej och sa att jag luktar gubbe!”
-”VA?!?” *sniffar* (utifallatt….) Han luktar gott!
-”Dom följde efter mej och bara fortsatte!! Uhäääääää! Typ alla hörde! Nu tror ALLA att jag luktar gubbe! Uhäääääääääääääää!”
-”Sa du åt dom att sluta retas?”
-”Lite…”
-”Du kanske skulle ha sagt åt dom mer ARGT, så att dom fattade att du menar allvar!”
-”Men då kanske dom skulle bli ARGA! Uhäääääääääää!”
Det är hans kompisgäng som ”spårat ur”.
Jag mailar föräldrarna till dom inblandade killarna. Jag får snabbt svar från alla, att dom ska prata med sina söner. Jag mailar också deras mentor och även där får jag ett snabbt svar, att hon ska ta upp det här med att retas osv i killgruppen.
ALLA killar ber om ursäkt! Alla föräldrar pratar allvar med sina söner. Åh, vad det är skönt att ha så god kontakt med alla föräldrar och att veta att alla lyssnar och tar ALLT på allvar!
erviluca #mammatillfyrakillar 