Jag är född i Sverige och älskar i mångt och mycket ”mitt” land och kan av och till känna mej oerhört TACKSAM över att jag föddes i Sverige.
Som kvinna är det inte många länder man kan födas, och växa upp i, och anses vara kapabel att fatta egna beslut och gå sin egen väg. I Sverige kan man t o m skilja sej och klara sej ändå! Och i Sverige är många män väldigt jämlika och tar sitt ansvar i hemmet och i vardagen.
Men vi har det kallt. Och ruggigt.
Efter två veckor i Florida kände jag att jag verkligen undrade varför jag ”sliter och släpar” i Sverige, varför jag står ut med regn och rusk – ibland året om. Varför jag står ut med att ha höstkläder, vinterkläder, vårkläder och sommarkläder, men inte garderober så det räcker, och inte heller hall stor nog att ta emot alla snöblöta barnoveraller på vintern.
Varför jag står ut med stressen till och från dagis, fritids, skola och jobb i mörker och kyla, och varför jag står ut med instängdheten i Sverige? Varför? Varför söker jag inte asyl pga vädret i ett varmt och soligt land?
I Florida hade min syster ”förton” t-shirts och shorts och kjolar och sandaler. Slut. Efter jobbet tog hon och hennes man sig ett glas vin med grannarna, som kom släntrande över, och satt och snackade i shorts och linne…innan de makligt drog sej in och åt en sen middag. Det var som Semester Varje Dag! När jag kommenterade det, svarade Brian: ”Yeh! That´s why we moved here!” så självklart!
Så varför ”movar” inte jag dit, eller till något annat varmt land?
Jo, för att det är bra att vara kvinna i Sverige! Var annars är jag att räkna med TROTS att jag är en kvinna? Singelkvinna med barn. Var annars kan jag försörja mej själv utan att jobba på ett och två och tre jobb?
erviluca #mammatillfyrakillar 