Tva veckor har nu gatt. Tva veckor som aldrig kommer tillbaka. Som bara ar Minnen fr o m NU. Det ar mycket att minnas. Mitt minnes-chip racker inte till. Det ar overfullt. Och kameran glomde jag hemma.
Nu ska vi hem till Sverige. Till Arbete, Skola, Stress, Stada, Tvatta, Laga mat, Lasa laxor, Ga ut med hunden, Sno, Blott, Kallt och Morkt.
Kanske har vi ”tankat” nog nu. Kanske inte. Time will tell….
Välkommen hem då till höstrusket! Fast visst är det väl så att borta bra men hemma bäst, eller?!Kram/gumman
GillaGilla
Jo, så känner jag ofta. Det infinner sej ett LUGN när jag kommer hem. ”Pust!”, liksom…. Kram!
GillaGilla