Dagsarkiv: 29 september, 2009

Det känns så ”booooring” just nu…Inte ”boring” så att jag är deprimerad eller nåt, utan mer bara sådär ”uttråååååkat”….Vill att det ska Hända Något Spännande!

ELLER så längtar jag efter Resan Till Amerika, och kan inte tåla mej….28 dagar kvar….

Eller så blir jag aldrig stor/vuxen/färdig och längtar hela tiden Vidare i livet…Vidare till nästa Händelse/Utveckling/Grej/Moj….och just nu är det stilltje…

Så jag måste alltså lära mej att leva i stilltje. Det är kanske min Livsläxa. Eller nåt!

Kan jag Landa någon gång. Landa På Riktigt och känna ”HÄR vill jag bo/leva/vara/jobba/stanna! NU är jag NÖJD/Färdig/Klar!”

Jag HAR känt att ”här ska jag stanna” men jag har ALDRIG stannat någonstans längre än 3-4 år! Men jag VILL känna så, och jag VILL stanna någonstans…

Så sprang vi igen ikväll! Hela sommaren, nästan, har vi sprungit, eller joggat, eller snarare ”luffsat”(iallafall jag) 3,5 km, 14-åringen och jag. Det var inget vi kom överens om, eller så, utan det bara blev så….Det är så skönt och man känner sej så nöjd efteråt.

Men det syns och märks inget på kroppen! Förutom att det blir lättare och lättare att springa, men inga byxor har blivit för stora och jag känner mej inte smalare alls! Skitsamma – jag mår bra av att springa/jogga.

Men snart kommer snön…och vad gör vi då?

…som att

 – missa färjan till fastlandet från Gotland, för att jag tittat slarvigt i almanackan, där jag skrivit upp tiden, och tittar på fel dag, så när vi kommer till färjan på kvällen har sista färjan gått och vi får sova i bilen för att vänta in nästa färja kl. 4.00…..

– skjutsa sonen till fel ställe, dvs tror att han ska träffa sina klasskompisar kl.8.20 vid tåget…ingen är där när vi kommer, med andan i halsen i sista sekunden…och jag ringer skolan och frågar ”var är alla?” och då visar det sig att jag skulle kört honom till buss-stationen!

 – betala den ena räkningen 2 ggr, och den andra INGEN gång, varvid jag får tillbaka pengarna på den ena och får KRAV på den andra…

– kör en son till ett födelsedagskalas, men ingen är där…Hänger presenten på dörrhantaget med en liten lapp att vi var där…Det visar sig sedan att kalaset var dagen innan och att vi missat det! Jag hade tagait fel på dag!

 Sånt här händer mej jämt och ständigt! Stackars barn som har en sån förvirrad och okoncentrerad mamma! Suck! Och jag måste leva med mej!