Ibland kommer det över mig: En Ensamhetskänsla som gör Ont, som inte känns bra. En ensamhetskänsla som smärtar, i bröstet…
Och det finns ingenting jag kan göra något åt…
Jag ÄR ensam, singel, ensamstående, skild…och det var ett eget ”val”….Som mamma säger: ”Men du har ju valt det själv!”….
Å andra sidan VALDE jag att gifta mej och att ”leva tillsammans till döden skiljer er åt”…Vad var det för ”död”? Känslomässig död? Själslig död?
Det gör ONT när jag hör eller ser andras Lycka! Andra som ”hör ihop” och är så Självklarar i det. Det är liksom ”vi-två” hela tiden. Man har varandra ”i ryggen” – en slags trygghet och självklarhet, som jag inte har…
….och då känns Ensamheten så Ensam.
erviluca #mammatillfyrakillar 