Livet känns så himla bra när jag tagit två glas vin…Så härligt avslappnat och skönt.
Tyvärr bråkade jag med 14-åringen innan dom åkte iväg till sin pappa…men sen fick han en låååång puss på kinden, som han var tvungen att ”torka bort”, så jag tror det kändes bra ändå…för honom.
Jag ÄLSKAR mina fyra söner! ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR! Dom är härligt underbara!
Alla har Helt Egna Personligheter och är superindivuduella och borde inte jämföras det enda minsta. Och ingen är ”bättre” eller ”sämre”. Jag älskar verkligen alla fyra lika mycket, men på olika sätt.
14-åringen skulle ha sin medicin innan han åkte till sin pappa, men jag stod i hallen med de två yngre bröderna, och förstod inte varför han stod och skrek ”VAR ÄR MIN MEDICIN???” när han VET att den är i badrumsskåpet…(och dessutom har han ju samma medicin hos pappan!). Och grejen är att 13-åringen blir alltid ”speedad” när han står i hallen. Speciellt om vi är många som trängs där. Han har, typ, ”hall-ADHD”. Så fort han befinner sej i hallen ”går han igång”, vilket ”kör igång alla andra”.
13-åringen tog Stora Bollen och började studsa den mot 10-åringen, som började skrika och gapa, hundarna började skälla och jag blev stressad, för jag skulle också fråga killarna; ”Har ni med er allt?” (för en vecka hos pappa) osv osv….. Så jag skrek: ”SLUTA BOLLA!!! TA BORT BOLLEN!!! NI FÅR INTE BOLLA INOMHUS!” men det var som att tala (skrika) för döva öron!
Under tiden stod 14-åringen och gastade: ”VAR är min medicin????” och jag fattade inte vad HAN menade. Så jag skrek tillbaka: ”Vaddå?!?! Vad MENAR du?!?”
Sen var det Kalabalik och till slut skrek jag ”MÅSTE DU SKRIKA SÅ???” till 14-åringen, som började gråta och skrek att ”INGEN LYSSNAR PÅ MEJ!! JAG HAR FRÅGAT TYP FYRA GÅNGER!!!” och sen…
…försvann 10-åringen ut, och jag skrek ”STÄNG DÖRREN!” för att inte hundarna skulle smita ut…och för att det blev korsdrag….och 13-åringen studsade bollen och jag skrek ”SLUTA!” och sen försvann han också ut….
….medan jag försökte förklara för 14-åringen vad som hänt och hur det blev, men han ville inte lyssna utan skrek bara: ”Jag sa det FYRA gånger och du lyssnade inte! Du lyssnar aldrig på mej!!!” och jag blev arg, för jag hörde första gången, men kunde inte svara och så skrek jag: ”JAG LYSSNADE VISST! MEN JAG KUNDE INTE SVARA DIREKT FÖR JAG VAR UPPTAGEN!!” Men 14-åringen envisades med ”Du lyssnar aldrig på meeeej!” och jag kände att det är helt hopplöst att få honom att LYSSNA på ”min version” När Det Gäller…och han är envis som Synden…precis som jag….och…lik sin pappa…ibland, när han ”kör igång” och blir ”döv” och tycker synd om sej själv….
…och så var det bara rörigt och så plötsligt var alla ute, och jag med…med hundarna! Så gick vi till bilen, men tonåringarna cyklade och var borta!
…och så lämnade jag av 10-åringen i pappans hus, och då sa 10-åringen. ”Åååå nu har jag ingen cykel och kan inte cykla!!!!”…för den är hos mej (för han valde att bli skjutsad istället för att cykla själv)….och dom stora pojkarna var redan framme och hemma hos sin pappa…och jag ropade på dom och gav dom blöööta pussar på kinderna, så att dom sa ”blääää” och torkade av kinderna, och sen åkte jag hem och värmde en halv kyckling…..och drack viiiiin och….
S L A P P N A D E A A A A A A A A V!
Pust!
erviluca #mammatillfyrakillar 