Vi hade bestämt oss för att springa ”rundan” (3,5 km) idag. Vi gjorde det inte igår, för då kände sej sonen ”lite sjuk” och jag var så trött så jag låg och halvsov i soffan, och försökte övertala Lillebror att ”pilla lite” på mej…Klia, eller bara RÖRA…Det är så skööönt, men icke sa nicke!
Nåja.
Eftersom vi inte sprang igår, så måste vi springa idag, för annars kommer vi helt ur fas/takt (för vi SKA springa varannan dag). ”Vi springer en stund efter middagen!” sa jag. ”Mmm”, sa han.
MEN så kom jag på: Föräldrarmöte kl. 19-20 i åk 4-6, och jag bara MÅSTE gå! Jag har skolkat för mycket från föräldrarmöten de sista åren…Har bara gått då och då…Med första sonen gick jag på ALLA föräldramöten, ALLA möten över huvud taget, ALLTID. Jag tyckte det var Livsviktigt! Nu är det fjärde sonen, och jag har liksom ”hört allt” och lite ”been there – done that”…typ…Blivit lite blasé liksom…Trodde ALDRIG jag skulle bli det!
Föräldrarmötet drog ut lite på tiden…så jag kom inte hem förrän vid 20.30 och då var det ju mörkt, men vi HADE FAKTISKT BESTÄMT att springa, så vi tog varsin ficklampa och gav oss iväg.
Oj, vad svårt det var att springa med ficklampa. Ljuset blir så ”studsigt” och man ser inte rötter och stenar alls. Jag sprang inte som vanligt, utan mer spänt…
Men vi sprang iallafall! Och DET var jätteduktigt!
Men magen sitter kvar! Och den kommer nog att sitta där tills jag dör! För den verkar verkligen Trivas där den sitter! Den sitter som järn! Som BERGET! Min tjocka mage…dallermage….
erviluca #mammatillfyrakillar 