JAG älskar att läsa! Plöjer bok efter bok, blir besviken när dom är ”tråkiga” eller ”tunna”, men njuuuuuter av Bra Böcker! Och älskar att skriva – att vända och vrida ord, att Få Till Det!
Men HUUUR förmedlar man till sina barn, LYCKAN att läsa en bok, som fullständigt Trollbinder en?
Med son 1 var det Sune-böckerna som fick honom att uppleva det Roliga med att läsa. Han låg och gapskrattade i sängen på kvällarna och ville sen ha ”en Sune-bok till” och ”en Sune-bok till”….Tills dom tog slut och då tog ”Bert-böckerna” över. Idag är han journalist!
Son 2 (14 år) verkar tycka det är ”coolt” att läsa. Han ville ”verka vuxen” och tyckte det ingick att ”ligga och läsa”, och så hittade han njutningen av någon bok där på vägen…som var bra. Han har inte hitta Boken, eller Driften – han bara Gillar att Läsa! Det gick av sej själv!
Son 3 (13 år) har inte velat läsa nästan alls…Har mest titta på bilderna…Inte förstått Det Härliga med att Njuta av en bok, leva sej in i Världen och Se Bilderna i sitt huvud…förrän NU! Och jag blir så GLAAAAAD! Jag köpte boken ”Sebastian Darke” på bok-rea. Jag slängde den till honom, sådär lite nonchalant, för är man för ivrig som vuxen, så blir det bara trots! Sen började han läsa…och fortsatte…och fortsatte…och BAD om att få ligga och läsa ”lite till” och ”lite till” tills det blev Mitt i Natten och jag fick säga: ”Nej, nu måste du sova!”.
(Jag har ”slängt till honom” flera olika böcker dom sista åren, men ingen har väckt hans intresse för att läsa…)
Idag fick jag ett SMS från son 3, som är hos sin pappa:”Köp Sebastian Darke 2″, och jag förstår att han nu också fått uppleva Lyckan av att ha en bok som man läser och läser, men inte vill ska ta slut, och INNAN boken tar slut vill man läsa nästa del och nästa del….
Jiihaaaa!
Nu är det bara EN son kvar! Och han ska utredas för dyslexi…så han har det jobbigare än de andra, men det vore ju kul ändå om han också…. Ja, ja, vi får se!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Ja det är en lycka. Båda mina gillar böcker. Den äldsta är fem och har så smått börjat läsa ord i skyltar och rubriker själv. Den andre är tre och inte ett dugg intresserad av bokstäver ännu men älskar att lyssna. Visst är det roligt om man kan dela intressen med sina barn, men de är individer och man kan inte tvinga fram något. Men det vet du ju!Bloggsvar: Det där sista tror jag du har gemensamt med de flesta bloggare. Inklusive mig. 😉 [… ”Och jag är skitsmart! 🙂 Iallafall i mitt eget huvud! *fniss*”]
GillaGilla
Det var den absolut mest korkade kommentar du lämnat hos Korvaspappan…. VARFÖR skulle inte han gå in och ta lika stort ansvar som Mollys mamma? Du underminerar en otroligt viktig föräldraroll, den som finns där av kärlek och inte av blod. Skäms! mamma som du är. Fytusan håll dig på din egen blogg
GillaGilla
Jag är inte bara mamma. Jag är familjeterapeut också….Styvförälderns roll är viktig, men aldrig lika viktig som de biologiska föräldrarnas roll. Se nedan.
GillaGilla
Hoppsan! Det var värst! Jag tror nog jag har missuppfattats lite. Men jag tänker inte ”hålla mig på min egen blogg”. Jag har rätt till mina åsikter, oavsett vad du tycker om dom. Självklart ska man ha rätt att säga ifrån till sina styvbarn och vara en aktiv styvförälder, MEN det är inte styvpappa som ska stå i dörren och mota när ”lilla Kajsa” kräver att få gå ut på kvällen i slutänden. Det är biol. föräldrar. Barn känner sej svikna när biol. föräldrar överlåter åt styvföräldrarna att ta kampen. Men men, givetvis gör var och en som den VILL. Det här är ingen LAG, det är bara vad JAG kommit fram till efter att ha jobbat med familjer sedan 1988. Och för det bör jag väl inte ”halshuggas”. Alla får tycka och göra som DE VILL!
GillaGilla