Surpuppa!

Exet ringer. Grabbarna Grus har nu varit hos mig i en hel månad. I vanliga fall byter vi varannan vecka, men semestrarna har gjort att det blev så här.

 Det har varit en jättebra månad och för första gången på lääääänge så längtar jag inte så vansinnigt över att få bli ENSAM…Dom får gärna stanna kvar…för alltid! Typ.

 För några månader sedan meddelade exet att han kanske skulle flytta till Västerås, till sin dåvarande flickvän, och att jag då skulle få ta hand om Grabbarna Grus på heltid. Jag blev rätt så upprörd över att han bara ”meddelade” detta, utan att undra om det var okey osv osv. Nu blev det inte så, men hans inställning/sätt retade mig iallafall…

Nåja. Exet låter som om han sitter med ett pekfinger höjt när han pratar med mej. Idag förstod jag det – att det är så jag känner! Det är lite ”ajjabajja” över hela samtalet.

 Han blir irriterad över att jag mailade honom IGÅR och berättade att yngsta sonen ska på fest ikväll, för han vill ju ”veta det i tid”. Och så drar han upp någon annan gammal fest där JAG inte meddelat honom att föräldrarna var bjudna! ”Ajja bajja!” Och han undrar vilken TID festen är osv osv.

Jag blir stressad när han låter sådär och det känns som om han ”trycker upp mej mot väggen” och stirrar mej i ögonen och kräver Rätt Svar NU!!! Jag vet inte vad det är för ”gammal fest” han pratar om, men känner att irritationen dra igång.

-”Jaha! Om det är Den Stilen vi ska köra med varandra, så kan ju jag också göra det: Har du bytt efternamn?”

 -”Jaa…..????”.

-”Då kanske det hade varit läge att tala om det för dina barns mor,  dvs MEJ, att du har gjort det! Liiiiite pinsamt är det att inte veta vad barnens pappa heter i efternamn…Dessutom har jag då fyllt i fel på alla barnens klasslistor….”.

1-0 till mej!

 Ridå!