Upplevelser Förr och Nu

Jag Jag var på Gotland när jag var 12 år med min kusin som var 13 år och min faster (ålderslös). Jag har starka  minnen därifrån – hur Besviken jag var på Pippi-huset, som i princip var tomt, fast med en rutchkana i (! En RUTCHKANA i Pippihuset!!! Hur tänkte dom?? Jag ville ju se hur Pippi bodde!!!).

Jag minns Raukarna. Hur vi gick på en sandstrand och såg Raukar. Jag skrev i min dagbok om Viktiga Saker, såsom raukar och vackra stenar och vad vi gjorde. Jag tänkte att det var viktigt för Framtiden att jag skrev ner lite ”vuxna” saker – och inte bara att jag var kär i olika killar, som jag var då…

Jag minns middagar utomhus med fastern och kusinen. Allt var så ”stort” (Upplevelsemässigt sett). Upplevelsen var att Gotland är Fantastiskt!

Så gick det 10 år, och jag åkte dit igen. Den här gången med min första lilla son, 9 månader gammal, min mamma och pappa och storasyster (men henne minns jag inte från den resan alls av någon anledning! Hon påminde mig i somras om att hon faktiskt var med!). Vi skulle bl a hälsa på min yngre syster som sommarjobbade på en restaurang i Visby.

Återigen minns jag hur vi klättrade på någon rauk. Jag med sonen i sittstol på ryggen (även min pappa bar honom på ryggen, och det har vi bild på…men jag minns att han fick ont i ryggen och att jag bar sonen mest själv, men eftersom min pappa bär sonen PÅ BILD, är ALLA ANDRAS minne att BARA han bar sonen…Att han var så ”duktig”. Han var inte det!).

Jag minns en sandstrand och att det då var mode med topless, och hur konstigt det kändes att bada topless med sin pappa… Jag var så smal och snygg, men kände mej så tjock och ful…

Jag minns att jag ville gå ut och FESTA, och ”supa till” men att jag inte tyckte att det passade sej, eftersom jag var småbarnsmamma… Jag borde ha ”passat på” eftersom jag hade två inbyggda barnvakter med, men jag vet att jag  hade för Dåligt Samvete över att ens Tänka Tanken…

Upplevelsen var att Gotland är Fantastiskt!

Nästan 20 år senare åker jag dit igen. Nu håller jag i tömmarna. Det är jag som har Ansvaret. Det är jag som har bokat stuga och ska se till att alla har det bra och trevligt!

Och plötsligt är allt så ”vanligt”. Visby är fint, men litet….Gotland är vackert, men Upplevelsen är inte så Stor…Ansvaret tar över… Ansvaret över att Dom Andra ska ha det bra! Eller nåt.

Eller vad är det som gör att Upplevelser aldrig kan Upplevas igen…Att det nästan Aldrig blir så Fantastiskt som det var när ”man” var yngre/ung? Jularna kan aldrig bli lika Härliga! Sommrarna aldrig lika långa!

Lite sorgligt…men sant….