Dagsarkiv: 10 augusti, 2009

Som hundägare får man alltid vara beredd på att få ILSKNA blickar riktade mot sej, eller arga kommentarer eller Tillrättavisningar, och under alla alla år med hund, har jag varit så FÖRSTÅENDE och snäll och ”oj-oj-oj-at” mej med den som skällt på mej, och bett om ursäkt, förstått och lett och och och….

Nu börjar en vulkan bubbla i mej! En jävla stor vulkan, fylld med lava och magma (fast det kanske är samma sak?….nåja)! Det bubblar och fräser och snart kommer UTBROTTET! NÄSTA GÅNG någon kommenterar mina hundar eller var jag går och står och/eller hur jag eller hundarna beter sig, är risken stor att denna inre vulkan får ett UTBROTT, och då vill jag inte vara i ”dina skor”….

Jag blir så jävla trött på att alltid vara den som måste ”Flytta på mej”, ”ändra mej” osv osv fast jag inte gjort något fel, bara för att jag har hund (-ar).

Idag hände det igen:

Vi åkte till Badet där jag anser att man får ha hund med sej, om man inte stör någon. Vi gick INTE till stranden, för där får man INTE ha hund (det har jag kollat!), och inte till bryggan där det finns en massa människor, för där kanske man inte får ha hund…utan vi gick vidare – förbi Alla Människor…vidare till en tom och ödslig flytbrygga som låg alldeles för sej själv på en liten udde…DÄR ”landade” vi: Jag och barnen och hundarna.

Vi hoppade i, allihop! Flisa gillar bäst att stå med tassarna vid stranden (bredvid bryggan) och hugga efter inbillade flugor i vattnet. Sally simmar ut om jag simmar ut, vilket jag gjorde, och hon med…. Grabbarna Grus med kusin hoppade och lekte kull och hade allmänt jättekul!

Då ser jag en Tant komma. Jag kopplar genast hundarna, ”utifallatt”…. Tanten stirrar på mej och säger ”Har hundarna badat?”. ”Ja…”, säger jag glatt. Då får jag en låååång utläggning/utskällning om allergi och hundar och bla bla bla….Vulkanen börjar bubbla… Det fräser och pyser…Jag stänger munnen för att inte det ska komma rök ur den…men jag undrar om det inte pyser ur näsan och öronen… Jag hör inte vad hon säger, för jag skiter i det, orkar inte! När hon är färdig med sin utläggning, som bl a innehåller att hon är allergisk, så sätter hon sej på en sten invid oss och läser en tidning! Jag är, och förblir, stum! Hon är ju allergisk!Varför ska hon då sitta 1,5 meter ifrån oss när det finns MASSOR mer av stenar, strand, bryggor osv för Sura Tanter!???? Det KOKAR i mej!

Jag står förstenad och stum en lång stund. Kommer mej inte för att göra Något.

Så ropar jag in barnen och säger att vi ska åka hem. Jag är annars rädd att gå till handgripligheter på Surtanten.

På vägen hem fräser jag ur mej ilskan som jag samlat på mej…Jag säger att ”Jag önskar jag kunde hitta något Riktigt Bra och Fyndigt att säga till en sån där Surtant, så hon kniper käft (helst för alltid)!”säger jag till killarna.

Förslagen från Grabbarna Grus är väldigt fantasifulla och ”killiga” som vanligt:

”Du skulle ha tagit henne i benen och snurrat henne runt och kastat ut henne i vattnet!!!”

”Du skulle ha tagit fram en kulspruta och skjutit henne full med skott, ba: ratatatatatatatat!!!”

”Du skulle ha sparkat henne på smalbenen och gett henne en KÄFTSMÄLL!”

Jag suckar….Inga av förslagen är i närheten av vad jag vill ha…

Då säger barnens kusin: ”Du skulle sagt: ….och jag är allergisk mot surkärringar!” och DÄR har vi det!!! ”DET ska jag spara tills nästa gång någon klagar! Jättebra! Super! DET skulle jag ha sagt!”

Jag ÄR faktiskt allergisk mot surkärringar (manliga eller kvinliga)!

Han hämtar aldrig in posten, men det sväller ändå inte över mer än att brevlådans lock är stängt. Men FULL är den. Brevlådan. Proppfull!

Han hejar inte. När jag går förbi honom tittar han bort. OM jag hejar högt och först, så svarar han dock.

Han står vid sin bil och ”fixar” jämt jämt jämt…men INTE nerdykt i motorhuven, utan med alla dörrar öppna håller han på och ”fixar” och ”fixar” INUTI bilen, men jag ser inte vad han gör… Bilen står på olika parkeringsplatser, men han står alltid vid den och donar och fixar…Ser koncentrerad ut. Timme ut och timme in – även i stekande sol.

Jag har ALDRIG sett något tvättstreck på hans altan, eller några möbler, eller honom, men igår var där plötsligt ett lååångt tvättstreck och på det hängde 2 miljoner små trasor på det! Fint upphängda bredvid varandra. Inte knöligt eller ihopveckat, utan fiiint hängde dom där, trasorna.

Kan han vara Pedant? Eller en sån som städar och städar och får ångest av när det INTE är städat? Så han fejar och putsar i bilen om och om igen…för att åka i den EN gång och sen fejar och putsar igen? Och KAN det vara så att han inte tar in posten eftersom den kan vara ”smutsig” – ”smittad” av Världen Utanför?

Hm….

Återigen har jag fyra killar hos mej, istället för mina tre. Det är barnens kusin som är och hälsar på i några dagar. De passar så bra ihop, alla grabbarna, och det blir lättare att vara tillsammans för Grabbarna Grus när det är en ”utifrån” med. Inte lika mycket tjaffs och bråk.

Det är mycket snack om Wow just nu: ”Vilken instans ska vi gå? Ska du gå med din palladin?” osv osv…Det är ett språk jag fattar ungefär…NOLL av! Dom sitter vid varsin dator och ropar till varandra, när solen skiner därute. Men jag får inte fnatt för det, för plötsligt säger  någon: ”Ska vi hoppa trampolin?!” och så försvinner allihop ut, och kör ett race på trampolinen, för att sedan komma in, svettiga och törstiga, svepa några glas saft eller juice och sen in i Fantasins värld igen, på WoW.

Jag fick dom också att följa med och bada på eftermiddagen, men först behövde jag och 14-åringen diskutera vad EFTERMIDDAG egentligen betyder…”Egentligen borde det betyda Efter Middagen”, dvs på kvällen, hävdade sonen. Jag höll med att det BORDE betyda det, men det betyder inte det. Enligt mej börjar eftermiddagen ca kl. 14, eller strax därefter, och pågår till ca kl. 17.20. Därefter börjar kvällen.

Vi hittade en ”ledig” brygga vid badplatsen, och vi hoppade, dök, simmade, plaskade i det otroooligt varma och behagliga vattnet! Hundarna med! Sally var helt uppspelt och ville hoppa i så fort jag gjorde det. Sen simmade hon till mej och satte sej lite malligt på min axel på något snett vis, och sen simmade jag mot bryggan och lyfte upp henne på den, under lite stånk och stön. Flisa stod mest i vasskanten och högg efter inbillade flugor. Hon fick så mycket luft och vatten i magen av det så att hon såg ut som om hon svalt en ballong! Sen kissade hon floooooder (bl a i 14-åringens rum…)… och FES! Fast det var luktfria fisar, men högljudda!

Jag försökte också få kusinen att lära sej att dyka, fast han trodde själv att det var omöjligt. Jag sa att det ordet borde inte få finnas! ”ALLT är möjligt!”. Typ. Han gjorde några halvhjärtade dyk, eftersom han blev mutad med pizza ifall han lyckades (efter överläggning kom jag och Grabbarna Grus fram till att det iallafall liknade något slags dyk)…så till kvällsmat blev det köpepizza.

 Killarna fick gå in på pizzerian och handla utan mej, för jag såg ut som ”Sju Svåra År” efter badet, med håret åt alla håll (ingen kam eller borste med), med ett linne ovanpå baddräkten och blöta fläckar vid tuttar och rumpa…

I det stora hela känns dagen rätt lyckad! Nu sover 50% av grabbarna och 50% ligger och läser, FAST klockan är 01! Dygnet har blivit rätt upp och ner vänt nu i sommar…så Huuuuuuur ska vi kunna vända tillbaka det till skolan börjar???

Visst ja: Ingenting är omöjligt!