Kval-val (hunden Sally)

Sally är min älskade, älskade hund. Superälskad. Min ”hångelhund”, min själs älskade gullegumma!

Nej, jag har inte tagit superledarskapet i alla sammanhang. Nej, jag har inte uppfostrat henne så himla väl, utan jag har använt henne för mina egna ”gos-behov” och hon har glatt funnit sej i det. Det är liksom ”Sally och jag”. Vi hör ihop. Hon är som en inkarnation av mina tidigare hundar: En blandning av min ljuvliga första hund Netta, som var en kärleksfull, blyg, försiktig, KLOK, lättlärd underbar, lydig hund och min andra hund Cilla, som var en utåtriktad, busig, energisk, tuff, kärleksfull hund. Sally är som en blandning av dom två, både i utseende och sätt. Hon är både blyg och försiktig /reserverad, och utåtriktad och tuff. Hon är både lydig och olydig, men framförallt är hon kärleksfull!

MEN hon kan inte bo kvar hemma hos oss, för min nästäldsta son är allergisk mot henne. Jag har nu, sedan i våras, haft annonser ute, hört mej för lite här och där, och gjort små försök att byta hem för henne, men det går inte. Det verkar vara svårare att få ett älskad hund att byta hem än om det varit för en misshandlad hund att göra detsamma. En utsatt hund som far illa blir antagligen tacksam och glad i sitt nya hem, men en älskad hund, som Sally, blir olycklig och yyylar och längtar HEM.

Jag tror att Sally kan få en härligt, nära och kärleksfull relation med en ny människa, men det måste vara en människa/familj som kan stå ut med att hon saknar oss alla. Sally fullkomligt DYRKAR mej, och ÄÄÄÄÄLSKAR sina småhussar. Hon står och studsar på mornarna av lycka när hon hör att småhussarna börjar vakna, och KASTAR sej över dom av lycka när dom äntligen kommer upp ur sina sängar.

På promenaderna i skogen, sticker hon iväg i 180 km i timmen, så otroligt Levnadsglad, nyfiken och Lycklig (!), varefter hon rusar tillbaka till mej, tittar med lyckliga ögon på mej, skuttar upp med framtassarna på mej och ger mej en lycklig puss (!) varefter hon rusar iväg i 180 km igen! Hon ville liksom bara få ur sej  lite lycklig kärlek, verkar det som…

Hon är en så UNDERBAR hund, och jag vill att hennes nya familj (om hon får någon) ska förstå att det är SÅN hon är…bakom sorgen och yyyyylandet och saknaden….och reservationen som hon inledningsvis visar. Två familjer har givit upp…efter bara några dygn…och jag vet inte om jag (och hon) orkar ”slitas itu” hur många gånger som helst…

Suck!