Näe, jag ska inte beskriva en maträtt som heter Fylld Fästing, även om man kan tro det av rubriken… Jag plockar små krypande fästingar varje dag från ”Fis-Lisa” just nu, eftersom fästinghalsbandet ”tagit slut”.
Fästingarna äääälskar henne! Igår, när jag klappade Flisa på halsen, fastnade jag i en jättefästing (!) – storlek Vindruva. *ryser* Jag tog den (stora fästingar är ”lättplockade”) och slängde den i vasken i köket…Så låg den där och ”stirrade”…Jag hade händerna fulla med rentvättad tvätt, som jag skulle hänga upp, och tänkte döda fästingen med en hand, så jag tog en matkniv och försökte döda den. *Ryser igen*.
”Än slant den hit och än slant den dit”…..(Nu har jag ståpäls av obehag! Och det hade jag igår också…). Jag sjöng högt när jag gjorde detta, för jag ville inte höra ljudet av kraaaaschande fästing… Till slut fick jag in en träff och SPLASCH så stänkte det blod i vasken…Jag satte på fullt sprut av hett vatten för att få bort liket av fästingen…Den blandades med gamla salladsblad och till slut slank den ner i ett hål och försvann ut i Evigheten…
Amen.
erviluca #mammatillfyrakillar 