Pirrar

Det pirrar och dirrar och rör sig och far…I magen, i benen och i hela kroppen! Aldrig blir jag Vuxen, och liksom, lugn och ro:ig (-lig)! NÄR blir man sån?

Jag vill att det ska HÄNDA NÅGOT! Typ NU!

Semestern satte igång ideerna, kreativiteten och jag behöver få utlopp!!! Inte ska det väl vara meningen att jobba jobba jobba varje dag, stressa hem, ut med hundar och handla, laga mat och sen stupa i säng, för att nästa dag göra om allt igen…år ut och år in….

Jag vill UT, i Livet, i Världen! Men hur jag än vänder mej har jag ändan bak…Jag får ideer och fantasier om vad jag kan göra, men sen när hjärnantänker fem varv till, så fastnar jag i Verklighetstankar….Det är kanske SÅ det känns att ”bli vuxen”…”Realisten” vaknar…och för en del tar det 50 år!

Jag har nog en Konstnärlig själ! Men eftersom jag är Quinna kan jag inte räkna med att få sitta med en flaska vin nätterna igenom och skriva mina Fantastiska Böcker, medan min Kära Älskade Man tar hand om hus, barn, hundar, mat,ekonomi och Allt Annat…medan jag sitter och ser ”Svår” ut och säger ”Näe, stör mej inte mitt i Kreativiteten!”…Ibland kommer jag ut ur min skrivarlya och ser när gräset gror och kramar mina barn och min fru…Oj, hoppsan…MAN, menar jag….och sen kryper jag in där igen och SKAPAR…Att jag kanske inte skriver på en bestseller spelar ingen roll för jag har en Konstnärlig Läggning. Förresten blir det en bestseller SEN – när jag har dött! DÅ inser alla min Storhet!

*drömmer vidare*