Dagsarkiv: 27 juli, 2009

Det pirrar och dirrar och rör sig och far…I magen, i benen och i hela kroppen! Aldrig blir jag Vuxen, och liksom, lugn och ro:ig (-lig)! NÄR blir man sån?

Jag vill att det ska HÄNDA NÅGOT! Typ NU!

Semestern satte igång ideerna, kreativiteten och jag behöver få utlopp!!! Inte ska det väl vara meningen att jobba jobba jobba varje dag, stressa hem, ut med hundar och handla, laga mat och sen stupa i säng, för att nästa dag göra om allt igen…år ut och år in….

Jag vill UT, i Livet, i Världen! Men hur jag än vänder mej har jag ändan bak…Jag får ideer och fantasier om vad jag kan göra, men sen när hjärnantänker fem varv till, så fastnar jag i Verklighetstankar….Det är kanske SÅ det känns att ”bli vuxen”…”Realisten” vaknar…och för en del tar det 50 år!

Jag har nog en Konstnärlig själ! Men eftersom jag är Quinna kan jag inte räkna med att få sitta med en flaska vin nätterna igenom och skriva mina Fantastiska Böcker, medan min Kära Älskade Man tar hand om hus, barn, hundar, mat,ekonomi och Allt Annat…medan jag sitter och ser ”Svår” ut och säger ”Näe, stör mej inte mitt i Kreativiteten!”…Ibland kommer jag ut ur min skrivarlya och ser när gräset gror och kramar mina barn och min fru…Oj, hoppsan…MAN, menar jag….och sen kryper jag in där igen och SKAPAR…Att jag kanske inte skriver på en bestseller spelar ingen roll för jag har en Konstnärlig Läggning. Förresten blir det en bestseller SEN – när jag har dött! DÅ inser alla min Storhet!

*drömmer vidare*

Barnen skulle med tåget till Arboga. Hur tänkte jag? Hur tänkte jag när jag bara gav oss 50 minuter att spela på? Om resan in tar ca 45 minuter, så blir det ju typ INGEN tid över att köpa fika och tidningar för, så varför åkte vi klockan 14 när tåget gick 14.50? VARFÖR?

Fungerar inte hjärnan? Är det Kronisk Kortslutning? Vad är det för FEL?

I lugn och ro åkte vi iväg (men jag blir alltid lite små-speedad och små-irriterad när vi ska iväg någonstans – jag har liksom ingen stressnivå alls! Jag ”går igång” DIREKT! Och min analys av detta är att jag under så många år levt under sådan enorm Stress, att jag inte längre klarar ens småstressiga situationer, privat. På jobbet är det annorlunda).

Jag var liiiite orolig för bilen, för det lyser en lampa på instrumentbrädan som betyder ”Åk till en verkstad, typ NU!”. Och den har nu lyst i drygt en vecka….

När vi närmade oss T-centralen tittade jag på klockan! ”VA?!?! VI HAR 5 MINUTER PÅ OSS ATT PARKERA OCH HITTA TILL RÄTT SPÅR!”. Jag blev nästan kräk-färdig av stress! ”SPRING!” skrek jag till barnen.

Det är inte lätt att få en 13-åring som ska se snygg och cool ut, att springa…

Snabbt hittade vi rätt spår och barnen blev glada för att det var ett tvåvåningståg. Jag bad om ursäkt för att jag planerat tiden så dåligt och för att vi inte hann köpa fika och tidningar som vi bestämt. ”Det är okey!” sa 13-åringen tröstande till mej…

Sen började jag undra om biljetten skulle gälla. Jag hade skrivit ut den på datorn, men egentligen skulle den SMS:as till deras mobiler, som inte var laddade och vi hittade inte laddaren…

…och jag pratade verkligen ALLVAR med mej själv sen: ”Du bara MÅSTE lära dej planera bättre, tänka igenom saker bättre, göra saker i TID, kontrollera och omkontrollera tider och platser mm. Du MÅSTE bli en bättre mamma med mer kontroll, helt enkelt!”.

Förresten hade jag glömt stoppa ner tandborstar också. Jag gick till Pressbyrån och köpte två spel-tidningar, till ICA och köpte två tandborstar och sen postade jag allt till grabbarna i Arboga, som ”plåster på såren” – kanske mest för mitt eget samvete…Vet inte…

Uhääääääääääääääääää!