Om någon säger något, typ Vadsomhelst, typ: ”Jag blir så irriterad på gubbar som spottar på gatan!” och det står ett gäng tanter runtom den personen som säger det. Så håller ALLA med, och det blir ett ”kacklande” om hur hemskt det är med spottande gubbar och alla håller med alla och alla har olika versioner av spottande gubbar…MEN! Om jag då kliver in i diskussionen och säger: ”Ärligt talat bryr jag mej inte ett smack om gubbar spottar på gatan eller inte. Det tvättas ju ändå bort av regnet.” Då börjar några vrida på sej lite, och någon säger…”Näe, sååå farligt är det ju inte…” eller ”Näe, nu när jag tänker efter så kanske det inte är så äckligt ändå…” osv osv…
Det är som om man SKA hålla med den som startade diskussionen, oavsett vad den säger. Det blir ju inte intressant om alla har SAMMA åsikt! Varför vågar ingen ”sticka ut” eller ”tycka till PÅ RIKTIGT”…TÄNKA EFTER och sedan säga sin SANNA åsikt…? Jag gör det i princip alltid, för jag kan inte sitta och diskutera utan att tro på det jag säger själv…men ”alla andra”….som vänder kappan efter vinden…eller vad det är dom gör…”socialiserar sej” kanske….?
Hm! *funderar vidare*
erviluca #mammatillfyrakillar 