Dagsarkiv: 7 juni, 2009

Lite lustigt är det att se sina ex-män på dejtingsiter. Men jag ska inte ”kasta sten i glashus” för jag är ju också där…

…men när ena mannen beskriver sej som ”lugn och tålmodig och med gott humör” så blir jag lite mörkrädd…Varför skilde jag mej från honom? Han verkar ju vara Perfekt! Tror jag ska maila till den där Trevliga Killen….Inte! För när jag levde med honom var har SUR hela helgerna, hela loven och surheten avbröts ibland av ”Galna utbrott” då han slängde en stol i golvet, sparkade i en dörr (så det gick hål) eller sparkade sönder en säng….”Lugn och tålmodig”….Jo, ja tackar jag!

Den andre mannen ”gillar närhet och gos”….Jojo! Jag fick ständigt höra ”Låt mej vara i fred!” eller ”Du måste förstå att jag har STORT behov av Egen Tid, av att vara ENSAM!” och jag förstooood och förstoood tills jag till slut kände mej Ensamstående, och såg till att bli det På Riktigt. ”Gillar närhet och gos”….Jojjo!

Bostadsrättsföreningen bjöd alla medlemmar till att ”fira Nationaldagen” på gräsmattan mellan alla hus, ”…grillen tänds kl. 16.00″…. Jag tänkte att eftersom jag inte kunde vara med på städdagen (då jag var sjuk) skulle jag visa min goda vilja genom att gå på detta ”firande”. Man har ju alltid en bild i huvudet av hur det ska bli…och den stämmer, typ…aldrig: Jag trodde ”alla skulle vara där”, att ”områdets alla barn skulle springa runt och leka, jaga varandra, skratta och stoja” och att mina barn då skulle passa på att lära känna nya kompisar i området (eftersom vi är nyinflyttade)…, att jag skulle slå mej ner på vår filt och prata med en massa nya människor och lära känna folk i området….

Så jag köpte kycklingfileer och korv och allehanda grönsaker, och gjorde grillspett (för första gången i mitt liv!) och la i hög på en plåt. Sen tog vi läsk och filtar och grillspetten och travade iväg: Jag, fyra pojkar (3 egna och en kusin till barnen) och två hundar.

Oj vad konstigt det kändes när vi kom! Alla hejjade glatt när vi hejjade, men vilka satt där? Jag tittade mej omkring: Ett par med en tonårsson. Mannen i familjen var helpackad och kommenterade och pratade glatt hit och dit. Intill satt ett par invirade i filtar på varsin solstol. Även mannen där var helpackad och strödde glada kommentarer omkring sig. Bredvid dom satt ordföranden i bostadsrättsföreningen med sin fru och hennes väninna. En singelkvinna satt ensam på en filt, och en annan singelkvinna med en liten 3-årig dotter, tätt tryckt intill sej. Åsså vi.

Mina killar tittade sej misstänksamt omkring. ”- Mamma! Det är fyllon här!”, viskade en utav dom upprört. Vad skulle jag säga: ”Jag vet”. Sönerna tyckte det var obehagligt, och givetvis skulle dessa fulla män trava fram till oss och hälsa på våra hundar, som också blev skräckslagna och skällde och försökte komma undan. En gubbe brottade plötsligt ner barnens kusin – givetvis på skoj, men vad tokigt det blir när 1. Barnen är rädda för fulla människor beter sej så konstigt. 2. Gubben försöker vara rolig och snäll (märker jag) men det blir så fel, eftersom han är full.

Vi frös. Det var kallt. Grillspetten blev jättegoda, men så fort vi ätit upp dom så gick vi hem igen, och jag tänkte: -” Okey, då vet jag vilka som bor här, på ett ungefär…och ALDRIG MER!”.