GAAAAAAAAAAH! (erviluca)

Jag blir TOOOOKIG på människor som säger en sak vid ett tillfälle och helt tvärtom vid ett annat, beroende på vilka människor som ska strykas medhårs (eller mothårs…inte!).

Jag blir GAAAALEN när jag ska sitta i grupp och vara ”låtsas-ärlig”! För eftersom Ingen Annan är ärlig så har jag bestämt mig för att vara TYST, för förut, när jag sa var jag Egentligen tyckte och tänkte, så blev jag så Illa Utsatt och kände mig så ”hudlös”…så jag lärde mej med tiden att ”bita ihop” och leeeee och vara lika ”låtsas-nöjd”(eller ”låtsas-missnöjd”) som ”alla andra”.

För jobbar man i en grupp där folk har tjockare skal än Tjernobylväggarna, och där åsikterna är så intrasslade i varandra så att man inte vet vem som tycker vad till slut och var knutarna finns och vem som har knutit dom, och där Sanningen inte finns, för det finns bara en massa trassliga åsikter, som jag inte förstår, för allt hör ihop är ett invecklat mönster…och ibland tror jag att jag vet vem som är Huvud-spindeln, men ibland vet jag inte alls….så då är det bara att ”hålla igen”…och leeeee, eller se ut som om man inte är där….och kanske kanske ”nicka igenkännande” till ”huvudspindeln”….eller säga ”det tycker jag med” när man förstår en prillimeter av samtalets komplexa struktur…

…och efteråt går jag ut i skogen och skriker: ”GAAAAAAAAAAAAAAA!!!” för jag har en MASSA ord i mej som ville bli sagda och känslor av frustration som inte fick komma ut. Jag har STARKA känslor och jag älskar RAKHET och Ärlighet (vilket givetvis ALLA säger att de gör – även de trassliga och ”oraka”). De som tycker att de ÄR raka, men inte ens kan rita ett rakt streck! Typ!

Och om jag säger: ”Men jag vågar inte säga hur jag Känner och tycker längre, för när jag gjorde det i början blev jag så ensam och utsatt och kände mej halshuggen vid fotknölarna”…Då säger ”dom” ”Näe E! Nu Överdriver du!” eller ”Nu har du FEL!!!” eller ”Nu blir jag faktiskt ARG!” för det är dom uttryck som brukar användas….och så vänds ”alla psykiska Vapen” emot mej och alla siktar och SKJUTER…och jag känner mej ensammast i världen och går och kollar på Platsbanken ifall det finns något nytt bra jobb till mej….Men den här gången lyckades jag ”hålla igen” och ”inte säga något”….Puh!

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Lämna en kommentar