
Sally skulle visas upp idag.
Jag har så motstridiga känslor i mej vad gäller detta med Sally (att hon måste säljas) att jag undrar om jag beter mej som en idiot för att ingen ska vilja ha henne….?
Det ÖSREGNADE! Vräkte ner.
”Dom” var på väg…åkte lite fel och så… Vi hade sagt att vi skulle träffas ute och gå en promenad med våra hundar först…Men ”SEN” då? Jag hade inte tänkt till ”SEN”.
Dom kom. Hundarna hälsade. Det gick jättebra. Regnet vräkte ner. Han frös. Vi började promenera. Jag bryr mej inte så mycket om regn – hundarna ska ju ut i alla väder! Jag hade regnjacka. Det hade inte han…Hon pratade och berättade och frågade och skrattade och kommenterade. Han gick bakom, och frös. Hundarna skuttade, lekte lite, jagade varandra lite…trivdes.
Så gick vi en vända och så tillbaka till deras bil. Så stod vi där, i ösregnet.
Han frös. Försökte hälsa på Sally. Hon skuttade undan och skällde, som om hon sa: ”Låt mej vara!!”. ”Skäller hon mycket?” frågade han. ”Näe…inte så…” sa jag. Jag märkte att han var lite irriterad. Det var kallt och regnade.
Han frös. Hunden frös.
Hon sa att vi kunde höras i morgon. Att dom skulle tänka på om dom vill ha Sally.
Jag tänkte att jag var en idiot som inte bjöd hem dom, som inte lät dom komma in och dricka kaffe, som var så oartig, som lät dom stå ute i regnet och frysa….
Jag nästan hörde deras samtal när dom åkte iväg: ”Vilken jävla idiot! Hur faan kan man låta oss åka ut ända dit och sen gå en promenad i ösregn och inte bjuda in oss!!? E hon helt dum i huvet??! ALDRIG att jag vill ha den hunden! Den var ju helt shitzad!” säger han. Hon: ”Näe, jag tycker den var rätt söt…men fyfaan vad kallt det var och varför skulle vi vara ute hela tiden, när det ösregnade. Fy va taskigt! Hon är ju inte klok!”
Suck!