Jag klättrar över alla mattor som ska skakas (”i morgon”, typ), och som ligger utanför ytterdörren, för att komma fram till ytterdörren, öppnar den och kliver mellan och över alla skor som ligger huller-om-buller i hallen, simmar igenom högarna av jackor och tjocktröjor som ligger slängda på golvet i fortsättningen av hallen, och kommer in i vardagsrummet.
Där måste jag kravla mej fram mellan brevhögarna, de urdruckna kopp-staplarna och de urdruckna glasen, och assietterna med smulor på, och åla mej fram mellan dammråttorna. Därefter är jag nästan inne i köket.
Med ett skutt över tidningshögen är jag inne i köket. Där får jag hoppa över alla smulhögar på golvet, gå slalom mellan de torra ostkanterna som krullat ihop sej lite här och där och ta mej fram till diskbänken. Väl framme letar jag fram några tallrikar underst i högarna av disk, och råkar tappa tre bestick med gammal kletig ketchup på, på golvet och därefter lyckas jag också leta fram ett par glas som jag tänker att jag ska diska ur så vi har något att äta på till middagen.
MEN! Det går inte att diska! Diskhon är full till bredden med en stor gryta med vatten, för att den ska diskas ”SEN”, och ovanpå den står en tom äggkartong som ska bli mjuk för att sedan stoppas i soptunnan (den är nu mjuk och börjar fördela sej i småbitar). I geggan hittar jag också osthyveln som jag letade efter i morse…
Äsch! Om jag skulle ta att P L O C K A U R D I S K M A S K I N E N! Dalaaaaaa! Och så en trumvirvel på det: ”Trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!”
KLART!
Ner med all skitdisk i diskmaskinen och torka av bänken mm.
DALAAAAAAAAAAAAAAAA!******* Köket glittrar! **********
”Men mamma!? VAD HAR DU GJORT här inne! Möblerat om???!” säger förvånad son.
erviluca #mammatillfyrakillar 