Månadsarkiv: juni 2009

Sally flyttade i torsdags, men kom tillbaka igår.

Hon skulle Skolas in först, tänkte jag, och åkte dit med henne först en gång, och tänkte åka dit en gång till sen…men det var för smärtsamt, för MEJ! Att titta in i hennes frågande bruna ögon när jag gick därifrån, gjorde ONT i matte-hjärtat!
Så det blev En ”lära-känna-gång” och sen åkte jag dit för att lämna henne.

Inom mej låtsades jag att hon bara skulle vara där ”över helgen”, för annars hade jag ”gått sönder”…

…så skildes vi åt…ute på gatan…och hon droooog i kopplet för att följa med mej…men det gick inte…och jag undrar vad hon tänkte?

Jag satte mej i bilen och åkte hem. ”Bit ihop!” tänkte jag. ”Det är bara för några dagar”. Sen fick jag migrän och jag får väl skylla mej själv! Man SKA INTE bita ihop om känslor!

Jag låg hela helgen i ”värsta smärtattacken”…Suck! Det hade varit bättre med lite tårar, men när jag väl ”stängt av tårkanalen” så hittade jag inte nyckeln sen…

forts följer….

Min Verktygslist är försvunnen! Sågs senast för drygt en vecka sedan. Kanske den försvann när jag ”fixade lite” med datorn, eller bloggen, men HUR jag fixade minns jag inte. Nu har den iallafall ”tagit semester”, men jag vill ha tillbaka den!!!!

DESSUTOM är allas bilder på allas sidor suuuuperavlååååånga…och det ser helknasigt ut! Vad har jag gjort?? Och hur får jag det ogjort????

Jag har gjort något med mina inställningar på den här datorn som gör att jag inte kan lägga in bilder på bloggen, och bilden på bloggen ser ”helgalen” ut. När jag kollar på bloggen på datorn hemifrån (som nu inte funkar…suck!) så ser bloggen ”normal” ut, och jag KAN lägga in bilder…

”Verktygslisten” är borta!!!

JAG FÖRSTÅR INTE!!!

Mina kunskaper kring datorer och sånt, är på så låg nivå så jag inte ens förstår förklaringar med ”konstiga ord”, men kan Någon förklara varför jag inte kan lägga in bilder, och varför sidan ser HELKNASIG ut från den här datorn??

Jag kunde gå runt på tomten barfota utan någon oro över vad jag kliver i.

Mitt hus kunde vara av trä istället för av tegel.

Alla platta ytor, kläder, möbler och bilar skulle vara utan hår.

 När dörrklockan ringde, skulle det inte låta som en kennel. När dörrklockan ringde skulle jag kunna komma fram till dörren enkelt utan att slippa vada fram bland håriga kroppar som tävlar i att komma först.

Jag kunde sitta i soffan eller i min säng hur jag ville utan att ta hänsyn till hur andra håriga kroppar låg för att ha det bekvämt.

Jag skulle ha pengar…och inte känna skuld för att jag vill åka på en ordentlig semester.

 De flest använda orden i mitt vokabulär skulle inte vara: Sitt, gå ut, ner, kom, stanna eller låt den vara!

Mitt hem skulle inte vara uppdelat i olika zoner, avstängda med dörrar och/eller andra barriärer och/eller barngrindar.

Mitt hem skulle inte se ut som ett dagis, och vara fullt med leksaker på golvet. Mina fickor skulle inte vara fyllda med hundgodis, extrakoppel och bajspåsar.

 Jag skulle inte längre behöva bokstavera: G-Å U-T, B-O-L-L-E-N, B-A-D-A, Å-K-A B-I-L.

 Jag skulle inte ha lika mycket löv/pinnar/grus inomhus som utomhus.

 Jag skulle inte titta frågande på människor som tycker det är jobbigt med EN hund/katt!

 Jag skulle inte ständigt behöva få frågan: ”Varför har du så många djur?” från människor som aldrig haft lyckan att känna sig gränslöst älskade av någon som är så nära en ängel man någonsin kan komma.

VAD TOMT LIVET DÅ SKULLE VARA! . !

Varje år åker åk 1-3 med sina föräldrar (dom som vill) på läger lördag till söndag. Det har blivit tradition på skolan. Mina barns pappa har varit med på detta två gånger, en gång med stora sonen och en gång med mellansonen. Nu var det min tur att åka med yngsta sonen.

Förra året ”glömde jag” att anmäla oss, till sonens stora besvikelse… Han såg jättemycket fram emot denna helg!

 MEN när man bor här i Sverige kan det bli precis hursomhelst med planerade utomhusaktiviteter/lekar/fester…. Och det blev lite ”hursomhelst”… Det regnade, och duggade, och stänkte HEEEEELA TIDEN!!

 I år var det Pappornas år, tror jag, för det var massor av pappor och några stycken mammor, som åkte på årets läger-resa. De flesta papporna hade varit på ett par läger-resor förut, så de var ”vana” och kände varandra sådär mysigt kompisaktigt som bara män kan göra…Och så var det några mammor som också ingick i ”vi-känner-varandra-jätte-bra-gänget”. Åsså var det jag och några till som befann oss däromkring…lite vilsna och lite ”bortkomna”. …och egentligen ville jag bara åka hem! Att känna sej ENSAM bland många är värre än att känna sej Ensam när man ÄR Ensam…

 Sonen verkade ha jättekul och skuttade runt med alla sina kompisar.

 Vi metade tillsammans en stund och lyckan var stor när han fick en liten abborre. Den ska vi SPARA! ”För alltid”.

På kvällen stängde 3:orna (däribland min son) in sej i ett rum och det var ”värsta hysch-pysch” kring vad som hände där inne, men det gick rykten om ”Sanning och Konka” och ”Ryska Posten”…

 För mej blev det ingen Rysk Post alls. Vad bidde det då då? Det bidde att sitta och prata med min kompis, K, som också var där, spela lite brännboll i regnet, stå vid en brasa i regnet och bli blöt och titta på korvar som blev blöta ovanifrån och grillade underifrån…

”Coola Gänget” som Hörde Ihop och som Visste att man skulle ha med sig alkohol, satt vid ett bord, inomhus, tätt ihop, och SKRATTADE och PRATADE och spelade kort och hade såååå kul.

 Vi andra från Landet Ingenstans, satt med våra glas vatten på sidan om och skrattade inte riktigt lika högt… Tur att K var där – annars kanske jag hade lagt mej i min säng och grååååtit över hur Ensam jag är, och hur Feg jag är och hur Blyg jag är i Vissa Sammanhang…och hur Utanför man kan känna sej, FAST man är Vuxen och Borde Kunna och Borde Veta och Borde Sätta Sej över…bla bla bla…

… ibland känner man sej faktiskt som ett litet knytt….

Om någon säger något, typ Vadsomhelst, typ: ”Jag blir så irriterad på gubbar som spottar på gatan!” och det står ett gäng tanter runtom den personen som säger det. Så håller ALLA med, och det blir ett ”kacklande” om hur hemskt det är med spottande gubbar och alla håller med alla och alla har olika versioner av spottande gubbar…MEN! Om jag då kliver in i diskussionen och säger: ”Ärligt talat bryr jag mej inte ett smack om gubbar spottar på gatan eller inte. Det tvättas ju ändå bort av regnet.” Då börjar några vrida på sej lite, och någon säger…”Näe, sååå farligt är det ju inte…” eller ”Näe, nu när jag tänker efter så kanske det inte är så äckligt ändå…” osv osv…

Det är som om man SKA hålla med den som startade diskussionen, oavsett vad den säger. Det blir ju inte intressant om alla har SAMMA åsikt! Varför vågar ingen ”sticka ut” eller ”tycka till PÅ RIKTIGT”…TÄNKA EFTER och sedan säga sin SANNA åsikt…? Jag gör det i princip alltid, för jag  kan inte sitta och diskutera utan att tro på det jag säger själv…men ”alla andra”….som vänder kappan efter vinden…eller vad det är dom gör…”socialiserar sej” kanske….?

Hm! *funderar vidare*

I morgon har lågstadiet i mina barns skola KULDAG! Då har dom bara ROLIGT hela dagen! Vilken skola va?! Dom tar dit en stor studsmatta, en hoppborg, har en tävling om vem som kan spotta geleråttor längst osv osv…Hela dagen bara KUUUUL! Och till lunch får dom ”Happy Meal” från Mc Donalds!

Kuldagen är tradition och är varje år i sista skolveckan för lågstadiet.

HOPPAS DET BLIR SOLIGT I MORGON!

Dagen därpå har ”Treaklubben” avslutning med Vattenkrig! Det är på fritids barnen i trean haft ”treaklubb” där dom haft olika teman under skolåret. Man avslutar alltid med Vattenkrig sista veckan i skolan.

Yngsta sonen har en Lyckovecka! ”Utom onsdag f m, som är värsta tråkförmiddag och helt Vanlig”, sa han idag. ”Men sen blir det kul på e m med Vattenkrig!”

HOPPAS DET BLIR SOLIGT PÅ ONSDAG!!!

Idag var jag på Teater. Sonen i 6:an var kusk och hund i pjäserna Snövit och Askungen. *Fniss*

Nu ska jag försöka sova…Det gick inge vidare förra natten…Det gick bara inte…Låg och konstaterade att ”det är rätt ljust på natten nu”….

Jag har varit förkyld sedan i början av mars! Jätteförkyld! Snorig, ont i halsen, haft feber….och så har det blivit bättre…och jag tror att det är över…Men då tar det ny fart igen och börjar om med nysningar, ont i halsen, KLIAR i halsen så jag blir tokig och så snor…Det är TREDJE gången det ”lägger sej” och börjar om!

Har du varit med om det här och vad är det?

 MÅSTE jag gå till tant doktorn?

AAATJO!!!!

Lite lustigt är det att se sina ex-män på dejtingsiter. Men jag ska inte ”kasta sten i glashus” för jag är ju också där…

…men när ena mannen beskriver sej som ”lugn och tålmodig och med gott humör” så blir jag lite mörkrädd…Varför skilde jag mej från honom? Han verkar ju vara Perfekt! Tror jag ska maila till den där Trevliga Killen….Inte! För när jag levde med honom var har SUR hela helgerna, hela loven och surheten avbröts ibland av ”Galna utbrott” då han slängde en stol i golvet, sparkade i en dörr (så det gick hål) eller sparkade sönder en säng….”Lugn och tålmodig”….Jo, ja tackar jag!

Den andre mannen ”gillar närhet och gos”….Jojo! Jag fick ständigt höra ”Låt mej vara i fred!” eller ”Du måste förstå att jag har STORT behov av Egen Tid, av att vara ENSAM!” och jag förstooood och förstoood tills jag till slut kände mej Ensamstående, och såg till att bli det På Riktigt. ”Gillar närhet och gos”….Jojjo!

Bostadsrättsföreningen bjöd alla medlemmar till att ”fira Nationaldagen” på gräsmattan mellan alla hus, ”…grillen tänds kl. 16.00″…. Jag tänkte att eftersom jag inte kunde vara med på städdagen (då jag var sjuk) skulle jag visa min goda vilja genom att gå på detta ”firande”. Man har ju alltid en bild i huvudet av hur det ska bli…och den stämmer, typ…aldrig: Jag trodde ”alla skulle vara där”, att ”områdets alla barn skulle springa runt och leka, jaga varandra, skratta och stoja” och att mina barn då skulle passa på att lära känna nya kompisar i området (eftersom vi är nyinflyttade)…, att jag skulle slå mej ner på vår filt och prata med en massa nya människor och lära känna folk i området….

Så jag köpte kycklingfileer och korv och allehanda grönsaker, och gjorde grillspett (för första gången i mitt liv!) och la i hög på en plåt. Sen tog vi läsk och filtar och grillspetten och travade iväg: Jag, fyra pojkar (3 egna och en kusin till barnen) och två hundar.

Oj vad konstigt det kändes när vi kom! Alla hejjade glatt när vi hejjade, men vilka satt där? Jag tittade mej omkring: Ett par med en tonårsson. Mannen i familjen var helpackad och kommenterade och pratade glatt hit och dit. Intill satt ett par invirade i filtar på varsin solstol. Även mannen där var helpackad och strödde glada kommentarer omkring sig. Bredvid dom satt ordföranden i bostadsrättsföreningen med sin fru och hennes väninna. En singelkvinna satt ensam på en filt, och en annan singelkvinna med en liten 3-årig dotter, tätt tryckt intill sej. Åsså vi.

Mina killar tittade sej misstänksamt omkring. ”- Mamma! Det är fyllon här!”, viskade en utav dom upprört. Vad skulle jag säga: ”Jag vet”. Sönerna tyckte det var obehagligt, och givetvis skulle dessa fulla män trava fram till oss och hälsa på våra hundar, som också blev skräckslagna och skällde och försökte komma undan. En gubbe brottade plötsligt ner barnens kusin – givetvis på skoj, men vad tokigt det blir när 1. Barnen är rädda för fulla människor beter sej så konstigt. 2. Gubben försöker vara rolig och snäll (märker jag) men det blir så fel, eftersom han är full.

Vi frös. Det var kallt. Grillspetten blev jättegoda, men så fort vi ätit upp dom så gick vi hem igen, och jag tänkte: -” Okey, då vet jag vilka som bor här, på ett ungefär…och ALDRIG MER!”.