Pingstafton…En massa nervösa blivande fruar och män biter på naglarna, alternativt har en härligt sugande känsla i magen…inför Giftermålet idag! Eller kanske det finns dom som känner ”Hur ska jag dra mej ur det här?” eller ”Vad sysslar jag med?”….
……………………………………………………………………………………………………….
Jag var 18, 19, 20, 21 år och förhäxat kär i M! Besatt! Tok-kär! Galet kär! Jag kunde inte tänka på annat, se annat, ville inte vara med Någon Annan! Och denna känsla av KÄRLEK (besatthet) hade jag i mej från första gången jag träffade honom när jag var 18 år, tills jag var 24 år, och förtvivlad av frustration och ilska….
Jag var livrädd för att han skulle försvinna ur mitt liv…vilket han också gjorde då och då…”Försvann iväg” och var borta i flera dagar…eller någon vecka…och så kunde det dimpa ner ett vykort från Paris, med bara hans initialer på baksidan…Ingen förklaring, ingen direkt hälsning, bara ”MM”.
Det var väl osäkerheten som gjorde mej besatt, rädslan att förlora som gjorde att jag ville hålla kvar/hålla fast.
När han ”andades” att vi kanske kanske kunde flytta ihop, kunde han ha slängt upp ett tält på trottoaren och jag hade flyttat in med honom – direkt! Men han ville titta på lägenheter, och i varje lägenhet sa jag ”JA!” för jag ville flytta ihop! Men i hans ögon dög inte dom lägenheter vi tittade på…så det blev inget…
Tills en natt, på en bar då han friade! Lyckan var TOTAL och jag ville springa till prästen direkt (innan han ångrar sej…)! Jag var skiträdd när jag vaknade dagen därpå att han glömt sitt frieri och vågade inte andas om det, ifall han skulle säga: ”Äsch, trodde du på det?! Ha ha ha! Det var bara fyllesnack!”. Men det var inte fyllesnack. Han ville!
Fan, att man måste fixa ”hindersprövningsintyg” och skit innan… Men det gick i en handvändning dagen därpå…och två dagar senare gifte vi oss!
Vi knallade helt enkelt iväg till kyrkan och letade reda på prästen och sa att vi ville gifta oss, ”typ nu”. Han frågade om våra föräldrar osv kanske ville vara med…”Nope! Vi vill gifta oss själva NU!” Han skulle fixa med lite papper, så vi skulle återkomma om 1 timme, vilket vi gjorde. Vi gick och åt pizza och sen gick vi tillbaka.
I jeans, t-shirt och träskor gifte vi oss den 12 augusti 1980 (med provisoriska ringar, för dom han ju inte bli färdiga). Kyrkvaktmästaren och organisten var vittnen och jag var så lycklig att jag ville rama in vigselbeviset och sätta upp på väggen, men M tyckte det skulle vara ”töntigt” så jag avstod.
Jag skrev sen ett brev till min mamma och pappa som började: ”Kära Mamma och Pappa! Jag har gift mig!”…..
Det kanske inte är ett brev man vill ha hem som förälder precis…Men men…Så långt tänkte jag inte då. Jag var bara så KÄR, Förälskad, Lycklig och Besatt!
Någon månad sedan flyttade vi in i vår första gemensamma lägenhet – en bostadsrätt som vi köpte för 120 000 kr på Norrbackagatan i Stockholm.
Nu var han ”Min” och jag behövde inte oroa mej för att han skulle försvinna längre…för han slutade med det…Men vi var unga och vi var ofärdiga på alla sätt och vis…
erviluca #mammatillfyrakillar 