Min mamma sa en gång att det viktigaste när man uppfostrar barn är att man har Humor – speciellt med tonåringar!
Och det märker jag verkligen! Jag har massor av humor! Absolut inte varje dag och inte i varje läge, men när jag säger till 13-åringen: ”Dags att sluta spela dator och gå och tvätta sej!” och han FRÄSER en lång ilsken harang och jag svarar ”Livet e hårt sa bonden…Grymt, sa grisen!” och struntar i hans långa harang, så tar det inte lång stund innan han med ett suckande ljud, snett leende och glittrande ögon, stänger av datorn och tittar på mej och suckar: ”Fan, vad du e töntig!”. Och han säger med samma känsla som om han skulle säga: ”Fan, vad jag älskar dej!” och jag tolkar det därmed så, och vi har sen en härlig läggningsprocess, där alla hans ”tonårsgrymtningar” bara faller ner som ett vårregn över mej, och allt förvandlas till små bubblor av kärlek….
….och så levde dom lyckliga i alla sina dagar…..
*stämningsfull musik hörs*