
Min ljuuuuuvliga uuuuunderbara ”hångelhund” ska ”tittas på” ikväll…Vi kan inte ha henne kvar för 14-åringen är allergisk….Men jag älskar henne sååå! Hon är verkligen ljuuuuvlig! Hon är otrooooligt gosig och mjuk och ”hångelvänlig” inomhus….Utomhus är hon superlycklig och skuttig och man blir glad bara man ser hennes lyckliga skuttande! Som Tiger i Nalle Puh!
Samtidigt är jag ARG ARG ARG just nu! Jag är SJUK, har feber, hostar så det skräller och har en helvetes jävla huvudvärk som gränsar till migrän….och så säger jag till killarna: ”Kan du gå ut med hundarna??” och jag veeeet svaret och jag är ARG innan jag ens frågat för jag veeeet att jag måste tjata och bråka och allt!
Kroniskt svar nr 1 är: -”Varför ska JAAAAAAAAAAAAAAAAG????”
Kroniskt svar nr 2 är: -”Varför får behöver XXXX (=brorsan) aldrig gå ut med dom???”
Kroniskt svar nr 3 är: -”Jag har ju preciiiiis börjat spela!” (på datorn)
Kroniskt svar nr 4 är: -”Inte NUUUUUU!”
Kroniskt svar nr 5 är: -”ORKAR INTE!!!” och så faller dom ihop…..
Kroniskt svar nr 6 är: -”Jag är så TRÖTT!!!!”
Kroniskt svar nr 7 är: -”Jag kom ju precis hem/in!”
Kroniskt svar nr 8 är: -”Jag har ont i huvet!” (det har dom säkert ärvt av mej….att jag säger så alltså, för jag har ju ofta ont i huvet…men jag går ut med hundarna ändå minsann!)
Kroniskt svar nr 9 är: -”Jag har ont i magen/foten (eller annan kroppsdel)!”
Kroniskt svar nr 10 är: -”Jag ska bara…….”…
Ibland tar jag mej igenom alla kamper, och ser till att vinna, men ofta så orkar jag inte, för det tar lika lång tid att gå en runda med hundarna som att ta kampen med något barn + att hundarna står och gnäller under tiden och står med benen i kors…typ.
Ibland, som nyss, blir jag martyr direkt och fräser: ”Då går jag väl själv då trots att jag har feber, ont i huvet, mår dåligt!” och så SMÄLLER jag igen ytterdörren för att riktigt markera hur ARG jag är och hur SYND det är om mej!
MEN, det jag insett är att sånt här funkar inte riktigt på killar! Dom blir liksom bara nöjda med att dom slipper och skiter fullkomligt i den SKULD jag försöker ösa över dom! När jag kommer igen är dom som vanligt!
Förresten lyckades jag också skrika lite om att typ ”Fattar ni inte nu varför vi måste sälja Sally så har ni INGEN RÄTT att prata om det eller ifrågasätta det SEN!!” eller nåt sånt intelligent. Lyckas man inte skuldbelägga dom med första omgången ilska får man ta ett varv till….eh?!