Superåldersnoja!

Jag idag!

Jag ”i morgon”….

Jag trodde ALDRIG jag skulle hamna här, där jag är nu, varken åldersmässigt eller nojmässigt.

Av någon förunderlig anledning trodde jag att jag skulle vara ”Evigt Ung”…Inte för att jag trodde att jag skulle dö eller nåt, men det var som om Nuet aldrig skulle bli Då:et…och plötsligt en dag fyllde jag 40! Jag blev nästan chockad – då!

 När jag var ung kunde jag reta mej på ”gamla 50-åringar” som tjatade om att dom kände sej så unga och att dom var så chockade över att dom blivit så gamla…”bla bla bla bla….”. ”Gilla läget, gubbe!” tänkte jag. ”Fatta att du är 50 och sluta tjata!”.

Gissa vad?!? Jag fyllde 50 häromveckan! 50!!! Jag som nojjat i 10 år över att jag blev 40! Huuur ska jag ”klara av” att vara 50??? Jag ”ÄR” ju inte 50! Inte som JAG tycker att en 50-åring är! När jag ser mej omkring så är 50-åringar tanter och farbröder…Dom är gråhåriga, har tappat håret, har mage, stönar när dom sätter sej och reser sej, ”orkar inte” en massa saker och dom säger ”Det är jag för gammal för”… SÅN är inte jag! Jag är ”typ 28″…

Men när jag träffar 28-åringar verkar dom mera vara som….20-åringar…och 20-åringarna är typ 15…..

Suck!

Jag ser en massa ”små flickor” som går och drar barnvagn…och jag inser långsamt att om JAG skulle dra en barnvagn nu skulle folk tänka: ”Hon är nog farmor till bebisen”…

Suck!

Men varför känns det så svårt att bli äldre, att vara 50, att livet bara rullar på, att det inte går att stoppa?

Jag gjorde ju allt jag kunde under dom år jag kunde göra allt jag kunde. Jag förspillde varken tiden eller livet….Jag hoppade på alla tåg och bussar som åkte förbi…Kanske för många ibland, men jag hade lovat mej själv att Ta Chansen och Leva Livet….

…och nu är jag rätt trött….och tycker det är skönt att ”chilla i soffan” och jag låter både tåg och bussar åka förbi utan att jag ens orkar lyfta på ögonbrynet…

Men OM jag varit gift kanske det hade känts annorlunda…Kanske…Jag vet inte…För när jag var 40 var jag gift, och ändå fick jag panik av åldern…

Men att vara SINGEL, KVINNA och 50 är ingen höjdare…Det är ju inte så att männen höjer flirtigt på ögonbrynen och säger ”Olalaaaa!” när jag är på en singelsite. Snarare tänker dom nog ”Klimakteriekärring! URK! Jag väljer alla från 20-40 istället”, fast dom själva är 55! Ja, så är det faktiskt. Och i och med att jag hamnar i soporna direkt,  försvinner självförtroendet ut med badvattnet, s a s….

Ut på gatan och flirta för ”på gatan” vet ingen att jag är 50…Det är inte tatuerat i pannan…än…Men det är heller inte tatuerat i pannan på vilka som är singlar där ute…så det blir lite knivigt med flirtandet…

Avslutningsvis kan jag bara säga att Krumelurpillren jag tog när jag var 10 hjälpte inte! Jo, kanske på  insidan…lite grann…

 Såna här män får jag flirtande mail av…..Dom tycker att jag är ”ung”…Eller så får jag mail av 22-åriga killar som ”gillar äldre kvinnor”…men jag är ingen Äldre Kvinna! Jag är ju JAG!

Det jag känner nu är: ”Vänta! Stoppa tiden! Jag hinner inte med!”