Hon HAR sina sjukdomar, som hon har varit sjukskriven för i flera år, men nu sitter hon fast i klorna på Försäkringskassan. Hon är ”livegen/sitter i fängelse”. Hon får inte ha kul, inte träffa vänner (om hon hade några), inte ha snygga skor, inte sy, inte sticka…för då kan hon antas ”vara frisk” och pengarna försvinner i ett naffs. Hon är ständigt orolig och har fått magkatarr och kan inte äta pga detta. Det mal i henne hela tiden hur hon ska få pengarna att räcka, och ”tänk om FK plötsligt drar in pengarna!” säger hon, ”…för att dom såg mej skratta eller promenera…jag känner mej rädd och orolig hela tiden”, berättar hon.
Idag skulle hon följa med mej på en promenad. Vi går inte så fort eftersom hon inte kan det, pga värken i lederna, men vi pratar mycket. Jag tror det lättar lite då för henne….Men precis innan jag kommer ringer FK. Dom vill träffa henne IDAG! Typ ”nu” för ”du har väl ändå inget för dej” (för när man är sjuk och hemma får man inte göra Något). ”Men om du planerat att träffa mej, eller något annat då?” frågar jag. ”Näe, om jag inte kommer så fort dom ber om det, så drar dom in pengarna!” säger hon. Hon ser mer och mer sliten ut, och det är FK som är ”skurken”.
”Om jag fick förtidspension skulle jag bli FRI!” säger hon. ”Då skulle jag kunna gå promenader, kanske göra något dom dagar jag orkar, men som det är nu vågar jag inte göra något!” Hela veckan har gått åt till möten hos olika läkare, FK och andra möten. Hur ska hon orka? Hon brukar få sina pengar den 15:e, men plötsligt meddelar FK på ett möte att ”den här månaden får du pengar den 25:e”. Punkt.
ALLA som har levt på lite pengar VET att man räknar och snålar och drar ut på dom få örena som är kvar och sista dagen handlar man för de sista kronorna…för att få påfyllning dagen efter. Tänk om någon skulle säga till mej: ”Den här gången får du inte lön den 27:e utan du får vänta till den 7:e nästa månad istället”.
”Jag ligger vaken på nätterna och oroar mej, för jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop”, berättar hon.
Sist min kompis var hos FK sa kvinnan: ”Vilka snygga skor du har!”. Min kompis berättar att hon blev jätteorolig för om dom ska dra in hennes sjukbidrag nu, eftersom dom kan tro att skorna var dyra och hur har hon råd med såna. Hon tittar på sina kläder: ”Jag vet inte om jag kan ha dom här kläderna när jag går till FK? Dom kanske tycker dom är för snygga och drar in mina pengar. Ser jag för frisk ut?” säger hon.
Min vän har mörka ringar under ögonen, hon är smal som en sticka. Hon kan inte äta längre. Oron gör det omöjligt. Hon är blek i ansiktet och axlarna är ihopsjunkna.
I ca 7 år levde hon utan bostadsbidrag, (och bidragsförskott för tre barn, eftersom hon inte vågade söka detta via FK då ex mannen hade misshandlat henne och hotade att göra det igen om hon krävde pengar av honom…) då hon inte visste att man kunde få det. Ingen hade berättat det för henne. När hon nämnde att hon tyckte det var konstigt att ingen på FK sagt det till henne, sa en handläggare till henne: ”Men man vet ju hur NI är!”. Jag förstod inte vad min kompis menade och frågade ”Vilka menade hon var NI?”. ”Invandrarkvinnor. Hon menade att det enda invandrarkvinnor gör är att söka och få alla bidrag man kan få”.
Efter 25 handläggare slutade hon räkna…men det är säkert 25 till efter det…Hon har slutat minnas namnen på dem. De är för många.. Det enda som är säkert är att det är en NY varje gång och helst ska hon dra sin historia, med lite engagemang (annars tror dom henne inte) för varje ny person. Ibland blir hon lite irriterad, men får snabbt ångest av oro över att dom kommer att dra in hennes pengar då.
Snart har Försäkringskassan verkligen lyckats få henne ordentligt sjuk, även psykiskt, så att de med gott samvete kan ge henne förtidspension. Hon kommer säkert inte ens att orka kliva ur sin säng på mornarna, till slut….
Jag kan bara stå på sidan och titta på och skämmas över Vårt System.
erviluca #mammatillfyrakillar 