Dagsarkiv: 13 maj, 2009

Idag är det Friluftsdag för 13-åringen. Klassen ska samlas på IP. Jag fixar matsäck och lägger fram gympakläderna på stolen.

13-åringen ropar sömndrucken från sitt rum: ”Ska jag ha DOM DÄR kläderna?!?!” Jag går in i hans rum och säger: ”Ja, det är ju Friluftsdag idag och ni ska vara på Idrottsplatsen”. ”INGEN ANNAN kommer att ha gympakläder”, säger 13-åringen. ”Jo, ALLA kommer att ha gympakläder”, säger jag, ”det är IDROTTSDAG”, lägger jag till. 13-åringen fräser: ”Jag vägrar! INGEN i min klass kommer att ha gympakläder….jo, kanske bara idrottsnördarna”.

Jag går ut ur rummet. Det är ingen ide´ att argumentera med en Övertygad Tonåring och jag tänker att ”ingen dör ju” om han har vanliga kläder. Han upptäcker säkert själv hur fel han har, när han kommer dit, och då kanske han lär sej något, tänker jag.

Jag funderar på om jag ska stoppa ner gympakläderna i en påse och ta med, utifallatt…och pendlar mellan att låta honom ”stå sitt kast” eller att vara en ”hjälpsam mamma”. I sista minuten bestämmer jag mej för det senaste.

Jag skjutsar honom till IP. Vi är sena. Håret skulle ju fixas innan…När vi kommer dit säger 13-åringen: ”ALLA  har ju gympakläder!” och det bara suuuger i mej att vilja säga ”Vad var det jag sa?!?” men jag säger inget. ”Du kan ju byta om i omklädningsrummet”, säger jag. ”Finns det?” frågar han. ——- Man kan ju undra var  han är född (bakom en vagn?), hur han har levat (isolerat?) och vem som uppfostrat honom (eh?!?)….

Det är pinsamt att alla ser att han kommer, piiinsamt att han inte har idrottskläder, piiinsamt om han går till omklädningsrummet, piiinsamt om han bär en kasse med idrottskläder….Ja, allt är så pinsamt så jag förstår inte hur han över huvud taget ska ta sej till platsen där alla samlats…Han säger inte att det är piiinsamt, men jag ser ju det på honom! Jag ”hotar” med att ta kassen och GÅ MED HONOM TILL klassen, och för att jag inte ska göra bort honom Fullständigt, så låter han mej stoppa kläderna i hans väska så att han kan byta om, om lärarna kräver det. Han ser sej omkring för att se om någon SER att jag stoppar kläder i hans ryggsäck…

Det hugger till i hjärtat av kärlek när jag ser min stora, lilla kille  luffsa iväg, i jeansen med häng, den rätta t-shirten, den rätta tjocktröjan, vax i håret och ”löparskor” (DET fick jag honom att ha på sej iallafall… men han undrande om Någon Annan skulle ha gympaskor på sej….) –  lång, gänglig och osäker…och försöker se cool och oberörd ut.

Pust, vad det är jobbigt att vara tonåring ibland!

På bilden: Coola Flisa. Trygg, och lugn som en filbunke.

Mina hundar skäller för mycket! Jag har inte varit tydlig, eller så är jag inte tillräcklig Ledare (enligt Cesar Millan) el dyl osv etc mm….Nåja. Dom skäller för mycket iallafall. Så jag inhandlade två stycken ”anti-skällhalsband”. Eftersom sorten där det sprutar lite vatten på hunden när den skäller, kostar ca 2000 kr STYCK (!) så tyckte jag det var för dyrt att köpa till TVÅ hundar, så jag kollade på nätet och hittade halsband som piiiper med ett ljud som bara hundar hör, när dom skäller för 199 kr styck. Beställde igår – fick dom idag!

¨På med halsbanden! Flisa brydde sej inte. Hon gick omkring och såg ut som om det regnade. Hon skällde lite, men ”ryckte på axlarna” åt ljudet (tror jag…KAN en hund ”rycka på axlarna”? Flisa kan – iallafall mentalt).

Sally skulle gå ut med Lucas. När dom kom ut stod det en ”Livsfarlig Man” där (enligt Sallys sätt att tänka), som frågade efter vägen, så hon måste Försvara Sitt Hem och sina Gruppmedlemmar, så hon började skälla som bara den! SEN blev hon skräckslagen! Och började darra. När hon kom in med Lucas, efter kisspromenaden, var hon fullkomligt skräckslagen. Hon kröp ut på balkongen och la sej UNDER träsoffan och där låg  hon och skakade och flämtade.

Jag tog av henne ”skäll-halsbandet”, men hon fortsatte skaka och flämta och gömma sej. Timme ut och timme in. Jag tog av Flisa sitt ”skäll-halsband” eftersom jag tänkte att Sally kanske hörde ljud ifrån det, men inget hjälpte. Man ska inte ”gosa och gulla och trösta” en hund som är rädd, har Cesar sagt, så vi pratade glatt och lugnt och drog fram Sally från under sängar osv och ”låtsades som det regnade”. Lucas sa: ”Tror du att hon hamnat i ”CHOCK”?” och det var precis vad jag tänkte också. Det är ju lite farligt nästan. Jag tog en promenad till med hundarna. Då slappnade hon av och skuttade runt och var ”som vanligt”, men så fort vi närmade oss vårt hus igen, la hon svansen mellan benen, började skaka och flämta och krööööp in i lägenheten och försökte gömma sej under en säng. Jag drog fram henne och lyfte upp henne och då klättrade hon nästan upp på mitt huvud! Hela tiden stirrade hon mot dörren.

Jag satte på halsbandet ca kl. 18.00…6 timmar senare slutade Sally skaka och flämta!

DET kan man kalla ”Effektivt halsband”. Jag vet inte om hon satte ljudet ihop med skällandet eller om hon bara blev Allmänt Skräckslagen för Allt, men halsbandet var verkligen Effektivt! För henne. Coola Flisa sket i det. Inte PÅ det. Pust!

Nu ska jag sova. Klockan är 00.30 och vi lägger oss ALLTID för sent!

God natt!