Dagsarkiv: 8 maj, 2009

Ha ha ha!

Dom ringde från TV4 igår. Jag var en utav 60 personer som anmält en singelsite till Konsumentombudsmannen. Dom undrade om dom fick intervjuva mig för ett repotage på TV4:s nyheter. ”Javisst!” sa jag. ”??????…bara sådär?”….”Javisst!”… Tydligen hade hon ringt rätt många, men ingen vågade, eller ville stå upp för att hon/han var på en dejtingsite osv osv… Löjligt! Varför är det så fegigt att vilja bli älskad? Om man inte orkar/vill gå ut på krogen, gå ut och dansa osv osv…så blir det liksom inte så stor chans/risk att man ”träffar någon” om man inte dejtar på nätet s a s…

Nåja. Igår kom dom hem till mej och intervjuvade och filmade, och bad mej ”gå dit och sätt dej där” och ”torka av utebordet med en trasa” (fast jag har inget, så jag fick torka av grannens utebord….*fniss*) osv osv. Det var rätt kul, men jag kommer nog att blunda med ena ögat när det kommer på TV, och vara lite generad och tänka på hur jag ser ut och hur ful jag är, och att ”håret ligger fel” och ”vad sned jag ser ut” och ”usch, vad Tanden står ut!” (jag har en knäpp tand!) osv osv…

Så på lördag eller söndag kl. 19.00 är det troligen ett reportage om mej på TV4:s nyheter. OM det inte kommer en Stor Viktigt Nyhet före detta som tar plats och gör att detta inte så viktiga reportage glider ut till höger…typ…

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5094532.ab

Det är så VIKTIGT att vuxna som varit utsatta för saker som barn, berättar! Jag tror att det kan hjälpa de barn som är utsatta, att de inte är ensamma, att man kan överleva trots svåra händelser i ens liv.

Om man tar sitt liv är man superdesperat och superdeprimerad samt superegoist. Man får inte längre in ”dom andra” i sitt liv, utan det handlar bara om en själv. För att ta sitt liv, speciellt i närheten av sina barn, när man är förälder, är Superegoistiskt! Barnen lever resten av sitt liv i skuld och i chock och med en massa frågor som dom aldrig får svar på. När någon tagit livet av sej undrar omgivningen: ”Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Hur kunde jag ha hjälpt? Gjorde jag något för att göra det värre? Varför kunde jag inte ha….?” osv osv. Speciellt barn känner sej skuldtyngda och undrar varför inte ”pappa älskade mej så mycket att han kunde hålla sej levande”.

Jag gick en ”självmordsutbildning” för ca 10 år sedan (ja, det låter ju helt knasigt!). Där fick jag lära mej att självmord ofta är ”ärftligt” på så sätt att om det finns självmord i släkten, så är Alternativet Självmord, en Utväg som funkat/använts av någon i släkten, och därmed är det en utväg (som ligger i bakhuvudet). Därför ska man vara extra uppmärksam när en människa är deprimerad och har självmord i släkten.

Jag vet en kille, som jag träffade när jag gick på Folkhögskolan i Sigtuna. Han berättade att hans pappa skjutit sig själv med en hagelbössa när han var 14 år och att han kommit hem efter skolan och hittat pappan med sönderskjuten skalle i sängen. Denna minnesbild satt ”som fastvuxen” i hans huvud, berättade han, och jag tänkte att ”hur faan kan man vara så elak som förälder att man utsätter sina barn för en sån sak???!!”.

Ska man hänga sig, skjuta sig, ta tabletter och är förälder får man fanimej gå ut i skogen, skriva ett långt brev VARFÖR man tar livet av sej, skriva att man älskar sina barn osv – Annars har man ingen rätt att ta livet av sej. Som förälder har man ansvar för sina barn, även in i döden. Det borde vara lag på det. Så det så!