Det var bara jag och sönerna. Vi ”firade” väl inget speciellt. Vad vi åt minns jag inte…Liiite förväntan låg i luften inför att åka till Majbrasan.
Så åkte vi. Jag var SÄKER på att jag läst i tidningen att det skulle firas Valborg precis DÄR! Så vi åkte dit. Tomt. Inte en människa! Vi skojade i bilen om att ”dom såg nog att vi kom, och gömde alla bilar, och kastade sej in i skogen, och sen när vi åkt kommer dom fram igen”….
Vi åkte till den Riktiga Kommunala Brasan. Det var MASSOR av folk där. Musik, en kör som sjöng, mysigt. Men 13-åringen sa: ”Vad ska vi göra här? Glo på brasan? Sen då?!?” och så ”Hur länge ska vi vara här?!?” och ”Vad är det för kul med det här?!” och så såg han ut som ”sju svåra år” och leeeeed. 10-åringen hoppade upp och ner (det var lite kallt) och sa: ”Vad ska vi göra NU? Ska vi bara glo på brasan och åka hem sen??” 14-åringen sa ingenting. Han stod mest och såg cool ut.
Vi tittade på brasan i ca 15 minuter och sen åkte vi hem.
Det var den valborgsmässoafton….och barnen kommer att minnas denna ljufvliga kväll med Tindrande ögon…inte.
Så fort vi kom hem slängde dom sej framför datorn och fortsatte sitt spelande på Wow.