Månadsarkiv: april 2009

(talgkottkörteln visas vid bokstaven H)

…när solen skiner här i Sverige! För det är så sällan, så att när den väl skiner borde vi alla få KASTA OSS UT och lapa sol allt vad vi orkar! För när det väl är helg, så går solen i moln…och då kan vi ju jobba istället! Typ.

Det är nästan stressande när solen lyser och man är ledig på helgerna, för ”jag borde städa/tvätta/laga strumpor (keh?!)/laga mat” osv men ”solen lyser kanske bara NU så jag borde gå ut och få i mej lite AD-vitamin så att jag inte blir deprimerad av AD-vitaminbrist och så att inte den där körteln i huvudet som behöver solljus, skrumpnar och dör…talgkottkörteln, heter den visst….”.  Det är såååå stressande!

OM man en solig dag städar, för att DET behövs, för att man tänker att ”jag solar i morgon” så kan jag lova dej att det regnar nästa dag! Men OM man solar den dagen det är sol, så är det sol nästa dag också, och man struntar i att städa,…”För att solen kanske bara skiner idag…och i morgon….” så slutar aldrig solen skina, men OM man städar så regnar det nästa dag och nästa och nästa….så att man ångrar att man städade den dagen det var sol….

Summa av kardemumma: Städa inte när solen skiner! Låt allt förfalla! Annars drabbar det alla andra som vill ha sol! Låt solen skina på dina dammiga golv, men dammsug dom inte!

…sa min djupt religösa morfar när jag var liten…och när jag frågade mamma vad det betydde sa hon att på söndagar får man inte göra någonting…Man ska klä sig i svarta kläder och röra sej stilla och inte arbeta och inte tvätta och inte….Mamma mindes söndagarna som tråååååkiga när hon var liten….

Jag har inte helgat dagen ett dugg idag!!! Jag har:

Gått promenad x 5 varav en låååångpromenad, tvättat kläder (varför har ingen uppfunnit tvättkorg med hjul på – det är såååå tungt att bära den till tvättstugan!), städat så svetten lackade (och ändå ”hann” jag inte dammsuga mitt sovrum…), rensat bland kläder (de urvuxna i en kasse som ska skänkas bort), lagat mat x 2 (till mej…Hundarna fick hundmat), bloggat, skrivit mail, tittat på TV (men det kanske är liiite att ”helga”…för man sitter ju still!).

God natt Morfar i Himlen!

PS. Morfar: Nuförtiden helgar man inte söndagar – bara så du vet! DS.

….men jag borde gå och lägga mej, för jag behöver sömnen! Jag blir så trött annars! Men jag vill inte! Det är så tråkigt att ”göra sej iordning” och jag orkar inte duscha!

Pust! Och det finns inte en endaste liten mamma som säger: ”Du MÅSTE gå och lägga dej!!!” utan det är bara jag, som är min alldeles egna lilla mamma…

Jag rynkar ögonbrynen och ser ”grym” ut och tittar mej i spegeln och säger: ”Gå och lägg dej!!”   ”Näe! Jag vill inte! Det är inge kul!!!”   ”Du måste! Annars orkar du inte upp till jobbet i morgon!”   ”Vill inte, vill inte, vill inte!!!”   ”Ååååå. jämt ska man bråka med nån på kvällen när det är läggdags! Jag orkar inte!!!”   ”Okeyrå, om jag slipper duscha….”.   ”Näe, det slipper du inte! Du har ju inte duschat på dagar och dessutom har jag bytt lakan ikväll!”    ”Ååååååååååååååå!!!! MÅSTE jag???”   ”JA!”  *dubbelrynkade ögonbryn”

Suck!

God natt!

När jag flyttade in i min lägenhet i februari, slängde jag allt skräp och alla kartonger mm på balkongen, eftersom det kändes som en eeeeeevighet innan den skulle användas, och jag tänkte att ”det tar jag tag i SEN”….Så bör jag inte tänka, och så tänker jag ständigt…SEN kommer liksom aldrig….

Fast idag kom faktiskt ”SEN”. Efter kinesiologin igår mår jag så bra, och när dessutom solen strålade så kom det en massa Energi flygande in i kroppen och jag började röja på balkongen. Hela högen av kartonger och plastgrejer och skräp packades ihop i olika högar och kastades ner för trappan till den altan som hör till lägenheten…och nu står/ligger allt där, till alla grannars stora Lycka (eh?? förut såg dom inte skiten – bara jag! Nu är det tvärtom! Jag ser inte skiten – bara dom! Ha haaaa! Snart röstar dom ut mej ur bostadsrättsföreningen….).

Vad det är härligt att ha en balkong! Man kan sitta på den i solen och ta en kopp kaffe så här på våren….

…Men när vi kom hem från ”Tanten-som-ska-bli-mina-hundars-hundvakt” låg det en katt på balkongen, på hundsängen som jag ställt ut! ”VA?! Det ligger en KATT på våran balkong!” sa jag förvånat till hundarna:

”VOVOVVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOVOV!!!”

Det var den katten!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/robinson2009/article4826230.ab

Christian blir arg för att han ”framstår som ett monster”..Ujja mujja lilla kistian….Hal du aldlig sett Lobinson fölut? Ujjamujja…tackass tackass lilla vän?

Kanske det vore läge istället att ta åt sej på så sätt att du/Christian ska lära sej något?? Att inte ”kasta sten i glashus” tex….För när man pratar skit om andra, så är det lite som en bomerang, förstår du….Den/Det kommer tillbaka….

Jag vet inte, Christian, om du sett programmet R O B I N S O N förut??? Det är nämligen så att när man tittar in i en K A M E R A och säger saker (om dom som är på ön alltså) så blir det F A S T   PÅ  F I L M E N  och sen kan HELA SVERIGES BEFOLKNING höra och se det man säger…så det är inte så smart att snacka en massa skit! Man kan TÄNKA skit, men inte SÄGA DET DIREKT IN I KAMERAN! Var det ingen som sa det till dej, Christian???

Tackass tackass lilla Chlistian! Och tackass Chlistians flu! Ujja mejja….

Istället borde du säga: ”Fy sjutton vad jag snackar skit där på ön! Jag borde verkligen bättra mej. Jag lär mej massor om mej själv när jag ser programmet och nu ska jag ändra mej!”

Men att ”lipande” säga: ”Dom framställer mej som ett monster…..Jag var ju rolig också!!!” Jag tror inte humorn och det roliga jämnar ut skitsnacket faktiskt! Tyvärr! Lär istället av dina misstag! Det är av misstag man lär sej, oftast….utom en del, som bara slickar sina sår och tycker synd om sej själva…eller menar att det är ”dom andras fel”…..

En tidig morgonpromenad i skogen med  hundarna blev det idag. Fåglarna kvittrade ikapp och solen smekte trädtopparna. Hela jag fylldes av en lyckokänsla och det pirrade i bröstet. Tidig vår är bäst!

SEN kommer Den Riktiga Värmen, och då tittar folk ut ur sina stugor. Dom tidigare ”döda” tomterna fylls av människor, grillar, hundar, barn osv…”Men HEEEJ! Bor NIII här??” blir det  nästan….

…och så ska man klä av sej…och då kommer SUCKARNA för oss ”blekfeta otränade människor”. Suck! Då kommer Paniken: ”Jag borde ha bantat/tränat/solat i solarium/bantat/tränat och tränat igen…”precis som jag tänkte….förra året…”. Men jag är lika blekfet som förra året, och året dessförinnan…och alla andra år…Även de år jag faktiskt VAR SMAL – även DÅ kände jag mej fet; När jag vägde 20 kg mindre OCH tränade!

Bikinin slängde jag efter 4 graviditeter…Det blidde baddräkt, men även i den känner jag mej som en…boll! Med pinnar till ben…

….åsså skrattar jag lite  åt mej själv och tänker: ”Vem bryr sej??? Alla har ju så fullt upp med sej själva!”

…men så bryr jag mej iallafall….och önskar att det snart ska bli höst så att jag får klä på mej igen….

…men jag borde vara glad för att jag är FRISK (ganska iallafall….), STARK (typ…eh?!), kan gå och stå och springa (iallafall en kort sträcka…), har fyra fina söner, två gulliga hundar, släktingar som bryr sej, lägenhet att bo i och…..en undulat (!).

Don´t worry – ”bi” happy!……….typ……………bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Jag har varit på min första behandling med kinesiologi. Behandlingskvinnan sa att ”det har INTE med Kina att göra, utan det är ett grekiskt ord, som handlar om rörelseorganen”…eller nåt sånt…

Först fick jag berätta om mina smärtor (migränen o huvudvärken) och sen fick jag lägga mej på en massagebänk…Så tryckte hon på olika punkter, drog i benen och armarna, kollade olika ”grejer”…och så konstaterade hon att smärtans ursprung sitter i nedre delen av ryggen och i höfterna…Och så började hon behandla.

Jag fick lägga mej på mage på britsen med huvudet i ”hålet”. Hon tryckte på utvalda punkter och det gjorde så ONT! Då sa hon att hon skulle behandla med stötvågor istället för ”det gör inte lika ont, och är mer effektivt” (men är dyrare). ”Okey”, sa jag. Så tog hon fram en apparat och så började det ”picka” (ett pickande ljud) och när hon höll apparaten på ”rätt punkt” gjorde det ont, men ”lagom ont”. Punkt efter punkt behandlades och därefter var det klart! Nu är jag ”Frisk”!!!

Skoja! 😉

Jag har lidit av huvudvärk/migrän i minst 20 år…och fått X antal behandlingar av X antal behandlare på X antal olika sätt…så jag ”vågar inte ropa hej”…än. Men det kändes Annorlunda och det kändes så…”Rätt”…så jag ropar ett liiiiitet liiiitet h e j….lite försiktigt sådär…för att jag HOPPAS HOPPAS att bli FRI från värk för alltid och alltid och evigheten!!!

Idag är det FREDAG!!! Jihaaaa! Barnledighetsveckan börjar! Jiiihaaaaa! Klackarna i tacket och huvet i golvet…AJ!

….men jag är mosig som en övermogen banan efter Behandlingen…… 

……..ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ…………………

Han är ju så fin, så snygg och så mysig! SER dom inte det??? ”Dom andra”… Ser HAN inte det – han själv alltså?!

Varför ska HAN behöva gå igenom allt jag gick igenom med osäkerhet, rädsla, blyghet osv? Kan inte han SLIPPA? Kan inte han ”hoppa över” hela den perioden och hoppa rätt in i Den Säkra Perioden – om den finns! Kan inte min uppfostran ha gjort honom så självsäker att han går med högburet huvud rakt igenom hela tonåren utan att falla ihop av osäkerhet och rädsla? Kan inte mina misstag och ”spring in i väggar” räcka??

Varför SER han inte att han är SNYGG? Varför förstår han inte att han är cool? Varför fattar han inte att han är gullig och snäll och härlig och klok och mysig???

Huuuur kan han tycka att han är ful??? Hur kan han bli osäker när ”Mr Cool” (i klassen, utsedd av VEM?? för han är ju inte snyggast eller coolast, enligt MEJ) avvisar honom? ”Knyck på nacken och skit i vad HAN säger!!” tipsar jag. ”Du FATTAR INTE!!” säger han…men det gör jag ju! Jag minns och jag fattar, men jag VILL INTE!!!

Jag vill att han ska ha en Perfekt Barndom, en Underbar Tonårstid, Härliga Vuxenår och en Fantastisk Ålderdom! Punkt!

Jag VET att man ”växer av kriser” och ”lär av sina egna misstag” (och inte av andras). Jag vet jag veeeet! ….men jag VILL INTE DET!!! Jag vill att han ska glida genom livet på ett bananskal…smyckat med rosenblad (utan taggar)!!! Så det så!!!!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4608482.ab

Enligt artikeln funkar Migo-metoden jättebra med en bild på en trappa in till ett slott, och så ska barnet gå uppför trappan och till slut vid Målet/Slottet så får man en Belöning. FYRA flickor ser man på bilden….Flickor! Flickor har en tendens till att mer vilja ”hjälpa till” och ”vara till lags” än pojkar. Flickor tycker det är viktigare att vara Duktiga – både i skolan och hemma. Vilka är det som ofta vill göra som fröken säger? Flickor. Vilka är det som ”stökar runt” mest? Pojkar.

Precis som man i 100 år har koncentrerat sej på Den Manliga Kroppen vad gäller mediciner och läkarutveckling…och upptäckt att ”hoppsan! Det gäller inte på kvinnor! Vi måste separera forskningen, för vi fungerar INTE lika! Hoppsan! Dom hade visst äggstockar och en massa andra hormoner, som spelar roll! Hoppsan!”.

Kanske det behövs Andra Metoder för att få killar att samarbeta. Kanske metoderna man jobbar med är helt inriktade på Flickor och flickors speciella beteenden? Mina killar skulle INTE vilja gå i en trappa som ledde till ett slott!! Men kanske en annan trappa….Jag vet inte…Hoppas det finns en ”kill-trappa”…

Skolan är väldigt fokuserad på tjejer och tjejers beteende. Man borde forska mer på vad killarna behöver och hur man får dom att utvecklas, och må bra, i skolan. Hela Skolvärlden är väldigt kvinnodominerad – både av kvinliga lärare och rektorer, samt kvinliga metoder.

Nu tänkte jag bara skriva om Migo-metoden, men det blev inte så…

”….ju förr desto bättre”….

Varför tror vi vuxna alltid att det faktiskt VAR bättre ”förr” och att vi faktiskt VAR ”duktigare/bättre/lydigare barn än ”våra barn” är??? Tror vi att barn blir mer och mer olydiga och osunda ju längre fram i Framtiden vi kommer, för det är ju samma visa från generation till generation….

Dom vuxna sa alltid: ”Oj vad du har vuxit! Förra gången jag såg dej var du så hääääär liten!” Så skulle jag aldrig säga när jag blev vuxen…..*harkel*

Dom vuxna sa alltid: ”När jag var liten fick vi minsann GÅ till skolan, oavsett väder, fast det var 1 mil, varje dag år ut och år in och vi klagade aldrig! Nuförtiden är ni så bortskämda och bli skjutsade hit och dit! Uj uj uj!!” Är det barnens fel att de blir skjutsade?

Dom vuxna sa alltid: ”När jag var liten måste vi alltid äta upp allt på tallriken! Vi fick sitta vid tallriken tills allt var borta, även om det var stekt gröt och vi hatade maten!” Och så fick vi ätstörningar….

Dom vuxna sa alltid: ”När jag var liten lydde jag alltid mina föräldrar för jag hade respekt för dom, och det skulle aldrig falla mej in i att svära eller ljuga! Men det är ju inte klokt hur ungdomar beter sej nuförtiden – ingen respekt alls! Dom borde lära sej veta hut!” … och så är det dom som ”lär sig veta hut” som blir dom bråkigaste…

Dom vuxna sa alltid: ”När jag var liten var jag TACKSAM över när jag fick något, även om det bara var ett par stickade sockor som min gammelmoster stickat! Jag lärde mej att alltid tacka för jag förstod vilket arbete som låg bakom sockorna! Du är inte nöjd hur många TV-spel och dataspel du än får!” Hur var det nu? Eldade du inte upp sockorna i smyg i ditt rum, och sa sen till mamma att du tappat bort dom???

Dom vuxna sa alltid: ”När jag var liten var vi alltid ute och lekte, alla barn på gården lekte tillsammans! Nuförtiden är ni ju alltid inne!” ….fast Kerstin och Peppe fick inte vara med för dom var så…äckliga!

Varje generation har sitt beteende och sina åsikter och sina spel, lekar och tankar.Varför ska man gnälla på Dagens Barn att dom borde vara som Gårdagens Barn! De är ju präglade av Nutid och inte av Dåtid, och det är VI som uppfostrar dom och skapar samhället! Dessutom var vi vuxna inte så lydiga, duktiga, och perfekta utan vi har ”rättat till felen” i minnet!  Drabbas vi av minnesförlust vid en viss ålder? Att vara Vuxen= Att inte minnas sin Riktiga/Verkliga Barndom….?

 Det är som om det kroniskt var ”bättre förr”. T o m mina barns storebror, som är 26 år och alldeles ”nyvuxen” kan säga till sina småbröder att ”när jag var liten fick man minsann inte…” och jag blir superförvånad, för han var ju liten NYSS och det var väl ingen större skillnad då!

I minnet gör vi vår Barndom Perfekt, oss själva till små Lydiga Änglar och våra föräldrar l rätt hyffsade vuxna. Så kommer våra barn också att göra, så om 20 år hör du dina barn säga till sina barn: ”När jag var liten……………..”