Månadsarkiv: april 2009

När min mamma fyllde 50 var jag gravid med Victor (som fyller 27 år snart…) och jag tyckte att min mamma var VACKER, men väldigt Gammal! Jag pratade med henne om att hon och pappa ”borde fundera på att flytta ifrån huset” och hon undrade varför, och jag sa att det vore bättre för dom att bo i en lägenhet – helst utan trappor – eftersom dom snart skulle vara så gamla att dom inte klarade av att gå i trappor. Detta sa jag på fullt allvar!!!

Mamma är snart 76 år gammal och bor kvar i huset. Pappa dog några år efter sin 50-årsdag..

…och på måndag fyller jag 50 år! JAG!!! FATTA!!!

Jag, som kan titta på en 27-åring och tänka:”Tjaaa, vi är väl ungefär lika gamla…” men sen när jag tänker ”ett varv till” så inser jag att 27-åringen  antagligen tycker att jag är Gammal och efter ytterligare ett varvs tänkade slår det mej att jag har en son som snart är 27 och att jag faktiskt är 50!

Sjutton alltså! Vad hände?!?! Jag fyllde 40 och fick 40-årsångest och så SWISCH —- så fyller jag 50! Som en racerbil som kör förbi, fort som faan! Hoppas inte det går lika fort mellan 50 och 60, för jag hinner inte med!!!

Stoppa Tiden! Jag vill Hinna Med! Jag, som trodde jag hade all världens tid på mej…att LEVA!!!

Pust! Och dom ”jämnåriga” är Tanter och Farbröder!

Suck!

Det är lika bra att gå och lägga sej och dööööööööööööö….. SKOJA!!!!

Men jag kan  hälsa alla Ungdomar, att man är inte gammal när man är 50! Bara väldigt KLOK…iallafall Vissa Dagar….

Eh?!

Så skriker 13-åringen på morgonen. Håret ligger fel, vilket gör att han Exploderar och slår på spegeln med vax-kladdig hand, flera gånger. Dessutom är lärarna ”fitt-kärringar” och han fattar inte varför dom jobbar med barn, när dom ”hatar barn!”, och alla behandlar honom helt orättvist och hela världen kan egentligen dööööööö! Dessutom älskar jag hans lillebror mer än honom och det är MITT fel att han kommer för sent till skolan!!!

Jag försöker lägga ner håret som står upp bakpå huvudet, med hjälp av vatten, och först tar han tacksam (eh?!) emot hjälpen, men efter en hundradels sekund skriker han att jag har sabbat hela hans hår nu och att han måste börja om från början!!!

Spegeln får några slag till med vax-kladdig hand, medan jag påpekar att spegeln kan gå sönder.

Jag har Tålamod och Tålamod och Tålamod och PANG! Så exploderar jag också!

Nu är vi två helt oresonliga tonåringar här hemma! Tårarna sprutar och orden flyger.

Sen landar vi båda igen…och med rödgråtna ögon går vi mot skolan:

”Syns det att jag gråtit?” frågar han.

-”Näe, vinden har blåst bort allt!” säger jag och ler….

Jag haar febeeer! La la la la laaaa laaaaa!

Jag är sjuk På Riktigt! Na na na na na naaanaaaaa!

Än så länge är det bara 38 grader, men OJ vad sjuk jag känner mej!!! Och nu får jag vara det På Riktigt!!! Jihaaaa!

Jag hatar att vara ”till hälften sjuk”! Sådär att huvudet värker (men det gör det i och för sig nästan jämt, men ändå – SJUKvärker!), kroppen är trött och gör ont, huvudet känns inbakat i bomull, jag  hör sämre och det kliar i öronen, det kliar i halsen och är små röda ”duttar” i halsen och jag snorar så att man tror att jag har hela Östersjön i snor i mina bihålor!!! 

MEN jag har ingen feber!! Var  jag än stoppar in termometern på kroppen, så visar den 37,5 grader. Punkt. HUR jag än stoppar in tempen: 37,7.

Man är liksom inte sjuk ”på riktigt” när man inte har feber. Jag klagar och gnäller och suckar och stönar…men ”du har ju ingen feber!! Sluta gnälla!”.

…men jag är inte så ”klagig” – jag gör ju ALLT, FAST jag är ”sjuk”….inte! För jag har ju ingen FEBER!

Jävla skit!

Jag skriver ett meddelande till honom på dejtingsiten. Han skriver tillbaka. Jag skriver. Han skriver. Jag skriver. Han skriver. Jag skriver. Han skriver. Vi ger varandra vår mailadresser. Jag skriver. Han skriver. Jag skriver. Han skriver. Jag skriver. Slut.

Vi har skrivit varje dag tills i  förrgår! Slut.

Jag är otålig som en Snusmumrik (men har ingen aaaning om, om dom är otåliga!) när det gäller såna här saker! Och jag måste sätta mej på händerna och bita mej i fingrarna – samtidigt!!! – för att inte skriva tvåtusenetthundrasjuttiontvå mail där det står SKRIV SKRIV SKRIV, eller så får jag ett ”DAMP-anfall”!!!

….och vi har inte ens träffats! Han kanske är en idiot, knäppgök, en äcklig gammal gubbe, en knasboll! Hittills har ju Ingen jag träffat varit Han med stor H, men ändå!!!

När Hoppet Vaknar…så….

JAG tycker att man kan säga till varandra här i livet på ett trevlig sätt! Iallafall första tillsägelsen, och kanske andra. Sen kan man ta i på skarpen! Men att vara otrevlig från första tillsägelsen tycker jag är SKIT! Vad gäller det mesta. OM det är uppenbart att den man säger till gör superduperfel, så kanske man kan gapa till på en gång, men absolut inte annars.

Jag var ute med  mina små hundar igår kväll och dom nosade och kissade lite  hit och dit (men det är ju tjejer, så dom kissar bara ett par gånger när vi är ute). Det står en gubbe och röker på en altan och en av hundarna går på gräsmattan utanför altanen (obs! INTE hans gräsmatta, utan GEMENSAM för bostadsrättsföreningen där jag bor!):

-”TA BORT HUNDDJÄVELN!!!” fräser han. Jag ler vänligt åt honom och drar till mej Sally och känner hur det KOKAR i mej! Och i mej vaknar HÄMND-känslor. Jag som brukar prata om att ”vända andra kinden till” och att ”bemöta ilska med vänlighet” osv…Jag blir så ARG!!! Men så pratar jag med mej själv (i huvet) och räknar till 10, andas djupt, tänker att jag inte ska låta den skit-gubben får ta av min energi osv.

…men vet ni vad jag har lust att göra?!? – Jo, säga: -”DIN JÄVLA FULA GUBBJÄVEL, SNUSKIG OCH FUL ÄR DU OCH ÄCKLIG, OCH STÅR DÄR OCH RÖKER DINA ÄCKLIGA CIGARETTER OCH FÖRPESTAR LUFTEN FÖR MEJ! SLÄNG DEN FÖR FAAN INNAN DU ÅKER PÅ EN FET SPARK MELLAN DINA JÄVLA BEN! SÄKERT ÄR DU ARBETSLÖS OCKSÅ OCH DU FÅR INGEN SEX AV DIN FRU, FÖR ANNARS SKULLE DU INTE VARA SÅ JÄVLA OTREVLIG, JÄVLA SKITGUBBE!!! SÄKERT HAR DU KATTER OCKSÅ SOM SKITER OCH PISSAR PÅ ALLAS TOMTEN MEN DET SKITER DU I JÄVLA GRIS!”   (vad många ”jävla” det blev…det är ju mer ”inne” med ”kuk” och ”fitta”, men det är inte riktigt min stil…) ….typ….

….men för att ”vinna” ska jag nästa gång jag ser honom, le vänligt och säga…”Hej!”.

Jag är så förkyld så att jag kdappt kad addas! Det kliar i däsad så att jag dyser hela tided: Attjo!!! Alla bard dyser också. Vi är såååå sdoriga!

Det kliar i  halsen så att jag vill stoppa der edd taddborste och klia allt vad jag orkar! Bed det kadd jag ju itte! Istället låååter jag sobb värsta harkelfiad, dästad så att jag borrar! Sally blir rädd och sprigger och göbber sej. Stackard!

Du ska jag försöka soba. Det blir svårt bed täppt däsa!

Det allra värsta hände för Victors föräldrar – de förlorade sin son. Han blev sjuk och dog. För Victor var det allra viktigaste att mamma och pappa fanns där hos honom, hemma eller på sjukhuset. Han var trygg när han dog, och nu slipper han lida.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4901243.ab

Det är svårt att förstå hur det känns att förlora ett barn – man kan bara föreställa sej, och bara Tanken gör ONT i hjärtat, och hela kroppen. Vi (andra, som inte upplevt det) vet att det händer, men ändå är det som om vi tror att det inte händer – iallafall inte oss. Men det blir så påtagligt att det faktiskt händer…”oss”…när man får höra talas om en liten knatte som tappert kämpat, med sina föräldrar (och syskon) som stöd, men förlorat kampen.

Håbo kommun hade bestämt att barn inte skulle få vårdas i hemmet. Detta beslut kunde inte ändras, ens för en liten knatte, vid ett tillfälle, bara några dagar, för ”ett Beslut är ett Beslut” och ”hur skulle det se ut om man inte följde de lagar som beslutats?”. Typ.

Ibland går principer och lagar före generositet och omtanke.

All kärlek och värme till Victors mamma, pappa, syskon och övrig släkt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4895459.ab

Om skolan ska få ”porta” stökiga elever, undrar jag vad som händer sedan? När eleven är utestängd. Vad händer då? Stökiga elever har det nästan alltid stökigt hemma, med ”stökiga föräldrar” eller föräldrar som inte bryr sej. Så när eleven Reagerar på sin Hemsituation, genom att stöka i skolan, så utestängs han/hon. SEN DÅ?

Hur länge ska ett barn straffas för att han/hon föddes in i en familj där föräldrarna inte ”funkar” (troligen pga att DOM inte har fått det DOM behövde när dom var barn…”Never ending stoooryyyyy….”)? Först får dom inte det lugn och ro dom behöver hemma, sen stökar dom till det i skolan och blir avstängda (=straffade) MEN SEN DÅ????

Eleven/barnet fortsätter leva/finnas/agera!! Man kan inte avstänga till INGENTING! Det måste finnas hjälp! Att straffa har ju aldrig hjälpt någon, eller hur? ”Jag tror inte jag ska stöka runt eftersom dom straffar mej då.” Är det någonsin någon som stoppat sej pga det?

Däremot: ”Jag trivs i skolan och lärarna är schyssta så jag ska vara schysst tillbaka”, KAN funka (och då menar jag inte Mesiga, eller otydliga lärare, utan Raka och Tydliga, men schyssta!)

Ska ”soc” in och hjälpa sen? Eller hur tänker Regeringen, som består av Vuxna som troligen vuxit upp i trygghet och harmoni (någorlunda iallafall…)?

Suck! Suck! Dubbelsuck!

Igår hyrde vi fyra filmer…Det blir inte MINA val precis: Evan, den allsmäktige, Vattenhästen, Morgan Pålsson och The incredible HULK! ”Fyra filmer fyra dygn”…Jihaaa!

Betyg: –

– Morgan Pålsson; Seeeg, får 2 av 5 toarullar (hoppsan! Det var kanske därför dom tog slut….eh?!).

– Evan, den allsmäktige: Hm! Inte som jag trodde…lite seeg och irriterande att han inte kunde vara mer öppen och rak….så han får 2,5 av 5 båtar! (Den halva båten sjunker…).

– Vattenhästen: Fint gjord. Jag såg inte hela, men den var rätt finstämd och så….Jag ska fråga killarna! Dom säger 2! Jag skulle nog säga 3…hästar!

Hulken  har vi inte sett än….Återkommer om den….

Och idag åkte vi till Kista och såg på ”Kenny Starfighter”. Jag blev besviken. Som vanligt tycker jag att en del av skådespelarna lät som om dom läste innantill…och replikerna var ibland, typ ”VA?!?”. Jag ger den 3 svaga laserpistoler i betyg….Killarna ger den en 4:a för dom tyckte den var bra!

Nu brottas 14-åringen och 9-åringen i soffan, så det är bara en tidsfråga innan någon – troligen 9-åringen – börjar gråta! Bäst att jag skickar den ena – troligen 9-åringen – in i duschen!