Örondropparna rinner ut ur örat, ner för halsen och ner emot axlarna…
Hur är det tänkt? För jag fick ingen propp att sätta i när jag tagit örondroppar…. Det rinner och rinner…Man ska ta ”2-3 droppar 2 ggr dagligen” vilket jag antar är morgon och kväll….Kväll: Då kan man lägga sej på ”rätt sida” och låta dropparna vila i örat…Men morgon! Dropparna rinner hejvilt utefter hals och ner mot axlar! Hej och hå! Hur ska dom kunna stanna kvar??
…så står dom där…allihopa…och sjunger och hurrar…och jag känner mej överfallen av…kärlek och värme….glittrande ögon och varma kramar!
I talen säger dom att jag är jättemysig, och trevlig, och bra, och lite tokig, spontan, inte så ekonomiskt precis, har flyttat ca 16 gånger och hur många killar jag haft ska vi inte prata om…
…jag är huvudperson hela kvällen…en hel kväll…och det är underbart! En Gång i Livet…
…och jag fick en flaska vin…och den dricker jag ikväll…ba´fatt jag har lust! Ba´fatt jag VILL det! Ba´fatt det är söndag och man ”ska inte” dricka ensam…på söndagar…Det är ju Arbete i morgon…Ba´fatt jag ”inte-är-som-Alla-Andra”…Ba´fatt jag är jag!
Och när jag ”vinglar ut” på ostadiga ben i natten för att ”kissa hundarna” en sista vända, så känner jag mej så ”Oslagbar” och ”Vacker” och ”Oemotståndligt Snygg” och ”Trevlig” och Helt Enkelt Bäst!
Känslan är underbar och jag önskar den fanns inuti mej varenda dag och jämt och altid…och är det Vinet som gör mej så Underbar så kanske jag ska dricka lite varje dag….typ….
….eller kanske inte….
Men jag är en sån som inte ”tål” vin egentligen, som alltid får huvudvärk och migrän av vin ”Egentligen” så det gäller att ”passa på” när jag mår bra….och dricka så inihelvete….innan migränen/huvudvärken slår till igen!
God natt!
Min kusin kom på festen igår med en bunt brev som jag skrivit till henne i slutet av 70-talet, början av -80. Vi brevväxlade då. Jag var 19-20 år och hon var 8-9 år…
Jag fick bunten med brev och har suttit och läst dom idag….”VEM är Stefan som jag skriver om?” Jag var ihop med honom! Vi var på fest hos hans kompisar! Och jag visste att jag dansade jättemycket på den tiden, men visste inte att jag dansade VARJE KVÄLL i veckansom jag berättar i breven! Det är mycket jag glömt, och jag blir sugen på att gå till förrådet och hämta upp gamla dagböcker från den tiden…Jag har en hel stor kista full med gamla dagböcker…och jag vet att när jag läst dom förut, blir jag helt förundrad över hur minnet fullkomligt suddar ut vissa minnen….”Känner jag HONOM??? Har jag varit hemma hos HENNE??? Vem är DET??” osv.. men guuud vad det är kul att jag skrivit så mycket…
Och nuförtiden är det i bloggen minnet finns….
….typ… 🙂
I födelsedagspresent av min äldsta son och hans flickvän fick jag en minilaptop! Den skriver jag på nu. Det är yttepyttelitet tangentbord och sån där ”mus” som inte är en mus utan mer en liten platta, och jag är sååå ovan än så länge att skriva på en sån…men snart så….
Nu kan jag sitta vid köksbordet och skriva…mitt i stök och röra!
Hundarna var hos hundvakt för första gången igår…och sov över! Och det hade gått jättebra! Puh! Då kan hon vara hundvakt igen ju! Grannen under har sagt att hundarna skäller och ylar ”hela dagarna” när vi inte är hemma och så kan vi ju inte ha det! Måste fundera på hur jag ska lösa det….suck!
Kompisar försökte övertala mej att hänga med till en bar igår kväll, men jag sa ”nej nej nej!”. Däremot sa en tjej att en ”viss kille” som var på samma fest som jag för något år sen, och som jag tyckte var snygg, är singel, och han skulle till den här baren, så jag slet av en bit från ett paketpapper och skrev: Vill du gå på date med mej? + tfn. Så får vi väl se vad som händer…Han vet ju inte vem jag är, så han är väldigt modig om han ringer….
F ö snorar jag vidare och det tycks som om man kan ha flera ton snor inne i skallen….Hur mycket jag snyter så tar det aldrig slut….
…snörvel….
Mycket kärlek har förmedlats och mycket värme har spridits på Festen i kväll! Mina nära och kära stod där när jag ”blindfolded” kom till festen. Det blev sånger och tal och snack och kramar och värme och paket och viiiin och mat och lekar och dans och och och och….
Jag känner mej älskad och sedd och uppvaktad! Och det är underbart!
God natt!
Idag är det 50-årsfest! Och Min Dröm har slagit in. Jag har ”alltid” drömt om att Någon Annan ska arrrangera och ordna min fest, så att jag slipper.
När jag fyllde 30 år hade min pappa 5 dagar tidigare dött i cancer, så givetvis blev det inget firande av mej. När jag fyllde 40 år var jag höggravid med mitt sista barn, så det blev inget firande då heller.
Så jag tänkte att när jag fyller 50 år ska det firas ordentligt, men jag var rätt trött i början av året. Det var mycket på jobbet, jag skulle börja forska, jag skulle sälja hus och köpa lägenhet + 3 barn och 2 hundar och singel. Min ”bästis” på jobbet insåg problemet och sa till mej: ”Bry dej inte om 50-årsfesten alls – JAG fixar allt!”
Så jag har inte brytt mej alls, och vet alltså inte vilka som kommer eller vad som kommer att hända. Jag vet bara plats och tid. Det är underbart härligt fantastiskt!
…men igår när jag funderade högt om jag skulle städa upp lite idag (innan festen) eller inte..så sa bästiskollegan: ”Du kanske bör städa liiite, för det KANSKE kommer hem några till dej i morgon….” . Blink blink.
Så här ska fejjas och städas och jobbas så svetten lackar!!!
Ha re!
DEN vill jag haaaa!
Jag måtte älska Förändring! Jag gillar tex Byggarbetsplatser…Gillar Röran, att det Pågår Något, att det inte är färdigt, att det är en Process, stöket…Jag gillar Renoveringar, MITT I renoveringen, att kliva runt bland bråte och grejer och stök!
Jag gillar att möblera om. Den som bor med mej måste lära sej leva med att hemmet kan vara helt förändrat när han kommer hem från jobbet…Jag gillar att köpa! Köpa gammalt och nytt. Handla. Det är en lyckokänsla när jag står där med porslinsgubben/grytan/tvättmaskinen i ”handen”… Förändring! Stor som liten, så gillar jag Förändring.
När cheferna på jobbet säger: ”Vi ska OMORGANISERA!!” så reagerar ”folk” med ”Näääää!” och Rädsla och Oro, men jag ropar ”JAAAAA!!!! Nytänkande! Nytt! Annorlunda!”.
Jag TROR alltid att jag ska bo kvar, hålla fast vid, ha kvar bilen jag köpt tills den rasar ihop, sitta i samma soffa i 10 år…Men efter något år börjar det krypa i mej…”Bilen är nog för stor/för liten/för grön/för snabb/för långsam så jag måste köpa en ny!” eller ”Soffan är för stor/för svart/för tråkig/för hård och nu behöver jag en mjukare/grönare/mindre”…osv…
Jämt!
Just nu är det Projektet Bilen! Bilen är för stor. Jag behöver en mindre. Fast i ”förrgår” var bilen lagom, men nu är den för stor. Och med den Kloka Sidan av hjärnan säger det ”Den är för stor och därför för dyr i drift”. Jag har inte tänkt så förut – inte förrän förra veckan, då någon sa att han/hon skulle köpa en mindre bil, som är billigare,,,,så började jag tänka att ”jag behöver nog köpa en mindre bil, som är billigare”…Och sen tänker jag: ”Oj, så klok och ekonomisk jag är!”
…och så tänker jag samtidigt: ”SUCK! Hur länge kommer den principen att hålla?”….
Jag har ALLDELES NYSS köpt en hundbur som passar precis till min stora bil! Jag har aldrig använt den, men det var ”bra tänkt” iallafall…Den får jag sälja om jag ska köpa en liten bil…
Häromdagen ”spontanköpte” jag en tvättmaskin. Jag hade tänkt att leva utan, men så höll jag på att kräkas på släpandet mellan hemma och tvättstugan, och hundarna skällde och allt blev så rörigt! Så jag bara fick NOG och köpte en tvättmaskin! FAST det var så bra att vara utan för att ”el-räkningarna blev mindre och det är så bra att få allt tvättat på en gång” bla bla bla…..
Det finns argument för ALLT man gör! Så är det. Och jag är ingen Planerare, utan mer en Spontanare! Så kommer argumenten allteftersom….
Hej och hå!
ONT i öronen! AJ AJ AJ! Hela ena örat är som ett jätteblåmärke av ONT! Kunde knappt ligga på den sidan i natt! Nu hör jag genom en vägg låter det som…En vägg av…? Inflammation!? Först vänster sida…och nu höger…
Tapper som en soldat sitter jag ändå på jobbet…Får väl se om jag hör vad mina klienter säger när dom kommer…. -”VA???” blir det väl hela tiden; -”VA??! Sarunåt?”.
10.30 ska jag till läkare, som kommer att säga: ”Inflammation i båda öronen. Penicillin i 10 dagar. Du ska fullfölja hela kuren, även om du känner dej frisk tidigare”. Typ.
Been there – done that.
MEN jag känner mej som ett BARN igen, för det är väl egentligen bara barn som har öroninflammation? Eller?
AJ!
Man funderar, undrar, gissar, tänker, fantiserar….Man mailar, skrattar, är underfundig, rolig, trevlig, öppen…Man tittar på Bilden av Honom, tycker att han ser trevlig ut, bildar sej en uppfattning kring hur han går, står och agerar, ser honom framför sej…
…och så står han där…och Ingenting stämmer! Det behöver i och för sej inte betyda att det är dåligt, men Bilden är fel! Alltid.
Jag tittar BAKOM mannen som står i dörren; ”Var är den där Mannen som jag skulle träffa? Har du gömt honom? Står han bakom dej?” Näe, det är Han – han som står där framför mej. Hjärnan vrider sej ett varv, två varv, för att få ihop Fotot/Bilden/Fantasin med Verkligheten.
”Äsch! Det blir nog trevligt ändå!” All nervositet rinner av mej som vatten på en gås… för plötsligt bryr jag mej inte. ”Jag är jag!” så enkelt är det och ”här har du mej”.
Han ”pratade” en del om träning i sina mail, och i sin presentation – hur viktigt det var för honom, och att han tränat hela livet, ”nästan varje dag”. Så står han där med dubbelhaka och ”gubbmage”. Jag kan tänka mej en man med dubbelhaka och ölmage, men jag var inte beredd, och Killen i min fantasi hade INTE det.
Varför kände jag mej tjock i flera dagar inför date:en? Oron för att träffa en vältränad och ”slim” person, gjorde att jag tog tag i ”bantningen” igen….Men…
Vi pratar på. Det är avslappnat. Tror jag. Men ingen kemi…iallafall inte än.
Du får inte vara så otålig! säger min inre röst, och Var inte så kritisk – då blir det Ingen i slutänden!. ”Nähä! OCH!??” svarar jag mej själv…
Han är Kritisk mot Trimmade Moppar, Samhällets politiker, Husläkare, Grannen som är Sur mm, och jag har så svårt för Såna…
Jag kanske ska söka efter en som tror på buddhism…En människa som är GOD och tror på Godhet, för jag känner, när jag träffar människor, att jag är så trött på gnäll, på att vara Kritisk, på att klaga istället för att se till sej själv och vilja förändra…På GODHET.
Jag vill ha kärlek och GODHET i mitt liv!
Ikväll ska vi träffas: Han och jag. Första gången. Hemma hos mej. Jag veeeet! Man Ska Inte träffas Hemma Hos, första gången! Veeeet! Men det bara blev så…
Hur nervös kommer jag att vara på en skala upp till 10?….Hm!…Gissar på….8-9….
Vi ska äta. Han ska laga. Jag ska ”hjälpa till”. Vi ska prata, vara ”låtsas-avslappnade”, fast båda är skitnervösa…Vi ska visa våra bästa sidor, vara roliga och trevliga…och så får vi hoppas att vi tycker det är kul och trevligt båda två, att ”kemi” uppstår, att det blir en lyckad kväll, för annars sitter jag där, efteråt, med ”skägget i brevlådan” (fast jag inte har något! Men han har!!!) och tycker att det tog en massa tid och kraft ”i onödan”. Alltihopa.
Håll tummarna!
erviluca #mammatillfyrakillar 