Dagsarkiv: 7 april, 2009

När jag var UNG, var jag nästan ”kroniskt kär”…men ”föremålen” växlade… Min upplevelse var dock att ”DEN HÄÄÄÄR gången är det HELT RÄTT!” och ”…känns HEEEELT ANNORLUNDA!”, typ varje gång. Och så kändes det verkligen, varje gång…

Jag var Riktigt Kär första gången när jag var 6 år och jag minns Känslan, som var så Stark! Det var Ove som var föremålet för min Stora Kärlek. Ove var 16 år och bodde granne med farmor och farfar på landet. Så fort han visade sej slog mitt hjärta i 180 och benen blev som spagetti…

I flera år därefter höll jag mej till ”män i min egen ålder”…. Anders var den första jag ”hade chans” på, och det var i 4:an.

Året gick, känslorna var kvar…och så var jag 18 år…och blev Ännu mer Kär i Mannen i Mitt Liv. Jag var inte bara kääär – jag var Besatt! ”Han eller ingen!!”. Men i DEN åldern ville ju killarna ”rumla runt” lite…”sprida sin säd”….”Ha kul!”….”Lattja runt!”…..Ingen (kille) ville Binda Sej…Ville ”ha lite kul”, men inte ”bli fast”…. JAG ville ha EN kille! Jag ville ha Honom och jag kämpade som en idiot! Och till slut gav han väl helt enkelt upp…antar jag….så när jag var 21 och han 23 så gifte vi oss…Gick till kyrka i träskor och jeans och gifte oss med organisten och kyrkovaktmästaren som vittnen…

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och för att göra en låååååååååång historia kort, så är jag snart 50 nu, har 4 söner och är singel.

Det som slår mej nu i ”Singel-djungeln” är Mäns oerhörda längtan efter att Bli Två igen, när de separerat. En del fullkomligt Kastar sej från frugan in i nästa famn, för att slippa vara ensam….

….och jag undrar vad som hände på vägen….?

För när jag var ca 20-25 då ville inte killarna binda sej…och man fick ”truga och böna och be”….och NU är jag närmare 50 och vet inte längre om jag ens vill ”vara två” och DÅ vill killarna/männen inget annat än att vara två/binda sej!

Då blir summa av kardemumma:

Kvinnor tror att det är så mysigt att gifta sej och leva i äktenskap, så dom vill göra det FORT FORT och leva TILLSAMMANS i Evig Lycka! Sen gifter dom sej och så blir det mest Jobb och Slit och Elände, och det blev inte någon Evig Lycka – snarare Evigt Slit, så dom skiljer sej. Puh!

Män tror att det är bäst att vara singel och ”leva livet ensam” och ”knulla runt” och Vara Fri…och så ”luras” dom in i Förhållanden och Äktenskap…Sen visar det sej att det är jättemysigt att vara gift…Tvåsamhet och mys, mat på bordet och Gemenskap, så dom vill bara fortsätta och fortsätta….Tills kvinnan säger: ”Vill inte mer! Orkar inte!” Då står männen som frågetecken, men kan väl inte göra annat än att säga ”okey”, men sen vill dom in i Tvåsamheten fort fort igen, för det var så mysigt….

Eller????

Igår em såg jag flera barn som sprang omkring i kortbyxor och t-shirt ute!

Idag skrapade jag bilens rutor innan jag åkte till jobbet.

Gissar att det var ca 20 graders skillnad mellan igår em och imorse! Helt otroligt!

För några år sedan skulle mina killar gå ut och ”knacka dörr” och önska Glad Påsk till folk, sådär som jag gjorde när jag var liten…Som tur var var jag tjej och kunde vara påskkärring, men vad ska killarna vara?? ”Påsk-gubbe”? Näe, killarna ville inte vara påsk-gubbar. Då kom grannens kille över i gula kläder och sa att han var påsk-kyckling! ”Vilken bra idé!” tyckte vi och två av killarna ville vara påsk-kycklingar, klädde sig i gult/orange och så gjorde jag en ”tupp-kam” av håret och sprutade med röd hårspray.

MEN en kille ville inte vara kyckling. Han ville vara robot, och innan hans pappa hunnit säga ”Det finns inga påsk-robotar” hann jag ”hyscha” på honom och sa: ”Självklart ska du vara påsk-robot!”. Så av lite kartonger och papperspåsar samt folie-papper så byggde jag en enkel robot-dräkt och så fick han vara påsk-robot.

Jag satte en lapp på själva huvudet där det stod ”Påsk-robot” IFALL någon skulle missa att han var det, så ”alla” hälsade glatt på ”påsk-roboten” när killarna gick runt och sa ”Glad Påsk” och ”tiggde godis”….men en del vuxna såg inte att kycklingarna var kycklingar, vilket gjorde dom mäkta upprörda! Dom VAR ju kycklingar!