Jakt på Kärleken?

Är hela livet egentligen en jakt efter Kärleken – att bli älskad och att få älska?

95% av alla sånger handlar om kärlek: Lycklig, olycklig, hur man jagar efter den och hur man får den…eller hur man överlever när man blivit av med en….

Så om hela livet är en Jakt på Kärlek – vad händer då när man är i hamn s a s? Då startar kampen om att Behålla kärleken…Och oron över om den gått över, hur man ska bibehålla den, om den finns där osv…

Som bebis är man förhoppningsvis älskad precis som man är…Det är iallafall det ultimata och vi utgår från det. Kärleken till Mamma och Pappa är sedan Livsviktig för ens överlevnad…och snart kan bebisen återgälda kärleken med blöta pussar kramar och en vilja att alltid vilja vara Nära. Så småningom vänds intresset Utåt Världen Där Utanför Hemmet och kärleken blossar upp gentemot andra; Kompiskärlek, kärlek till djur  osv….en träning i att känna och uppleva kärlek.

Sen väcks Den Stora Kärleken  någon gång i låg-, mellan-, eller högstadiet, och den är Stark – precis så stark som de skriver om i sångerna! Och därefter är man av och till kär (men föremålen växlar för det mesta) resten av livet… I flera olika, eller i en och samma….

…och OM/NÄR det inte funkar…när det tar slut…startar ett sökande efter En Ny Kärlek rätt omgående – speciellt för män, som inte tycks behöva ”andas ut” emellan kärlekarna. En del lyckas köra ”Dubbelt” och en del ”omlott”, men det är en evig strävan efter tvåsamhet/kärlek….

Så var får man sitt Kärleksbehov tillfredsställt om man lever som singel då? Vet inte. Har inget svar på den frågan. ”Behovet” kanske grävs ner för en tid…och då menar jag inte Det Sexuella Behovet för det verkar vara så otroooooligt olika från person till person. Hos mej är det ”nergrävt” så länge jag inte är kär. När jag är kär kommer det som ett vulkanutbrott ur mej! Och det tycks vara vanligt att det är så hos kvinnor, men jag vet inte….har inte forskat i det…

Så hur känns det att vara 60-70-80 år och leva ensam? Ens  partner har dött och sannolikheten att träffa en ny är rätt låg…. Kan man leva utan närhet/kärlek då? Känslorna inuti är väl på ett ungefär likadana som när man var ung, eller?

Blir man någonsin ”nöjd” – kärleksmätt?