Jag blir alldeles nervös när 13-åringen går in i badrummet på mornarna för att ”fixa till sej”. Jag vet ju inte om det kommer att sluta med GAP och SKRIK eller om han kommer att komma ut ur badrummet nöjd och glad…Jag håller andan varje morgon…Hepp!
-”DET STÅR UPP DÄR OCH JAG FÅR INTE NER DET!!!” låter det från badrummet, och jag går in och kan se att fyra hårstrån står rätt upp. Jag hjälper honom lägga ner dom…
-”DET GÅÅÅÅR INTE!!!! DET ÄR SÅ FUUUUUULT! JAG ÄR SÅ FUUUUUL!!!” skriker han, och jag kan omöjligt se skillnaden på hur det såg ut igår eller i förrgår. Men idag är han så ”FUUUUUUUUL” att han ”INTE KAN GÅ TILL SKOLAN!!!”.
Han kastar sej på sängen och tjuuuuuter: ”Jag är så fuuuuuuuul!!!”
Klockan tickar obarmhärtigt vidare…tick tack tick tack….Han kommer för sent!
Jag blir så stressad och nervös.
Jag har långa haranger av: ”Nej du är jättefin! Det är ju ingen skillnad från igår när du var nöjd! Ingen annan ser någon skillnad” osv osv tills jag blir alldeles torr i munnen…Hjärtat stresstickar…:Jag måste få honom att gå till skolan!!!
”Jag kan hjälpa dej!” säger jag hjälpsamt och han släpar sej långsamt ut i badrummet igen….Men jag gör ”FEL FEL FEL!!!” och ”FATTAR INGENTING!!!”…
…klockan tickar….Han hatar att komma för sent och grejen är att om han dessutom upptäcker ATT han kommer att komma för sent så är risken att han kastar sej på sängen för DEN sakens skull!
Suck!
Han står framför spegeln en stund till…medan jag går ut i köket och försöker ta djupa andetag och räkna till 10…låååångsamt….
Plötsligt står han i hallen och sätter på sej jacka och skor….Jag hänger inte med, men tydligen är håret ”Rätt” nu och han kan gå… Jag ser ingen skillnad alls för hur det såg ut för 10 minuter sen, men säger inget….
”Puss och hejdå!”
PUST!
erviluca #mammatillfyrakillar 