Vårkänslor?

Det droppar från träden och på marken är det plaskigt och slaskigt. Solen skiner…Några fåglar kvittrar lite osäkert: ”Kvidde…vitt? Kvidde…vitt?”

Jag ska lägga ut Flisas päls i skogen så att dom små djuren kan bygga bo av den. Jag klippte henne med rakmaskin i förrgår så nu är hon ”alldeles naken”, men jag tror hon tycker det är rätt skönt ändå! Nu ser man plötsligt hennes ögon, som är stora och svarta. Förut var ögonen gömda under ett lager av hår och hon kikade fram då och då…ur hårsvallet….

Jag har ”legat hemma” nu i snart två veckor med huvudet värkande…Visserligen kommer jag ut på promenader i skogen varje dag, tack vare hundarna, men ändå känns det som om jag ”kurar i mitt ide” här hemma, med målarfärgsfläckiga mjukisbyxor och gamla utslitna t-shirts. Jag har stängt av telefonen, för jag ORKAR INTE med ”omvärlden” och ”alla dess krav”.

Så dök min kompis-kollega Ingela upp igår! ”Det går ju inte att ringa dej!” konstaterade hon. Hon drog in som en fläkt utifrån Den Stora Världen och sa åt mej att jag måste rensa altanen från allehanda ”Saker-som-blev-över”. Motvilligt hjälptes vi åt; Jag, sönerna och Ingela, att lasta bilen full med grejer och köra till Tippen. Men Åh vad skönt att ha det gjort äntligen!

Ingela kvittrade något om ”vårkänslor!”, så jag blev tvungen att ”öppna mina ögon/mina sinnen” och släppa in lite vår…och försiktigt gör jag det även idag…

…försiktigt försiktigt….