Dagsarkiv: 18 mars, 2009

Idag när jag och 14-åriga sonen var på väg till ett utvecklingssamtal började jag räkna högt vad det innebär att ha fyra barn som går i skolan vad gäller föräldramöten respektive utvecklingssamtal. Detta blev summa av kardemumma:

4 barn x 9 år = 36 år

Det blir 2 utvecklingssamtal per barn och år =  2X9=18  x 4 = 72 utvecklingssamtal.

Dessutom blir det 2 föräldramöten per barn och år= 72 föräldramöten.

Om man tar dessa förhatliga läxor, så kan vi i snitt säga att varje barn har 3 läxor/vecka varje dag i 9 år…Äsch! Det kan jag inte räkna ut eftersom det är sommarlov och andra lov osv…En jävla massa läxor blir det iallafall….

När jag hade ETT barn satt jag som ett litet ljus på alla utvecklingssamtal och föräldramöten och var Superengagerad och tyckte det var Superviktigt….Och jag missade inte ett enda möte som gällde Mitt Barn!

Numera….*gäsp*…”Va? Är det föräldramöte idag??! Oj! Har det varit redan? Shit!”…eller så somnar jag medan upprörda föräldrar diskuterar var skogränsen ska gå eller  vilka barn som tål paprika i maten eller inte och om mellanmålet innehåller för mycket socker….

…och på utvecklingssamtalet får jag höra att barnens kläder ska märkas (brukar gå över när de börjar mellanstadiet), att mitt barn ”pratar lite för mycket” på lektionerna, men att han i övrigt ligger i övre medelvärdet på olika ämnen och att han är trevlig och glad, men lite blyg för vuxna…

…och ofta  tycker jag det verkar som om många lärare saknar humor och att de har ett fastvuxet  osynligt ”ajjabajjafinger” som står upp ”stridsberedd” hela tiden, och ögonbryn som kroniskt är lite rynkade och bekymrade, och så ”undervisar” dom även på utvecklingssamtalen…”ränderna går inte ur”…och när jag skämtsamt säger ”Vem pratade inte på lektionerna i skolan??” så blir rynkan i pannan lite djupare och (det osynliga) pekfingret lite rakare….Ajjabajja!

Det droppar från träden och på marken är det plaskigt och slaskigt. Solen skiner…Några fåglar kvittrar lite osäkert: ”Kvidde…vitt? Kvidde…vitt?”

Jag ska lägga ut Flisas päls i skogen så att dom små djuren kan bygga bo av den. Jag klippte henne med rakmaskin i förrgår så nu är hon ”alldeles naken”, men jag tror hon tycker det är rätt skönt ändå! Nu ser man plötsligt hennes ögon, som är stora och svarta. Förut var ögonen gömda under ett lager av hår och hon kikade fram då och då…ur hårsvallet….

Jag har ”legat hemma” nu i snart två veckor med huvudet värkande…Visserligen kommer jag ut på promenader i skogen varje dag, tack vare hundarna, men ändå känns det som om jag ”kurar i mitt ide” här hemma, med målarfärgsfläckiga mjukisbyxor och gamla utslitna t-shirts. Jag har stängt av telefonen, för jag ORKAR INTE med ”omvärlden” och ”alla dess krav”.

Så dök min kompis-kollega Ingela upp igår! ”Det går ju inte att ringa dej!” konstaterade hon. Hon drog in som en fläkt utifrån Den Stora Världen och sa åt mej att jag måste rensa altanen från allehanda ”Saker-som-blev-över”. Motvilligt hjälptes vi åt; Jag, sönerna och Ingela, att lasta bilen full med grejer och köra till Tippen. Men Åh vad skönt att ha det gjort äntligen!

Ingela kvittrade något om ”vårkänslor!”, så jag blev tvungen att ”öppna mina ögon/mina sinnen” och släppa in lite vår…och försiktigt gör jag det även idag…

…försiktigt försiktigt….