Dagsarkiv: 9 mars, 2009

Varför tror jag (i själ och hjärta) att det finns en Partner för ALLA – tjocka, smala, fula, vackra, illaluktande (…hrm! nåja…) etc, men inte för mej? För jag tänker verkligen så! När jag träffar singelmänniskor –  både män och kvinnor – tänker jag: ”Snart kommer din själsfrände att dyka upp”, och tror verkligen det.

När man tittar sej omkring så ser man att man behöver inte vara vacker för att hitta/leva med någon, och ibland förundras jag över att man inte ens behöver vara särskilt snäll… Det finns en för alla. Typ.

MEN varför tror jag likafullt i själ och hjärta att det inte finns någon för mej?

Ibland vill jag inte ha nån, men ibland vill jag ha nån så det värker!

Jag vill både DELA mitt liv med någon, samtidigt som jag tycker det är så skönt att slippa. För OM man ska DELA sitt liv med någon, så måste man ju verkligen vilja DELA på både det roliga och det tråkiga…och det är inte så lätt alla gånger…

Ibland känner jag mej som i barn-grodsången: ”Ingen tycker om mej, ingen håller av mej – för att jag äter MASK!”‘¨

…eller som pappa sa då och då när jag var liten: ”Alla bryr sej om sej – det är bara jag som bryr mej om mej!”

Jag vill ha någon som kan älska mej med min ”hängmage” och mina knottror, och mina överviktskilon (inte sååå många, men ändå), och mitt GODA morgonhumör (sjunger glatt när jag vaknar, och än har inte sönerna klagat…men det kommer väl…), min utstående tand och mina svettningar på nätterna, min envishet, mina känslor som ibland svallar, mitt lugn, mitt pratande, min tystnad, mitt läsande, mitt skrivande, att jag älskar hundar (och är så barnslig så att jag vill klappa dom också när jag är ute och går!), och att jag älskar barn (pratar gärna med dom lite grann där dom sitter i sin vagn el dyl), att jag har fula pyjamasar och att jag har strumpor när jag sover för att fötterna annars är iskalla, att jag sjunger högt till Hits for Kids och att jag är slarvig och inte tycker det är kul att planera mm etc osv……

Jag vill ha någon att kramas med, kyssas med, älska med och sova med lite då och då…Någon att titta på TV med, prata med, äta middag med och gå långa hundpromenader i skogen med. Någon som jag kan vara JAG med! Det är det viktigaste av allt!

Men jag är rädd för att han inte finns…….och jag orkar inte leta….

En 9-årig flicka blir våldtagen i Brasilien, läser jag i Aftonbladet, och  hennes mamma är klok nog att se till att hon får abort genomförd. Den katolska kyrkan fördömer detta, och jag blir så ARG så att det kokar i hela bröstet! ”GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!”.

VILKA är ”Katolska kyrkan”? VA?! Män män män män män män män! Och vilket århundrade lever dom i? 1736! Typ!

Jag, som är så emot våld och hämnd och allt sånt, får en enorm hämndkänsla i mej som ”dansar runt” i bröstkorgen och magen: ”Tjolahopp!”. Den känslan vill våldta ”Den katolska kyrkans män” flera gånger om….och sen vill jag göra MER än det! För en flicka som först blir våldtagen (flera gånger dessutom) och sedan blir gravid (med tvillingar), och sedan får genomgå en låååååååååång graviditet och sedan behöva Föda barnen…lider resten av livet! Både av våldtäkten, graviditeten och av att det finns två barn hon är mamma till som hon inte kan vara mamma till…varken fysiskt eller psykiskt.

Det RÄCKER att hon blivit  våldtagen och måste genomgå abort. Stackars barn! Hon är ju så liten! Och säkert har hon skuldkänslor och skamkänslor och allehanda andra jobbiga känslor. Då kommer Stora Starka Män i Mängder och säger ”AJJABAJJA DEJ!!” och gör livet ännu sämre för flickstackarn!

Skit på er, dumma ”katolska kyrkans män”!!!