Telefon

Jag gillar inte telefoner! Hur går det ihop med att leva i ett samhälle där dom flesta är klistrade vid sina mobiler och inte kan leva utan dom? För många är mobilen som ett ”extraskinn” – ett Extraöra ut mot Omvärlden. För mej är mobiler lika med Stress och Krav! Jag vill inte bli nådd – jag vill vara ifred!

Jag vill gå i skogen med hundarna med MINA egna tankar, och inte prata med någon som Vill Något.

Jag vill städa/skriva/duscha/äta/slappa utan att bli avbruten – utan krav. Jag vill vara ifred!

”Förretiden” – när jag var barn – var man tvungen att söka upp en telefon (som nästan alltid stod i hallen hemma hos folk) och därefter slog man det nummer man skulle, och lämnade det meddelande man skulle och sen la man på. Att prata i telefon i timtal ansågs inte ”fint” och bra, och det var något som ”tonåringar” (läs flickor) och kanske vissa husmödrar gjorde. Inte ”dom andra” – normala. När man bestämde saker så BESTÄMDE man.  Punkt. Man sa: ”Vi träffas på lördag kl. 14 vid Tempo”. och så gjorde man det.

 ”Nuförtiden” är det ett evigt ”Icke-Bestämmande” som pågår i mobilen ända tills man träffas….”Ska vi ses i veckan?” frågar man…”Okey…vi hörs!” och så ”hörs man igen” och säger att man kan ses ”senare i veckan”, och nästa gång bestämmer man KANSKE att man ska träffas ”samma dag”, och nästa gång säger man ”…på eftermiddagen”, och sen säger man ”….nu åker jag…vi ses där om typ 20 minuter”….och så ringer man varandra en sista gång och säger ”…jag står i hörnet vid Tempo…ser du mej?….Jag ser dej! Hej!” och så vinkar man till varandra, och så träffas man….Pust!

Jag kan inte förklara bättre varför jag nästan får ont i magen när telefonen ringer…Kanske det började när barnen var små och AKUT KRIS utbröt varje gång jag lyfte på luren. Det kunde vara hur lugnt och stilla som helst och så lyfte jag luren för att ringa någon och ”prata bort en stund” och då ”PANG! KRASCH! Skrik och gråt!”.

…eller så är det för att om telefonen ringer är det någon i andra änden som ”VILL NÅGOT” =krav, eller så avbryts jag i mina Funderingar, eller min Stilla Stund, som jag älskar!

…eller nåt…

…men jag tror jag är Ensam i detta samhälle om att INTE GILLA ATT PRATA I TELEFONEN.

…dessutom ”glömmer” jag mobilen jämt och ständigt och folk frågar: ”Men tänk om det HÄNDER NÅGOT??!!”…

Händer det så händer det, oavsett om jag har mobilen med eller inte…och det är ju bara att SMS:a…så ringer jag upp….