Nu har det gått flera veckor sedan vi flyttade och det blev trassel med alla apparater och grejer (känns det som). Idag fick vi tillgång till internet igen och det känns som om ”Dörren till Livet Därutanför” har öppnats igen! Pust.
Jag har slitit som en idiot med att flytta grejer hit och dit, vilket har lett till att jag ”gått in i väggen” – igen. Jag har ingen reserv. Den tog slut när barnen var små och jag gick med obehandlad struma i flera år, samt levde med en man som inte ”fanns där”. ”Jag sliter och jobbar tills jag faller död ner” tänkte jag då….som värsta martyren….och ”gjorde allt” – nästan (han var/är skitbra på att laga mat!) i flera år. Det jag inte tänkte på var att man faktiskt inte ”sliter och jobbar aschlet av sej” till sin dödsdag, då man faller död ner, utan det är en lååååång ”transportsträcka” dit. Och på den transportsträckan händer det allehanda saker….såsom jättemycket ont överallt, huvudvärk, migrän osv osv…Lite ”gott och blandat”.
Jag gjorde iallafall slut på stressreserven då, vilket är lite jobbigt, för man behöver en stressreserv när man har söner….speciellt när de precis är på väg in i tonåren och är flera stycken och tätt. Det är ett evigt retande och suckande här hemma.
Lillebror, som är 9 år, är så ”baaaaarnslig” så 14-åringen nästan ”dööööör”….Han var ”aaaaaldrig så baaaarnslig!…..VÄX UPP!” vrålar han åt lillebror stup i kvarten. Att titta på tecknat är så ”omoooooget”…och ”Jag slutade minsann titta på tecknat mycket tidigare än du!!!” säger han, medan jag minns honom titta på tecknat fram tills han var 12 år och 362 dagar….
Det är inte så lätt att vara lillebror till två nyblivna tonåringar (för om en vecka fyller näste son ”tonåring” också)….Fast ibland undrar jag om han är mer ”tålig” än vad jag tror att han är.
Jag tycker att dom ska ”vara snälla mot varandra”.
Ha!
erviluca #mammatillfyrakillar 