Månadsarkiv: februari 2009

Grejer och prylar, saker och ting….överallt! Dom flyttas från ett rum, till ett annat, från en låda till en annan…

Var ska vi slänga våra smutsiga kläder, och varför varför växer den högen fortare än jag hinner tvätta?

-”Du har för mycket prylar”, säger min kompis, som är expert på att städa undan, rensa och slänga saker. En gång i tiden hade vi gemensamt skrivbord på jobbet. Hon slängde, jag sparade. Till slut skaffade hon ett eget skrivbord och ställde bredvid. Hennes var RENT och städat jämt, och mitt var belamrat med papper och saker – jämt. Men vi hittade våra grejer lika bra, faktiskt!

Man behöver ju extrakuddar och extratäcken och extrafiltar och det är härligt med minnena som sitter i porslinssälen, tomtegubben och alla små ljuslyktor. För att inte tala om alla gamla brev och dagböcker, som jag ska läsa när jag blir ”gammal”. Men gungstolen som jag skulle sitta i när jag läste dom, gav jag bort nu när vi flyttade….så det blir väl någon ny soffa eller fåtölj jag ska sitta i…för jag byter ut soffor och fåtöljer fortare än man säger….”skjorta”…

Jag är en människa som behöver regelbunden Förändring i mitt liv! Det måste ju vara så eftersom jag vart 3:e – 4:e år förändrat något i mitt liv. Något Stort. Typ flyttar. Eller skiljer mej, eller får barn, eller….

…och däremellan möblerar jag om då och då, eller byter ut möbler….

…och alla som känner mej säger att jag är så LUGN. Ja, det är jag. Men jag behöver Förändring…då och då…

Jag har ingen aaaaaaning om hur det känns att bo på ett och samma ställe mer än 5 år, för jag har ALDRIG bott längre på något ställe…någonsin! Inte ens när jag var barn!

…det är kanske därför jag älskar byggarbetsplatser och hus som byggs om och renoveras osv…

…går inte ihop….eller så går vi ihop alldeles alldeles underbart!

Jag bryr mej inte om pengar speciellt…och ändå vill jag att dom ska finnas där…alltid! Och jag tror det – att dom finns där alltså – tills jag förvånat upptäcker att dom är slut! Då får jag ont i magen…och undrar hur dom bara plötsligt kunde ta slut…och så håller jag näsan ovanför vattenytan tills nästa ”laddning” kommer…Åsså börjar jag om…

Nema planering!

Det är inget jag är stolt över, men å andra sidan så ”lever jag NU”, varje dag. Det är kul att leva NU när pengarna finns, men jobbigt när dom inte finns.

Jag är väldigt generös och ger av det ”jag inte har”. Jag glömmer bort direkt  vad saker kostar och om någon är skyldig mej något. DET gör ju inget, men värre är att jag glömmer när jag är skýldig någon annan också. Därför försöker jag att inte låna pengar.

Jag handlar inga lyxvaror. Jag är ingen ”märkes-galning” och köper gärna billigt och på rea. Men jag planerar inte. Jag handlar så länge pengarna finns.

Jag är en otroligt dålig förebild för mina barn vad gäller pengar. ”Ta inte efter mej”, säger jag. Men ”barn gör inte som man säger – dom gör som man gör”….Tur att deras pappa är mer ekonomisk – för att inte säga ”snål”. Vi kunde inte prata ekonomi när vi levde ihop. Vi blev osams direkt!

När jag var liten frågade jag pappa en gång om något ekonomiskt: ”Det ska du inte bry din lilla hjärna med”, var hans svar.

….det har jag fortsatt med…att ”inte bry min lilla hjärna”….

Jag bryr mej om mycket och kan mycket, men kring pengar är det ett så stort ointresse, eller en så stor ”noja” kanske….(?) så att jag ”väljer bort” att ”bry mej”….

Om någon frågar mej vad något jag köpt kostade, så vet jag inte, för så fort jag köpt saken, och betalat, har jag glömt bort vad den kostade.

Det är fiiiiint att vara välorganiserad och ekonomisk, sansad och kontrollerad.

…därför är jag inte ”fiiiiiiiiiiiiiiiiiiin”………och dricker inte ”viiiittt viiiiiiiiiiin” och äter ”mazariiiiiner”…..

Skål och smask!

Jag kan bli sådär löjligt ”tjurig” och ”trotsig” ibland när någon beter sej ”snorkigt” emot mej. Jag blir, typ, 5 år gammal.

Jag skulle lämna in mediciner på Apoteket, äntligen! Dom hade stått där i medicinskåpet hemma så länge och jag hade tänkt 100 ggr (!) att jag skulle lämna in dom (istället för att bara kasta dom i soppåsen). Så jag kände mej så ”Duktig” när jag väl sträckte fram påsen till apotekaren.

-”Vi vill ha medicinerna i Apotekets påse, som är genomskinlig!” sa kvinnan surt och puttade tillbaka påsen och gav mej en apotekarpåse istället. Jag var lite stressad och lite svettig och förde över medicinerna, men dom fick inte plats, så jag bad om en till påse. Apotekaren suckade och gav mej en till påse, och sa lite irriterat att man inte fick lämna igen ”vilka mediciner som helst” samtidigt som hon sneglade på vad jag stoppade i….Jag kände mej så Skyldig! Så ”fel”. Jag fick lust att lägga alla mediciner tillbaka i min gamla påse och slänga allt i soptunnan utanför, bara för att straffa Tanten på Apoteket. Det gjorde jag inte, utan jag bet ihop och la ”lydigt” medicinerna i Apotekets genomskinliga påsar….Blä!

…eller när jag nyss ringde Bredbandsbolaget och en bög (!) svarade…En bög som inte gillade sitt jobb (antar jag, eftersom han var så sur). Han pratade så feminint och så stockholmskt och med så irriterad röst (”förlåt att jag ringde och störde”, kände jag). Jag ställde fråga efter fråga, och han suckade sej igenom hela samtalet, tills jag fick lust att säga: ”Jag skiter i Bredbandsbolaget och tar vilket jävla bolag som helst, bara jag slipper prata med en irriterad bög som suckar efter varje fråga jag ställer och bara längtar…bort!” . Blä!

Hjälp! Jag är smittad av mina söners ständiga ”Jävla-böööög!!!” som dom säger i tid och otid till varandra.

Jag har pratat med EN snäll okänd människa idag: Benny bilreparatör. Han var snäll. Han ska komma och titta på min bil på fredag, för den har ”brakat ihop” helt. Det var ju schysst av den att vänta tills flytten var över…Å andra sidan hade jag tänkt att köpa ett köksbord idag och det går ju inte nu, när bilen inte funkar…så nu får vi äta framför TV:n ett tag till….

Goodbajs!

Dagen efter Den Stora Flytten åkte jag tillbaka till radhuset och började slänga ut saker genom fönstret på övervåningen. Jag och 14-åringen kunde helt enkelt inte bära ner grejerna för trappan, plus att mycket utav det skulle ändå slängas.

-”TJONG!” och -”BRAAAK!” sa det när grejerna föll i marken. Och dom  spreds över hela tomten…Och så blev det ett Berg av Skräp!

I garaget var det fullt av Funktionsdugliga Saker. Mina två soffor från Jysk, som jag endast haft i min ägo i 2 år, men som inte passar i nya lägenheten, ställde jag i garaget. Sen la jag lappar i en massa brevlådor: ”Kom och fynda! Allt gratis!” typ. Det försvann liiiiiite saker. Varför passar inte folk på? Sofforna var jättefina!

Dagarna gick. Grejerna var kvar.

På torsdagen skulle jag kasta allt. Jag hade tänkt att hyra ett släp och köra allt till tippen. Jag hade då i flera dagar åkt skytteltrafik mellan radhuset och lägenheten, och packat lådor fulla med grejer, burit in dom i bilen, kört, burit ur dom ur bilen och in i förråd eller upp för trappan till lägenheten (som var SMOCKFULL!). Det kändes som om jag fullkomligt KRÖP till radhuset, av utmattning. Och jag fick anstränga mej allt vad jag orkade för att hitta nya krafter, för att slänga alla STORA saker….

När jag kom till tomten stod två futtiga kassar med grejer kvar. Allt annat var borta! Puts väck! Grannen Annelie kom och sa att hon berättat för en annan granne (Lars-Erik) om mitt dilemma: ”Stackars henne! Hon jobbar heltid, har tre barn och två hundar och är ensam och måste klara allt själv!” Lars-Erik hade hämtat sin kompis-granne, Janne, och dom hade tagit Lars-Eriks släp och lastat allt, som låg på tomten, på släpet, och åkt till tippen åt mej!

Lars-Erik kom gående, när Annelie berättade detta. Jag frågade om jag fick krama om honom och han sa ”Fråga frugan!”, men jag kramade honom utan att ändå. Sen hjälpte han mej att slänga ”dom fina sofforna”, och Resten, som stod i garaget, också! Han undervisade mej om hur man sopsorterar hela vägen till tippen och tillbaka. Han kunde allt om sopsortering!

I fredags fick den nya ägaren radhuset…..

….och på kvällen fick jag ett SMS: -”Kom du ihåg att tömma diskmaskinen innan du låste och gick för sista gången?” Det var Annelie, som hjälpt mej städa, som undrade…

…och jag ba: ”Shit!”