Dagsarkiv: 8 december, 2008

Jag gråter med barnen….


http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3901052.ab

Skönhetstävlingar för barn= barnmisshandel.

Att lära små barn att fixa håret, måla sej, stå och gå fint, ”flirta” med vuxna, bita ihop om gråt och bete sej som små levande dockor = psykisk misshandel.

Ja, livet kan vara hårt, men varför inte låta barn vara barn innan de blir stora? Varför inte låta barnen leka, skita ner sej, gå som dom vill och skratta högt innan dom lär sej ”bita ihop”? Att springa, busa, brottas, vara glad och ledsen, smutsa ner sej och skratta för högt, fnissa och vara blyg, vara rädd och modig i ett och samma paket, att lära sej av Livet och inte av Tvång och för att mamma vill att ”Mitt barn ska bevisa att Jag är Bäst”! för det är väl därför man tvingar små flickor att träna sej blåa inför att stå på scenen i 3 minuter och le inställsamt med tuperat och stenhårt sprayat hår, sminkad till ett stelt ansikte och med gråten liggande bakom den hårda masken?

Det är fruktansvärt att det får ske och det är hemskt att mammorna tror att dom gör sina barn något gott! För det är mammor som gör det här, inte pappor! Om papporna är med är dom styrda av mammorna till detta.

Det är mammors behov av att visa upp en snygg yta, av en egen dålig självkänsla som resulterar i att ”Titta! jag har USA:s sötaste flicka iallafall!”.

Det jag har sett på TV av såna här skönhetstävlingar har gjort ONT inuti mitt hjärta. T o m genom TV:n ser man sorgen bakom flickornas ögon, sorgen över att inte få vara Sej Själv och Sorgen över att ingen Lyssnar på vad dom vill egentligen. Med ett påklistrat leende säger dom att dom ”älskar att uppträda” och så tittar dom oroligt på sin mamma, och får en nick i bekräftelse över att dom ”sa rätt”.

När dom blir vuxna vet dom inte vem dom är egentligen. För dom har lärt sej att trycka in egna känslor och tankar. Och dom har lärt sej att ”yta är allt”, så vad händer när dom inte längre kan vara med i skönhetstävlingar, eller när dom inte längre kan ”vara bäst”. Och vad händer när dom inte längre tävlar…..Vet dom hur man umgås ”som en vanlig människa”? Hur man är social i en grupp, eller blir hela livet en enda Tävling?

Det är sorgligt….Jag fäller en tår för alla ”känslomässigt övergivna små skönhetsmissar” i USA…