…och jag kan koppla av. Inte hade jag en aaaning om att det skulle bli sån ekonomisk kris när jag sa till mäklaren i september att jag ville köpa bostadsrätten jag tittade på då, och inte visste jag att det skulle bli svårt att sälja huset jag bodde i. Inte visste jag att media skulle skriva ”varning varning” och att människor skulle bli rädda för att köpa hus, att bankerna skulle ”dra öronen åt sig” och inte bevilja lån och att det skulle bli så trögt och svårt.
Men trots att allt detta hände hade jag hela tiden en optimistisk inställning: ”Allt går! Det är klart det går! Det är klart det löser sej!” ….men alla människor omkring mej oroade sej, bekymrade sej, pratade om det stora ”OM:et”: ”OM du inte får huset sålt, OM du blir stående med TVÅ lån/hus, OM…….” och jag försökte lugna ner alla: ”Varför oroa sej i förskott? Varför inte vänta tills det är kört och bekymra sej DÅ??” för så brukar jag göra. Men det var svårt då ”alla andra” var så bekymrade.
Jag började förstå en vän till mej som har cancer och inte vill prata om det. Varför inte leva i NUET och njuta av den tid/de dagar som FINNS istället för att oroa sej och bekymra sej om dom dagar som KOMMER ”i morgon”?
Igår skrevs kontraktet på och mitt hus övergår i Pilotens ägo den 30 januari 2009 om allt går som det ska.
Puh!
På jobbet firade mina arbetskamrater detta i morse! Dom hade köpt tårta och bullar och gjort ett litet kort till mej: ”Grattis!”. Dom hade engagerat sej mycket mer än vad jag trodde och nu är alla så lättade…
Dubbel-Puh!
erviluca #mammatillfyrakillar 