Månadsarkiv: oktober 2008

Sally skuttade iväg efter ett rådjur i förrgår. Hon gör det ibland. Skäller lite och skrämmer rådjuret, och så tar det 10 sekunder, så kommer hon med tungan hängande vid knävecken, skuttande tillbaka, lycklig som en liten ängel och slänger sej i första bästa vatten-, geggpöl och rullar runt. Men i förrgår hörde jag ett SKRIK, helt olikt henne! Först tänkte jag att rådjuret bet eller sparkade henne, men sen såg jag rådjuret skutta iväg (han/hon känner säkert igen Sally vid det här laget så många gånger som dom har lekt den där leken) och han/hon såg varken rädd eller arg ut…Hur nu rådjur ser ut då…

Sallys mamma Flisa sprang iväg till Sally och liksom ”peppade henne” att halta iväg mot mej. Hon gräääät och haltade, lilla Sally. Jag rusade in i skogen och mötte henne. Jag lyfte upp henne och bar henne…Oj, vad små hundar kan bli tunga efter en stund…Jag orkade inte bära henne, utan hon fick halta hemåt. Hon var ledsen och det gjorde ont, men en hund kan hoppa på tre ben….

När vi kom hem la jag henne i soffan. Hon ”grät” lite stilla, så jag gav henne lite Alvedon. Efter en stund somnade hon. När hon vaknade kunde hon stödja på sitt ben, men hon haltade svårt. Jag tänkte att det måste vara en stukning så jag tycker det är onödigt att gå till veterinär och betala 1500 kr för att få veta att det är en stukning/sträckning el dyl.

Nu är hon lite bättre, men jag tror hon spelar lite på att jag reagerar på hennes ”gråt”. Hon brukar ligga på köksbordet och titta ut. Nu kan hon inte hoppa ner. Hon piiiper när hon vill ner, och då lyfter jag ner henne.

För några månader sedan märkte hon att om hon gnäller vid dörren får hon gå ut. Så då började hon gnälla vid dörren i tid och otid, och till slut insåg jag att hon inte var kissnödig utan bara ville ut, och metoden ”gnälla vid dörren=få gå ut” funkade ju.

Bushund!

I tre veckor nu har mitt huvud värkt oavbrutet! I och för sej är jag rätt van vid att ha huvudvärk eftersom jag har haft det som ”min grej” genom hela livet, men inslag av migrän-attacker då och då, men NU: Oj! Vaknar med huvudvärk, eller migrän, varje morgon! VARJE MORGON! Släpar mej iväg till badrummet och tar en ”puff” Zomig nasal. Sen lägger jag mej igen en stund och väntar på att det ska verka…eller så kör jag igång morgonen, med väckningar av barnen, ut med hundarna, göra frukostar osv fast jag har ett migränanfall på gång. Det beror på styrkan på värken.

Värken tar så mycket energi så det är inte klokt! Jag orkar ingenting. Ligger bara i soffan och slötittar på TV – ibland med bara ena ögat eftersom det gör så ont bakom det andra. Vid Värstingattackerna (av migrän) ligger jag i ett mörkt rum och bara väntar på att det ska gå över. Det går inte att sova, det går inte att slappna av…Jag ligger och kviiider och det är ett under att jag inte dör av smärtan! Det är som att föda barn med huvudet! Det gör så ONT! Och jag kan inte stoppa det när det gått så långt.

Nu har jag varit hemma från jobbet i 3 veckor, med oavbruten smärta. Läkaren har givit mej nya mediciner som jag ska prova. Helst ska jag få massage och gå på sjukgymnastik också. Men när det gör som värstingsont så dunkar det och pulserar i huvudet så varje steg gör ONT! Hur ska jag då kunna ta mej till en massör eller göra sjukgymnastik?

Varför vill inte läkaren låta mej röntga huvudet? Tänk om det är en tumör som trycker på i nacken eller någonstans i huvudet…Läkaren tror inte det, så därför kör vi medicinvarianten, och jag är helt i händerna på vad läkaren tror.

Man kan inte vara sjukskriven så länge med diagnosen ”huvudvärkssyndrom” berättade läkaren. Det är nya regler. Försäkringskassan menar att det inte är tillräckligt skäl för att vara hemma. Försäkringskassan har nog aldrig själv haft ”huvudvärkssyndrom”…med inslag av migränattacker (ca 3-5 ggr/vecka!!!). Mina migränattacker är dessutom rätt ihärdiga och håller ofta i sej i minst 3 dygn, varefter jag är ”mosad” efteråt och har huvudvärk som klingar av under en vecka eller två….Sen börjar det om…

Hur ska jag orka med det här? Och ingen ljusning vid horisonten….

Jag är en sån där som kan ta skitstora beslut ”med vänsterhanden” utan att blinka, en som som köper en bil spontant, utan att ha planerat det först, för att jag ”tyckte den hade så fin färg” eller flyttar från Stockholm till Kiruna för att jag ”ville prova något nytt”…

Sen kan jag sitta och våndas över om jag ska köpa glass med chokladsås på, eller utan! Eller om jag ska köpa Aftonbladet, eller inte!

Hur kommer det sej att jag är sån här tro?

Andra täääänker och plaaaneeeerar inför semestern, flytten, bytet av jobbet, om de ska skaffa hund/hamster/fisk eller inte, och om de ska det måste de veta ALLT om djuret först och ”provpromenera” en hund, eller provklappa en hamster eller provtitta på en fisk….

Men JAG! ”Åååå, jag känner för att skaffa hund!” Klick klick klick så har jag klickat in på Blocket och vips så har jag bokat en valp! Fast sånt gör man ju typ bara en eller två gånger – sen har man ju hunden/hundarna man vill ha….men sen kan man ju skaffa sej en undulat också…”klick klick klick!”

Min ”semesterplanering”: ”Hoppsan! Det bidde sommar! Hmmm!” – Klick klick klick! – ” Varberg ser fint ut! Dit åker vi!”

Och nu! Jag bor i radhus men det är knepigt att få ekonomin att gå ihop när man är singel och har barn (och DET har jag tänkt på lääänge) och det är jobbigt när något går sönder….”Uääääää, vad ska jag göra nuuuuuuu????!!!” Åsså kollade jag lite på hemnet i typ förrgår och såg att det fanns en bostadsrätt till salu alldeles nära där jag bor…:”Hm! Undras om det blir billigare och enklare för mej att bo i en lägenhet istället???” tänkte jag och gick dit och kollade. Den var ”krypto-liten” i förhållande till mitt radhus. Radhus: 140 kvm. Lägenheten: 70 kvm. Men det var en jättetrevlig mäklare och lägenheten var ”stajlad” och fräsch. Jag sa att jag var intresserad! Och sen började budgivningen…och nyss vann jag!

Shit ba! Jag har plötsligt ”blivit med lägenhet”! Och jag som inte ens visste att jag skulle flytta! Nu ska jag skriva kontrakt på söndag! Och radhuset, som är överbelamrat med pryttlar (klick klick klick på Blocket….) ska säljas! Helst idag!

Pust!

That´s me in a nutshell!

För många år sedan satt jag på ett föräldramöte i min äldste sons klass, och hävde ur mej att jag tyckte att läxor var onödiga och att barnen borde hinna göra det dom ska i skolan. Jag trodde att dom andra föräldrarna skulle ställa sej upp och applådera: ”Äntligen någon som vågar säga ifrån om läxor!” men icke sa Nicke. Istället blev jag Paria! Utstött, ut-tittad, utvisad till avrättningscellen…Typ. Jag blev så Förvånad! Jag hade ingen aaaaning om att det FANNS föräldrar som VILL att barnen ska ha läxor. Jag har stuckit ut hakan på alltforforaldrar också….och reaktionen blev massiv! Föräldrar vill att deras barn ska ha läxor! Och jag begriper inte varför!

Varför ska vuxna få ha ledig på fritiden men inte barn? (Ja, ja, vän av ordning säger nu att han/hon inte alls är ”ledig” på fritiden, utan ofta tar med sej jobbet hem! Men då säger jag: Skyll dej själv!).

Barn ska vara LEDIGA på fritiden, anser jag! Dom ska spela fotboll, simma, leka, ha tråkigt, vila, slappa, duka, städa rummet, hoppa hoppmatta och LÄRA SEJ genom att LEVA! Man lär sej massor av att LEVA också!

Läxor gör att barn känner sej stressade och ”hatar skolan” (eftersom den förföljer dom även på fritiden).

Läxor gör att föräldrarna måste ägna nästan hela sin fritid på att tjata om ATT barnen ska göra läxorna eller sitta med X antal barn varje kväll för att böka sej igenom dom läxor som ska göras. DESSUTOM är jag (förälder) ingen pedagog! Ibland fattar jag inte vad barnet ska göra, ibland kan jag helt enkelt inte och ibland är jag bara så trött och vill efter maten helst slappna av en stund. Men icke sa nicke sa skolan! ”Du ska sätta dej med tre barn, en efter en, och hjälpa till med läxan, komma med glada tillrop och helst också vara pedagogisk!”

”Jamen det är ju så bra sätt för oss föräldrar att hänga med i skolan!” säger läxälskade föräldrar. Då kan jag tala om att jag hänger med i skolan ändå, och att när barnen har prov måste dom ändå ta hem sina skolböcker. ELLER så skulle man kunna be barnen ta hem lite skolböcker då och då för att titta lite i dom tillsammans med sitt barn.

Det finns läxfria skolor! Jag önskar att mina barn gick i en sån! Dom läxfria skolorna hinner lika mycket som de läxfulla, säger forskare.

Pedagogproffessorer säger att läxor är ”onödigt” och att man inte alls lär sej mer av att sitta hemma på kvällen och traggla.  Man kanske t o m lär sej mer om skolan inte ger läxor, eftersom skolan blir mer positiv och inte lika stressande.

Jag förstår inte hur andra föräldrar hinner med! Jag kommer hem från jobbet, kastar mej över kastrullerna, lagar mat, vi äter tillsammans, sen ska det göras iordning i köket och så är klockan 19 eller mer. Jag är dödstrött! Barnen likaså. Kanske någon ska hämtas eller skjutsas någonstans, på någon träning. Jag börjar med läxtjatet och gnället börjar : ”Inte nuuuuuuu! Jag orkar inte!!!!” och sen börjar ”tappasuddgummitramlaöverpappretgrååååååta” osv över läxböckerna. Med tre söner och läxor varje dag blir det låååååååååååång tid som går åt till detta och som förstör våra kvällar!

Jag hatar läxor! Blä!

Jag ställer mej gärna på någon barrikad med en skylt: ”BORT MED LÄXOR” men jag vill inte stå där ensam! Äru me???

Vi har haft en tjejkväll där vi ätit gott, druckit vin och snackat skit. Det är bara jag och min bästa kompis kvar. Jag ska sova kvar, eftersom jag druckit vin. Vi sitter och kliar mina hundar och är avslappnade och vi har båda krupit upp i soffan och mår sådär bra som bara vi kan….:)

Då börjar vi prata om sex. Sexets betydelse. Vi  konstaterar att nästan allt i samhället – i media – nuförtiden, handlar om sex. Det är lite tråkigt. Hur är det för unga tjejer att växa upp idag och tro att de alltid ska vara villiga och vilja ha sex, helst under värsta krumbukterna…och känner de inte för sex är de konstiga. Är man utan sex i 2 veckor SKA man nästan gå under – annars är man i princip frigid. Att visa upp sin kropp på nätet blir mer och mer vanligt. Kan man fatta såna ”beslut” när man är ung och lätt påverkbar?

Själv växte jag upp med föräldrar som uppfostrats med att sex var ”ajjabajja” och bara hörde till äktenskapet och för att avla barn. De skulle i sin tur uppfostra oss till frigjorda tjejer och killar, eftersom det var 70-tal och ”flower power” och p-pillret kom stort. Man behövde inte vara rädd för att bli gravid längre och HIV fanns inte. Varför skulle man då säga nej?

Min mamma sa att killar bara ”vill en sak” och sen frågade hon om jag behövde p-piller….Superdubbla budskap alltså.

Min kompis och jag kunde konstatera att vi hade helt olika tankar kring sexualitet från början. Hon hade bestämt sig för att spara sig till ”Den Rätte”, vilket hon också gjorde. När hon väl hade sex med honom kunde de experimentera tillsammans och hon berättar att deras sexliv var bra och kärleksfullt. Att älska utan kärlek är för henne NADA.

För mej med. Känslorna måste vara med. Jag växte upp med tanken att ha sex när jag vill det, men att vänta tills jag kände att jag VILLE. Jag ville när jag var 17 år och första gången var underbar! Jag HAR prövat one night stands och funnit att det är inget för mej. Det blir som mekaniska cirkuskonster bara. Jag måste älska någon jag älskar med. Dessutom sätts min sexlust på sparlåga när jag inte ”har någon”. När jag blir kär brinner den het. Att älska med någon jag älskar är underbart. Att ha sex med någon som jag inte älskar är…INGET! Tomt.

Att vara utan sex med en man är för mig inte alls svårt alltså. 2 veckor är blaha blaha och jag kan t o m vara utan sex i åååår utan att ”gå under”. Detsamma för min kompis. Rätt praktiskt. När Han kommer sätts ”on-knappen” på automatiskt.

Men kan man vara Öppen med det eller anses man som en ”frigid jävel”? ”Jag har inte älskat med någon på 3 år nu…”= ”VA??? ÄR DU FRIGID??? Du måste ha Problem!!!” Fast jag har ju inte det. Mår rätt bra…

 Men i dagens sexualiserade samhälle håller jag rätt tyst om det….

…tills nu….

Jag är så trött så att det värker i ansiktet. Jag har två miljoner trötthetsrynkor runt ögonen, och jag vill bara gå och lägga mej och sova….Men jag ORKAR INTE!!! Kanske en långpromenad i skogen friskar upp mej lite….Tur att jag har hundar, annars skulle jag nog bara ligga och glooooooo i soffan varenda kväll och helg…eller inte!

Jag ska på tjejträff i kväll! Det ska bli så kuuuuuuuuuuuuuuuul! Det bästa som finns är att sitta med ett gäng tjejer och äta gott, dricka vin och snacka skit!!! Det finns inget som är så ”påfyllande” som det! Det känns som att ”tanka” sej! 

Hundarna för följa med. Hoppas dom sköter sej.

Jag är barnledig en vecka nu! Jihaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!

9-åringen ”härmar” sin nyblivna tonårsbror…. Igår gjorde jag något – vad vet jag inte – men plötsligt så exploderade 9-åringen och DUNDRADE iväg, uppför trappan, skrikandes ”DUMMA MAMMA! DU FATTAR INGENTING!!” vilket han absolut hade rätt i….Han klampade in i sitt rum och slängde igen dörren varefter han dunkade på dörren med sin näve, om och om igen. De äldre bröderna blev TOKIGA! ”Vaeremehonom???!!! SLUTA DUNKA!!!”.

13-åringen suckade och tittade på mej: ”Vaeremehonom???”. ”Han härmar troligen sin storebror…sa jag och log….

Jag fick aldrig veta vad det var som gjorde att han exploderade, för när jag försökte fråga honom om vad det var som blev fel, så tryckte han ner huvudet i kudden.

Varför ska ”dom” härma ”dåliga saker” – varför kan dom inte härma MEJ, när jag glatt sjunger framför spisen, eller visslar en glad melodi, eller kliar dom på ryggen i soffan eller i sängen…Varför? Istället skriker dom ”SLUTA sjunga så högt!” eller ”Troru att du sjunger bra eller?” ”ABSOLUT!” säger jag glatt. ”Om jag varit yngre hade jag vunnit Idol – direkt!!!” Då stönar dom: ”ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!”

*fniss*