Nätdejting del 5

Kille nr 5 ser inte så rolig ut på bilden och jag får en känsla av att han kanske inte är sådär superjätterolig, direkt, men varför inte pröva på ”det okända” någon gång – någon som jag egentligen inte skulle välja….Kanske jag letar efter ”fel egenskaper” och kanske jag ska ge en ”annorlunda” kille chansen! Eller ge mej chansen att träffa en kille jag inte skulle välja i första hand…

Promenaden kändes rätt enkel och oskyldig, så den varianten prövar jag igen. Det är så tråkigt när man träffar någon och lägger ut en massa pengar på mat osv, om det inte är kul och lyckat – iallafall när man inte har världens mest högtbetalda arbete…

Vi träffas vid sjön Trekanten och jag har med mej mina två hundar. Den här gången har jag inte köpt någon ny skjorta eller nåt! Han får ”ta mej som jag är”. Men jag är lika nervös den här gången som alla andra gånger, och jag tänker ”Faan, att jag ger mej in i det här om och om igen!”.

När han kommer gående tänker jag att han ser så ”skör” ut – så liten och mager. Han ser ut som om han skulle blåsa omkull om jag blåste på honom…så jag undviker det…

Vi tar i hand och presenterar oss. Han har en välstruken skjorta och välstrukna jeans (!..har svårt för välstrukna jeans) och han ser ut som en sån som man tar i hand och bockar för (nästan). ”God dag!”. Vi startar promenaden. Min ena hund sätter sej nästan direkt och bajsar. Jag plockar upp med en påse, och skrattar till mot Bengt: ”Bra början va??”. Han tittar oförstående på mej.  Därefter kommer det fram ett litet barn som frågar ”får jag klappa?”. Det får hon. Jag pratar lite med flickans pappa…Bengt står bredvid och ser lite stel ut. Testing, testing…Jag gillar inte killar som inte är sociala och kan föra sej i alla situationer. Han står där med sina nystrukna jeans och sin rutiga nystrukna skjorta och ser…stel ut. Fast å andra sidan är han kanske nervös…tänker jag, lite förlåtande sådär…Vi går vidare och samtalet är lite trögt. Han berättar hur hans och hans ex delar på sonen och vilka dagar sonen bor hos honom och vilka han bor hos sin mamma. Det är ett rätt så komplicerat schema så det tar en stund för honom att berätta om ”måndagar och tisdagar varannan vecka och torsdagar ojämna veckor…” och vad det nu är…Jag lyssnar uppmärksamt och tar anteckningar i huvudet….inte! Sen drar jag hur mina barn bor hos mej och deras pappa…inte, för hur intressant är det? Lite pratar vi om ditten och datten, lite segt och trögt, men man kan ju alltid hitta nåt att fundera kring…

Vi sätter oss vid ett utomhuscafe, och där inser jag att han kan inte bli mannen i mitt liv. Förklaring: Det är tidig vår och några människor har satt sej i gräset en bit ifrån cafet. De har tagit av sej på överkropparna och ligger och njuter av vårsolens strålar. Jag tycker det ser härligt ut, och ska just till att säga det när Bengt fräser irriterat:

-”Folk tror att dom kan bete sej hur som helst!! Titta där! Fy så osmakligt! Ta av sej på överkropparna sådär! Usch! Man borde ringa polisen!”

Jag kommer helt av mej. Och kan inte riktigt ta upp någon tråd alls efteråt. Bengt fortsätter att irritera sej på människorna i gräset, så han kan inte koncentrera sej på samtalet riktigt….han vänder sej om flera gånger (för han sitter med ryggen till dom) och fräser om hur otrevligt det är osv…nästan så jag skäms för dom som sitter omkring oss. Har lust att säga att jag inte hör ihop med honom ”på riktigt”….

…så jag går över till grässlänten bredvid, tar långsamt av mej min blus och blottar min bh, slänger mej i gräset och blundar…lyfter på huvudet och ropar:

-”Bengt! KOM! Det är jätteskönt!!!!”

NOT!

…men jag kände för det!

Bye Bye Bengt!

Lärdom: ???? tjaaaa…håll dej till dina önskemål om preferenser…typ….