Dagsarkiv: 11 september, 2008

Han ser ut lite som en ”farbror”  på bilden. Han kramar om en gammal tant (typ skitgammal: 80 år!) på bilden och ser väldigt snäll och glad ut. Han verkar glad och positiv och är låååång – nästan 2 meter ö h.

Vi börjar maila. Han är något inom filmbranschen…och det går rätt bra för honom. Han tycker om att träna och gör det 2 ggr/vecka, på gym. Jag tänker att jag tränar ju inte alls…förutom att jag är ute och går långa promenader med hundarna varje dag…men annars…”Undras om han gillar tjejer som inte tränar alls”, tänker jag i mitt stilla sinne…

Vi ska träffas vid sjön Trekanten och gå en promenad med mina hundar.

Jag är skitnervös som vanligt. Jag är där först och står och väntar med mina hundar. Så ser jag honom på långt håll komma gående. Han är enorm! Superduperstor! Åt alla håll! Hjälp!

Han kanske ser mina blickar, för han säger: ”Tjaaa…det där med träningen…Jag började förra veckan och min plan är att jag ska träna två gånger i veckan”…så då behöver ju iallafall inte jag känna att jag är ”otränad”. Han är stor! På bredden och längden. Det är varmt ute och han har en svart skjorta på sej. Under skjortans ser jag hur den stooora magen guppar….

…men han verkar trevlig. Jättetrevlig, faktiskt! Vi börjar gå och prata. Det känns jättetrevligt med jag känner ju ändock att här kommer nog inga små hjärtan att dansa hambo…

Han är lättpratad och intresserad av mej, iallafall inledningsvis…Annars har jag ju förmågan att träffa män som mest är intresserade av att prata om sej själva…

Vi sätter oss vid ett utefik och tar en kopp kaffe. Jag frågar hur länge han varit separerad. Oj oj oj…Så satte jag igång en ”terapisejour” igen…Suck! Han har aldrig varit gift och har inga barn (med det visste jag redan). Däremot har han haft ett distansförhållande i 3 år, med en kvinna från Malmö. Hon har heller inga barn, men det tog slut för att ingen av dom ville flytta! Jag menar att om man inte kan flytta pga sin kärlek, om man inte har något annat som binder en, så kan det inte vara äkta kärlek. Han tar illa upp, tror jag, men säger samtidigt ”kanske det”…Sen fortsätter han prata om sin särbokärlek som tog slut för 6 månader sedan…och så var det inge mer med det.

När vi skiljs åt så säger vi: ”Vi hörs!” och jag tror att vi båda vet att det gör vi inte….

Lärdom: Prata inte med inlevelse om dina ex!!! Och använd inte nätdejtingtjejen till terapeut – oavsett om hon är det eller inte!

Pelle ser ut som en ”glad kille” på fotot och presentationen är glad och härlig! Vi börjar skriva till varandra. Jag tänker att det väl är lika bra att träffas rätt så snabbt så att man inte ”börjar hoppas för mycket”. Kemin/utseendet, eller var det är, är ju ändå rätt viktig har jag insett!

Vi träffas utanför Kaknästornet. Återigen är jag superdupernervös! Det går aldrig över! Jag försöker intala mej att han är ”en vanlig människa” och att det inte är någon ”big deal” men det är svårt.

När jag har parkerat bilen ser jag Pelle ligga i en grässlänt och bita i ett grässtrå. Han är så snygg så att jag blir kokt spagetti i benen och tänker att ”bilden stämmer inte!” heller där, för på bilden ser han rätt ”töntig” ut faktiskt. Men i verkligheten: OJ! Jag andas djupt och vi kramar om varandra och så börjar vi prata och gå. Vi har bestämt att vi ska ta en promenad på Djurgården, och kanske stanna vid ett fik.

Han börjar berätta om sin ex och hur de separerade och hur kaotiskt allt blev och hur de smutskastat varandra (eller så har hon smutskastat honom), hur de befinner sig i en vårdnadstvist och hur barnen mår i det här. Givetvis är allt han gör ”rätt” och hon är den ”onda”. Jag jobbar som en idiot för att inte kliva in i ”terapeut-rollen” som jag lätt gör…men lyckas inge vidare….

Det blir en ”terapi-promenad”. Vi köper en bulle och varsin kaffe i något litet skjul och sätter oss i gräset. Det är strålande sol och han är skitsnygg, men det kommer inte att bli något mer….Suck! Igen.

Efteråt mailar jag honom att jag verkligen tycker att han ska byta bild på dejtingsiten för han är mycket snyggare i verkligheten än på den bilden. Jag önskar honom all lycka i livet men skriver att jag inte är intresserad. Jag tror inte han heller är intresserad. Jag tror inte man ”blottar sitt hjärta” för en blivande livspartner på detta sättet. Jag blev nog mer hans terapeut….den promenaden…

På n igen!

Lärdom: Tro inte till 100% på bilden! Pratar inte om alla dina svårigheter och dina ex på första dejten. Försök stoppa personen som ”öppnar sitt hjärta” på första dejten, om det går….